Bajentugg: Säsongspremiär – äntligen här
Allsvenska säsongstarten för Bajen närmar sig med stormsteg och redan nu börjar nervositeten göra sig gällande. En premiär på Söderstadion är en av de största fotbollshändelserna på året. (En omarbetning från 1999).
Väntan och längtan är över och förberedelserna inför matchen kan börja för både laget och supportrarna. Lugnet brukar infinna sig på kvällen före premiärmatchen då det ska laddas upp med videofilmer och DVD från året innan.
I år har jag fått kämpa med att inte skruva upp mina förväntningar som jag brukar, av ren självbevarelsedrift. Förra året tog alldeles för hårt och min avsikt nu är att skydda mig själv från allt för högt ställda förhoppningar. Det är en av anledningarna till att jag inte har tippat den allsvenska sluttabellen den här gången. För ärligt talat är det någon mening med det? Den spelartrupp som de allsvenska lagen ställer upp med i inledningen av säsongen kommer att se annorlunda ut efter sommaren. Vilka spelare kommer att bli proffs och vilka kommer att vända hem? Och i så fall var kommer dom att hamna? De enda som är bestående är lagets supportrar, Jensa, Hella, Eskil och Börje Lundberg (eftersom detta skrev 1999 och det nu är 2006 så vet alla att det endast är Börje som bestå, fast inte så länge till).
Hur som helst natten innan premiär matchen på Söderstadion brukar jag sova gott. Det är först samma morgon/eftermiddag, när cykeln tas fram, som ”DEN STORA NERVOSITETEN” infinner sig. För att få bukt med den har jag sedan några årtionden tillbaka infört några nödvändiga rutiner. Dessa rutiner har ändrats lite omärkligt under årens lopp, men ser just nu ut som följer:
Eftersom det är premiär så ska Kentas ”Just idag är jag stark” letas fram och spelas, högt, mycket högt. Kan bara minnas att det varit solig premiärdagar, förvisso kalla, men som sagt strålande skinande sol.
Då på morgonen/eftermiddagen brukar de grönvita björkarna på Enskede IP alltid ställa sig givakt och le sina underfundiga leenden. Ett leende som hälsar våren, mig, dig och Kung Fotboll välkommen, ja alla som vill får denna hälsning om du är så subtil att du mäktar ta emot den. Kanske jag brer på nu för Bajenbjörkarna är inte så väldigt gröna i april, men vi färgblinda kan ju måla upp vilka färger vi vill, så då får det bli de grönvita Hammarby nyanserna.
Det är bara att instämma i deras hälsning, tacka och ta emot och skulle de kunna sjunga med i Kentas låt, så vet jag att den mäktiga björkkören skulle älska att få sjunga dessa rader:
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag förs framåt av kraftiga vindar.
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag har tron på mig själv på min sida.
Sedan skulle björkkören ta i så knoppar brista, katter springa upp i Svedmyra skogen och göra det katter gör i mars fast det är april. - Ja, sången skulle förmodligen höras ända upp till Söderstadion:
Jag har väntat så länge på just den här dan
och det är skönt att den äntligen kommer.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och den ger lust - när den kommer.
Matchbiljetten
En annan ritual brukar vara att sitta och tumma på matchbiljetten och läsa texten tyst för mig själv. Om och om och om och om och om igen
Premiärbiljetten anser jag vara stor poesi där orden får en ljuvlig klang med sin finstämda innebörd, det sprids en varm känsla genom kroppen eller vad säger ni?? Lyssna på dessa smäktande, brinnande rader från förra året:
HIF – HELSINGBORG
SÖDERSTADION
ONSDAGEN 21 APR kl 19.00
SEKTION
E HÖGER
rad plats
12 27
PRIS: 140 KR + ADM 10 KR
STOCKHOLM
GLOBE ARENA
- Fantastiskt, vad får dom allt ifrån, dom där biljettförfattarna??
