Inför Allsvenskan: IFK Göteborg
Allsvenskan närmar sig med stormsteg. Svenska Fans redaktioner för de allsvenska lagen har tippat utgången av serien och presenterar sitt eget lag lite närmare.
Alla redaktioner för de allsvenska lagen här på Svenska Fans har tippat sluttabellen för 2006 års säsong. De sammanlagda poängen därifrån har gett en tabell som ligger till grund för årets presentation av lagen. Idag presenterar vi så slutligen de två första platserna. Vi börjar med andraplatsen, där redaktionerna har placerat IFK Göteborg.
Svenska Fans sammanlagda allsvenska tips:
1.
2. IFK Göteborg
3. Malmö
4. Helsingborg
5. Elfsborg
6. Hammarby
7. Kalmar
8. Örgryte
9. Häcken
10. Halmstad
11. AIK
-------------------------------------------
12. Öster
-------------------------------------------
13. Gefle
14. GAIS
IFK Göteborg presenteras nedan i en mängd kategorier och tips. Vilka spelare har lämnat och vilka har kommit? Vem slår igenom i år? Och hur har det gått på försäsongen egentligen?
Spelare in:
Thomas Olsson (Malmö FF) , Magnus Kihlberg (Molde), Jonas Wallerstedt (GIF Sundsvall), Ali Gerba (GIF Sundsvall), Rickard Rickardsson (Trelleborgs FF), Gustav Svensson (U-truppen)
Spelare ut:
Håkan Mild (slutar), George Mourad (Brescia), Tommy Lycén (Utlånad, Umeå FC), Martin Smedberg (Utlånad, Ljungskile SK), Mikael Sandklef (GAIS) samt att John Alvbåge, Peter Ijeh, Fredrik Risp och Sebastian Johansson försvann under säsongen.
Träningsmatcher:
IK Start (b) 3-4, Vålerenga (b) 2-2 (5-3 str.) Fredriksstad FK (b) 1-2, S:t Gallen (b) 0-2, Torpedo Moskva (b) 2-2, Aalesund (b) 3-2, Mjällby AIF (b) 3-2, Odd Grenland 2-1 (b), Rosenborg BK (h) 1-1
Den här spelaren ska man hålla ögonen på:
Som alltid – Niclas Alexandersson. Men Andres Vasques är en oerhört spännande spelare.
Trolig startelva i premiären:
Bengt Andersson - Magnus Johansson, Mattias Bjärsmyr, Karl Svensson, Oscar Wendt - Stefan Selakovic, Thomas Olsson, Magnus Kihlberg, Andres Vasques - Marcus Berg, Ali Gerba
Lagets tre viktigaste spelare:
Niclas Alexandersson – seriens bäste spelare, lagkapten och otroligt rutinerad.
Bengt Andersson – Styr backlinjen och svarar alltid för några avgörande idioträddningar varje säsong.
Karl Svensson – Håller ihop försvaret. Oerhört stark på huvudet.
Den här spelaren får sitt genombrott i år:
Andres Vasques
Så här slutar Allsvenskan 2006:
1. IFK Göteborg
2. Djurgården
3. Malmö
4. Hammarby
5. Helsingborg
6. Elfsborg
7. Kalmar
8. Häcken
9. Halmstad
10. Örgryte
11. AIK
-------------------------------------------
12. GAIS
-------------------------------------------
13. Öster
14. Gefle
Kommentarer till tipset av sluttabellen:
Öster är lite som Gefle var förra säsongen – man vet inte riktigt vart man har dem, förutom Peter Wibrån. Men samma spel som gav KFF och Gefle styrka att stanna kvar och etablera sig tror jag Öster får svårt att upprepa.
Gefle dansade en säsong – till 2006 har de Allsvenska lagen lärt sig mer hur de skall dyrka upp laget ifråga och konstgräs på hemmaplan blir en allt mindre fördel då många lag börjar bli vana att både träna och spela match på detta underlag.
Våra grönsvarta vänner får kvala sig kvar. GAIS har i och för sig övertygat under försäsongen, men med en trupp där rutinen skall komma från skadebenägna spelare såsom Mikael Sandklef och Tomas Rosenqvist har jag svårt att se att laget skall kunna prestera över en hel säsong.
