Från tredje våningen: rotfyllning kontra Bajen
Jonas Svensson om prioriteringar, småfiffel, lekfulla katter och tandläkarreceptionister.
Katten sitter i en pappkartong på golvet. Bara huvudet sticker upp och två galna ögon följer mina fingrar över tangenterna. Hon är rastlös och vill leka. Jag har inte tid. Hon är inte medveten om att Himmelriket suktar efter mitt pladder, att folk trånar efter ytterligare några smulor. Hon förstår inte att dessa läsare är totalt omättliga, att de kan sluka både stolpskott och hörnstatistik med hull och hår, bara för att sekunden därpå kräva en portion till. Det är utan tvekan väldigt sjuka människor, och jag är oerhört stolt över att vara en liten del av sjukdomsbilden…
Veckan på tredje våningen börjar i hundratjugo. En illasinnad förkylningsbakterie sliter halsen i stycken och gör pannan blank av svett. Mycket skumt. Det är samma visa varje gång det vankas bortamatch i Göteborg. Som om kroppen har ett specifikt immunförsvar som sätter in när Göteborgsresorna kommer på tal. Blodkropparna löper amok, receptorerna i hjärnan går på högvarv och varningslamporna blinkar ut sitt mantra: ”Vad fan ska du i den där gudsförgätna hålan att göra?” Här gäller det att vara benfast, att slå tillbaka hårt och skoningslöst mot den egna kroppens svek. ”Hämta hem tre poäng mot Örgryte!” replikerar jag, och sväljer ytterligare en handfull Diklofenak.
Vidare i vardagen så kräver arbetsförmedlingen min omedelbara närvaro, och försäkringskassan ringer och ställer dumma jävla frågor. Telefonsamtal till facket och en anställningsintervju står också på programmet. Mitt i allt detta ska alltså bortaresan till Göteborg pusslas in, och en krönika levereras.
Ingen panik. Fotbollssupportrar utvecklar över åren en unik talang att strukturera livet utifrån matchdatum, en gåva som gemene man inte ens kommer i närheten av. Som tolfte spelare i Malmö FF vet man förstås att prioritera, småfiffla med tider och uppfinna nya mönster och metoder. Flextider nyttjas till fullo på arbetsplatserna, den akademiska kvarten tänjs till det yttersta på universiteten, hastighetsbegränsningar överskrids och barnvakter mutas. Allt för att bibehålla Malmö FF i pole position.
Så sent som i fredags ringde jag och ändrade en tid hos min tandläkaren. Receptionisten bara tystnade i andra änden av luren när jag meddelade att rotfyllningen kolliderar med matchen mot Bajen. Kanske inte så förvånande, dialekten lät antyda att hon var från nån ökänd bandytrakt. Nå, det gäller att vara flexibel, livets övriga måsten ska till varje pris förpassas till matchlediga dagar.
Vissa intressekonflikter är dock enklare att lösa än andra. Katten har hoppat upp ur pappkartongen. Nu ligger hon under bordet och klöser mina fötter blodiga. Jag tar fram studsbollar och leksaksmöss. Från tredje våningen kortas ner till förmån för bus och rivsår på armarna. En omstrukturering i det lilla.
Ibland krävs det en jävla massa planering för att få tiden att räcka till.
Ibland räcker det med att sätta punkt.