Premiäromgångarna
Har också en självklar känsla av att just premiärmatcherna brukar sluta ovanligt lyckligt för oss Hammarby:are på Söderstadion. Men varför gå på känsla? Jag som brukar vara expert på att kolla fakta borde väl göra det? Detta var vad jag fann:
1990 Hammarby – Halmstad 1-2 (0-0) publik: 5 467
1991 Hammarby – Forward 3-1 (1-0) publik: 2 647
1992 Hammarby – Spånga 0-0 (0-0) publik: 2 612
1993 Hammarby – Vasalund 2-0 (1-0) publik: 3 044
1994 Hammarby – Häcken 0-0 (0-0) publik: 10 229
1995 Hammarby – V/Frölunda 3-1 (2-0) publik: 10 210
1996 Hammarby – Brommapojkarna 2-1 (0-1) publik: 5 108
1997 Hammarby – Lira Luleå 3-0 (0-0) publik: 7 024
1998 Hammarby – Örebro 3-1 (0-1) publik: 9 571
1999 Hammarby – Helsingborg 2-1 (2-0) publik: 10 011
2000 Hammarby - GIF Sundsvall 0-1 (0-1) publik: 10 804
2001 Hammarby - GIF Sundsvall 1-0 (1-0) publik: 10 196
2002 Hammarby - Örgryte IS 2-3 (1-0) publik: 11 124
2003 Hammarby - IF Elfsborg 3-0 (1-0) publik: 10 752
2004 Hammarby - Malmö FF 0-0 (0-0) publik: 15 626
2005 Hammarby - Kalmar FF 0-0 (0-0) publik: 11 485
På de senaste 16 åren har vi alltså vunnit 9 matcher, spelat oavgjort i 4 matcher och fått torsk i 3 matcher. Fått och fått förresten, inte sjuttsingen får man en torsk. Det förutsätter att någon ger bort något och vem vill vara så ogin att den ger bort något negativt. Då tycker jag att Hammarby borde ha vetorätt och kunna vägra att ta emot torsken. – Nej en torsk får man inte utan den blir nedtryckt i halsen så man nästa kvävs. Var var jag nu? Javisst ja!
Visst blir man glad när känslan stämmer överens med kalla fakta.
- Premiären tillhör oss Bajare.
Vän av ordningen måste givetvis påpeka att matchen mot Halmstad 1990 inte spelades på Söderstadion utan på Enskede IP.
Hammarby, Söderstadion och fotbollspremiär har av någon underlig anledning alltid gillat varandra.
Premiärnoja
När det är två timmar och 15 minuter kvar tills domaren blåser igång spelet, bär det iväg,
Ställde cykeln vid Globen hotell och går trapporna upp samtidigt som jag andas djupt för att insupa atmosfären. I regel brukar det inte vara mycket till atmosfär vid den här tidpunkten, men det här hör liksom ändå till. Dags att spela på Oddset. Resultatet 6-0 finns alltid med bland mina tips på matchen. På vägen till templet går jag mot Hovet, förbi det härliga sorlet från Röda Kvarnen, det är då som den rätta känslan och atmosfären för det mesta brukar infinna sig.
Jag vill snabbt få tag på matchprogrammet för att kunna läsa det i lugn och ro. En halvtimme innan match sitter jag på min plats för att kolla uppvärmningen och samtidigt se hur Söderstadion sakta fylls. Det går faktiskt att ta på stämningen och känna hur trycket och förväntningarna stiger den här sista halvtimmen.
Spelarnas uppvärmning är klar och de knallar ut. Nu går allting väldigt fort och det är svårt att sitta still.
Förr när buropen växer från klacken på E1, då vet alla att motståndarna, i ett fall var det GIF Sundsvall, som stod i spelargången. Jag ger dem tre applåder när de vinkar åt mitt håll, klapp, klapp, klapp, varken mer eller mindre utan exakt tre klapp, det har jag gjort sedan urminnes tider. Skulle jag glömma det, torskar vi, så är det bara, det är inte mycket att orda om. Men nuförtiden böjar matchen när Kentas ”Just idag är jag stark”, spelas och publiken sluter upp i en mäktig kör. Fantastiskt! Vi nådde dit!
Nu kryper det i kroppen och alla vet vad som väntar, det öronbedövande sköna dånet trummar mot trumhinnan, samtidigt som det för dagen så vackra och inbjudande TIFO - arrangemanget åskådliggörs.
Spelarna joggar ut på plan bollkallarna hoppar förväntansfullt på sidlinjen, flaggorna viftar, gondolerna flyter i Venedig, solen skiner i Thailand, någon beställer flamberad njure på Grand hotell, vem slog sönder fem öl på Blekingegatan, 14 personer slog över till text-TV och jag sätta mig ner.
Är så inne i vad som komma skall att jag helt glömt bort om det sjungs nationalsång, men jag tror det. Och i så fall har jag haft helt fel i att lagen kommer ut var och en på Söderstadion? För visst kommer de ut tillsammans och ställer upp på varsin sida av domartrion, eller..? Sedan tar de av sig hjälmarna och …??. Nej visst ja, det är bandyn, nu hinner jag inte med alla tankar utan plötsligt. Pipan ljuder, matchen har börjat…
Vi syns i Bajenpremiärvimlet!