AIK kommer förmodligen slåss högst upp i publikligan men sportsligt handlar det om att ta ett svårt år där målsättningen måste vara att återetablera sig i Allsvenskan. Med tanke på de ekonomiska bekymmer klubben har vore nytt respass rentav förödande. Truppen känns för tunn och orutinerad för att ta klubben högre än strax ovanför kvalstrecket 2006.
ÖIS brottas även de med en mörk ekonomisk situation, men kan spela utan samma press som AIK lär få leva med vid motgång. Har ett par av seriens absolut mest intressanta spelare i Ailton och Boyd Mwila vilket kompletterat med skicklige tvåvägsspelaren Magnus Källander och tunge Johan Anegrund borgar för en bitvis riktigt stark centrallinje. Problem lär dock uppstå ifall någon av de två sistnämnda herrarna går sönder. Förra säsongen blev Örgyte nästan som ett nytt lag när Anegrund kom tillbaka från sin skada.
Halmstad brukar ofta slå till då man minst anar det. 2004 var dom en ”Ölme”-straff från guldet medan 2005 blev en besvikelse trots stortalangen Dusan Djuric, skytteligavinnaren Thorvaldsson, rutinerade Magnus Svensson och duktige Tommy Jönsson. Tommy Jönsson var dock skadad under stora delar av säsongen och utan honom klarade inte Zwirdauskas av att hålla ihop backlinjen. Ytterbacksinsatserna var av minst sagt skiftande kvalitet. 2006 har laget kvar sina ”stjärnor”, men jag har svårt att se laget speciellt högt upp i tabellen med tanke på de totala genomklappningar man bjöd på 2005.
BK Häcken är två profiler fattigare när Dulee Johnsson och Stig Töfting lämnat klubben. Istället har man gjort säsongens kanske tyngsta forwardsvärvning (i dubbel bemärkelse) då man lyckades locka över den ständigt levererande Hasse Berggren till klubben. Dioh Williams och Hasse Berggren kommer garanterat producera för Hisingslaget. Bakom detta anfallspar har laget däremot ett tämligen profillöst mittfält men ett riktigt bra mittbackspar. Det kan bli bättre än en nioendeplats, men då vill det till att ersättarna för Johnsson/Töfting levererar ordentligt då dessa två herrar stundtals var en fröjd att se under 2005.
Kalmar FF har en av landets klart mest underskattade tränare, ett tätt och effektivt grundspel och några vassa brassar. Laget har presterat väl två säsonger i rad och inte mycket talar för att 2006 skulle bli annorlunda. Visst, laget har tappat Robert Stoltz och Dede Andersson, där jag faktiskt tror Stoltz är den största förlusten, men i trygga Kalmar ersätts enstaka spelare utan större problem. Men tyvärr Rydström – det blir inget VM för dig i år heller.
Elfsborgs IF. ”Allsvenskans bästa mittfält” vill vissa göra gällande. Jag säger inte emot. Anders Svensson, Stefan Ishizaki, Magnus Samuelsson, Daniel Alexandersson och Samuel Holmén är fem spelare som sticker ut på olika vis. Mycket offensiv kvalitet men kanske lite svagare bakåt. Om inte Mattias Svensson höjer sig avsevärt kommer dock inte Sjöhage kunna leverera tillräckligt för att ta Elfsborg till toppen av tabellen. Dessutom ser försvaret inte direkt skrämmande ut på pappret.
Helsingborgs IF – Utan Henke Larsson hade jag aldrig satt HIF så här högt upp, men med tanke på att laget kommer ha honom tillgänglig under Allsvenskans avslutande 17 omgångar tror jag Henke själv kommer föra HIF nästan hela vägen till Royal Leauge. Så bra är han. Förutom Henke så måste Andreas Jakobsson nu visa upp formen från VM 2002, Stefanidis måste blomma ut och bröderna Karisik ta ännu ett kliv. Det är många om och men – mittfältet ser väldigt tunnt ut med få rutinerade spelare och vem skall göra målen före dess att Henke kommer?
