En underbar lördag i Stockholm
En förbluffad och lycklig MFF:are delar med sig av sina intryck från lördagens segermatch.
Det händer ofta att folk frågar mig "Vad håller du på med egentligen?". Man anses lite underlig bara för att man går upp fyra på morgonen för att sätta sig i en buss som ska ta en till och från Stockholm på en och samma dag.
Men hade jag inte trotsat naturlagarna och släpat upp min tunga kropp ur den sköna sängen på lördagsmorgonen så hade jag ju inte fått uppleva den stora revanschen på Stockholm Stadion. Jag hade inte heller fått uppleva känslan att tillsammans med ett par hundra andra MFF:are stå och sjunga inne på en pub på Fridhemsplan i Stockholm. Det är ju sånt som ger livet en mening.
Nu vet jag varken hur det är att bli pappa eller gifta sig men jag har svårt att tro att någon i Sverige var lyckligare än vad jag var, när jag efter matchen hyllade de för dagen vinrödsklädda hjältarna som precis hade slagit det blårandiga laget från Stockholm med ofattbara 4-0. Samma känsla hade säkert övriga 528 (bra siffra) på den himmelsblå läktaren, men just då var jag övertygad om att jag var den lyckligaste av oss alla. Det får man som fotbollsupporter unna sig ibland.
För som fotbollsupporter har man det inte alltid så lätt. Då och då händer det ju att ens favoriter fullkomligt skiter i att det de gör avgör huruvida jag mår bra eller ej. De klappar igenom totalt och då får de en att må sämst i hela Sverige. Så visst förtjänar man det motsatta någon gång då och då.
Riktigt smarta människor anser det säkert lite komiskt att man som vuxen människa åker buss i 18 timmar för att se 22 andra vuxna människor jaga en och samma boll. Till alla dem säger jag: -Det finns inget konstigt med det överhuvudtaget! De där vuxna människorna avgör ju som sagt hur min fysiska och psykiska hälsa kommer gestalta sig den närmsta veckan. Anledningen till att jag nu sitter framför datorn och känner mig så nöjd och mår så allmänt mysbra är ju att alla de 22 vuxna människorna på planen skötte sig jättebra igår. De som var klädda i blårandigt skötte sig för de misslyckades totalt med sitt anfallspel och de där andra i vinröda tröjor skötte sig i och med att de utnyttjade det andra lagets svagheter och smällde in fyra vackra mål.
Det går så fort i omställningen från anfall till försvar att motståndarna i år har det svårt att hänga med när MFF dansar både samba, afrikansk segerdans, Rosengårdsk vals och Majstorovisk rumba. Det första målet är ett praktexempel. Bollen bryts högt upp på egen planhalva (av en mittback!) och drivs upp på kanten. Ett snabbt inlägg och ett stenhårt direktskott senare ligger bollen i målet bakom motståndarnas målvakt. Det är ju så fotboll ska spelas! Varför har inte någon berättat det för MFF de senaste 10 åren?
Varför har inte någon heller berättat för spelarna att om man vickar lite på höfterna och flinar lite samtidigt, så gör man bort fyra motståndarförsvararare plus deras målvakt och så är det bara att lägga in bollen vid ena stolproten. Underligt att det skulle behövas en 19-åring från Rosengård för att förklara det....
På vägen upp till Stockholm så stannade bussen till i Nyköping och då fick man möjlighet att läsa vad Stockholmstidningen DN hade att berätta om den kommande drabbningen. Det DN visade upp var ett Djurgårdsförsvar som med ett leende påstod att Zlatan inte var så bra som alla trodde och att de inte skulle få några problem med honom. Vidare sa spelarna att de kände till MFF för de hade ju mötts i Superettan två gånger förra säsongen. Någon skulle kanske berättat för dem att MFF bytt ut sex spelare från den senaste matchen....
Sören Åkebys taktik var enligt DN klar. De skulle täppa till i mitten och låta motståndarna ha bollen på kanterna. Någon skulle kanske berättat för Åkeby att MFF:s anfallspel utgår från kanterna...
På kanterna spelar Erik Johansson och Joseph Elanga. De två tillsammans med de två anfallarna Ijeh och Ibrahimovic bildar MFF:s anfallsvapen. Därför var det extra kul att det just var dessa fyra herrar som fick göra mål igår. Det måste vara svårt för motståndarförsvaret att möta fyra så individuellt skickliga och rörliga spelare.
Det var så härligt att stå i solkskenet på Stockholm Stadion igår och se skådespelet som utspelade sig på gräsmattan. Man fick se MFF:s fyra musketörer komma rusande i anfallsposition och Djurgårdsförsvaret med Patrik Eriksson-Ohlsson i spetsen fick ta på sig rollen "rådjur i strålkastarsken". Alla aktörer gjorde så bra ifrån sig att jag till slut jublade av glädje över de utmärkta skådespelarinsatserna och krävde extranummer.
Visst är det ett fantastiskt spel fotbollen. Tänk att 22 vuxna människor som jagar en boll kan få en annan vuxen människa att känna sig lyckligast på jorden...