Hammarby IF – Laget som jag tror kommer vara seriens mest ojämna under säsongen som kommer. Har grym spetskompetens i spelare som Paulinho, Runström, Aubynn, Petter Andersson och Furuseth-Olsen – men dessa är också spelare som ofta försvinner ur matcherna och hamnar i formsvackor. Backlinjen med Schleebrügge och Marteinson i spetsen ser helt okej ut, men jag skulle inte bli förvånad om Schleebrügge lämnar för Holland eller dylikt till sommaren.
Malmö FF – Vad talar egentligen för Malmö FF? Laget man trodde skulle jogga hem Allsvenskan 2005 underpresterade säsongen igenom och fick sig en svår törn när man tappade ”Årtiondets chans” när FC Thun sköt bort dem från Champions League. Till råga på allt har man tappat seriens kanske två bästa ytterbackar, Patrik Andersson och Peter Abelsson. Nytt spelsystem, ny tränare och oklar kvalitet på ersättarna känns heller inte lovande för ”de himmelsblå”. Att laget ändå klarar fjärdeplatsen beror på att Afonso Alves och Niclas Skoog kommer avgöra många matcher på egen hand i kombination med att Andersson och Andersson på mittfältet kommer hålla ihop laget på ett föredömligt vis.
Djurgårdens IF – När dom spelar som bäst är Djurgården riktigt bra och det var i slutändan ett tämligen välförtjänt guld som vanns 2005. Mot lite sämre lag var man såpass passnings- och rörelseskickliga att man vann mot dessa – och mot starkare lag kunde man ta till sina ”snabba omställningar”, Sören Larsen och Tobias Hysén och besegra dem på det viset. 2006 då? Laget har en uppsjö duktiga spelare, ett väl intränat grundspel och en samspelt backlinje. Varför tror jag då laget stannar på andraplatsen? Stoltz passar inte in i Djurgårdens 4-3-3, målvakten är verkligen inget säkert kort och motståndarlagen kommer vara grymt medvetna om hur viktigt det är att plocka bort Tobias Hysén – se bara på hur Adam Johansson raderade ut honom ur höstens Royal Leauge-möte. Sen skall erkännas att Quirino, Davids och Batan är spännande nyförvärv som om dom lyckas mycket väl kan skjuta DIF till sitt andra raka guld.
IFK Göteborg – Jaha, varför tippar jag mitt kära Blåvitt i topp? För visst finns det moln på himlen som oroar. Skall Mild verkligen kunna ersättas? Vem skall prestera bredvis Selakovic? Känns inte vänsterkanten svag? Håller talangerna sin ”svåra andra säsong”? Visst tippar man lite med hjärtat, men utifrån spelmodellen Arne Erlandsen jobbar med och det spelarmaterial som han har tillgängligt ser det onekligen bra ut. Mittbacksparet ser synnerligen starkt ut med VM-aktuelle Karl Svensson och ”Årets Nykomling” Mattias Bjärsmyr. Kan Sportchef Mild dessutom locka hem Mikael Antonsson från Österrike vågar jag nog påstå att Svensson/Antonsson skulle vara vassare än Lukic/Dixon. ”Ölme” täpper till på kanten medan Oscar Wendts försvarstänkande mognar i takt med att han också blir landslagsaktuellt som den hypermoderna ytterback han kommer bli. På mitten har laget seriens bäste spelare Niclas Alexandersson och två riktigt duktiga mittfältare i Tomas Olsson och Magnus Kihlberg som dessutom jagas av Pontus Wernbloom. Svagheten ligger nog på vänsterkanten där vi har synnerligen ojämne Wowoah eller orutinerade, men talangfulle Andres Vasques att sätta in. På topp hoppas jag mycket på Marcus Berg bredvid givne Stefan Selakovic, men jag tror ändå det blir Gerba som får starta i egenskap av hans fysiska styrka och förmåga att ta sig till avslut. Okej, startelvan ser kanske inte skräckinjagande ut – det som istället kommer fälla avgörandet är bredden. På i stort sett samtliga positioner förutom högeryttern och målvakten finns det en nästintill lika bra spelare att sätta in. Martin Ulander, Hjálmar Jónsson, Pontus Wernbloom, Jonas Wallerstedt och Dennis Jonsson är spelare som platsat i många andra lags startelvor. Däri ligger skillnaden.
Svar och tips levererades av: Erik Lupander, Alltid Blåvitt.
