Vinst mot Öster
Dags att sammanfatta intrycken från Värendsvallen
På långfredagen möttes Elfsborg och Öster på Värendsvallen i Växjö. Elfsborg fick utdelning när Stefan Ishizaki när provade på skottlyckan. Skottet tog på Östers försvarare Fredrik Gustafson och ställde Öster målvakt Björn Stringheim. Det hade bara gått åtta minuter.
Elfsborg fortsatte trumma på. Joakim Sjöhage fick med tolv minuter spelade chansen att utöka med ledningen med en Daniel Alexandersson mot Kalmar FF på Fredrikskans 2004, alltså en lobb men han tog i för mycket och lobben seglade över Stringheim i målet.
Öster inledde matchen avvaktande men arbetade sig sakta men säkert tillbaka. När drygt tjugo minuter var spelade började de spela bra och gång efter annan ta sig in i Elfsborgs straffområde. Kvittering kom när Öster slog hörna efter 35 minuter. Johan Wiland tvingades boxade ut bollen rakt ut i banan och där fanns Öster Helgi Danielsson som klippte till på volley. Johan Wiland var chanslös och kvitteringen var ett faktum.
Målet gav Öster ny energi och laget skapade flera heta chanser men lyckades inte förvalta de. Det stod 1-1 när det blåstes för pausvila.
Elfsborg var härligt aggressiva när andra halvlek blåstes igång och det dröjde bara sex minuter innan Samuel Holmén slog en frispark som Mathias Svensson nickade i mål. Stor glädje bland Guliganerna som nu vädrade seger. Desto större blev besvikelsen när Östers Marco da Silva återigen kvitterade för Öster. Elfsborg ville vinna och ökade tempot. Stefan Ishizaki tog sig med 69 minuter spelade in i Östers straffområde och gick på avslut men fick för dålig sista touch på bollen och Stringheim kunde enkelt rädda.
Istället var det Samuel Holmén som på nytt gav Elfsborg ledningen. Han spelade ut bollen till Mathias Svensson som spelade tillbaka till Holmén som kyligt satte bollen i mål, men säg den lycka som varar för evigt. Östers Tomas Backman kvitterade för tredje gången efter en markeringsmiss från Martin Strömberg. Matchen var 79 minuter gammal.
Matchens avgjordes när det var drygt tio minuter kvar att spela och återigen var det Samuel Holmén som stod i centrum. Han hade tagit sig in i Östers straffområde och försvararna såg ingen annan råd än att fälla honom och straffen var ett faktum. Anders Svensson tog ansvaret och avgjorde till 3-4. Den här gången orkade inte Öster kvittera en gång till. Elfsborg hämtade hem årets första seger i allsvenskan.
Det här var en pärs som heter duga. Först missen mot IFK – Karl Svenssons extremt orättvisa kvittering alltså – och nu det här men vad var det som hände egentligen? Hur kan vi spela ett topplag – enligt egen utsago – som IFK för att sedan vara nära att få stryk av Öster? Jag vet inte men jag kan enkelt konstatera att den aggressivitet, intensitet och spelglädjen som fanns mot IFK fanns inte mot Öster. En vild gissning är att det är tröttsamt med sådana urladdningar varje gång även om det skulle behövas.
En annan synvinkel på det här kan vara underlaget. Värendsvallen har vanligt gräs. Det var visserligen inte leråker men inte heller gräs i toppklass. Strunt samma. Ett lag som krigar om topplaceringarna i allsvenskan skall klara av att spela på alla underlag. Naturgräs som konstgräs.
Försvaret var mycket bra mot IFK. Mot Öster syntes inte tillstymmelse av samma fina spel. Jag hoppas Johan Sjöberg blir klar för spel mot Halmstad. Han tillsammans med Augustsson är en bra konstellation.
Det finns ytterligare en aspekt på det här. Den mentala biten. Både Elfsborg och Öster visade på en mental styrka. Elfsborg eftersom Öster hela tiden orkade kvitterade och därmed tvingade Elfsborg till att göra fler mål om vi skulle få med oss tre poäng hem till Borås. Tidigare har det varit så om Elfsborg tagit ledning men förlorat den så har spelet försvunnit och matchen har varit förlorad. Nu blev det inte så. Det tackar jag för. Om scenariot infunnit sig redan 2005 skulle Elfsborg lätt ha vunnit över Djurgården och Landskrona BoIS hemma Borås Arena. Att vinna trots att man inte spelar bra är också det en viktig styrka som kan inbringa många poäng.
Öster visade på styrka eftersom de hela tiden orkade kvittera, ända tills Anders Svensson avgjorde. Det här var ett helt annat Öster än de som besegrades med 1-2 på Värendsvallen 2003 och sedan spelades ut totalt hemma på Ryavallen med 4-0
Björn Stringheim Östers målvakt förtjänar en stor eloge för sitt vågade spel. Han stod hela tiden långt ute i straffområdet vilket gjorde att han skar av vinkeln för Joakim Sjöhage. Sjöhage var som alltid på språng men Stringheims spel gjorde att han lämnade Värendsvallen mållös. Jag är emellertid inte orolig. Sjöhages tid kommer. Något jag däremot är orolig över är Johan Wilands form. Fem insläppta mål på två matcher. Vad krävs för att han skall hitta formen från hösten 2004? Frågan skickas över till Haglund/Wettergren och målvaktstränare Gert Hansen. Om inget svar finnes ser jag ingen annan råd än att överlåta rollen som förstemålvakt till Abbas Hassan. För att nå toppen måste Elfsborg täppa till bakåt. Så enkelt är det.
Samuel Holmén var bäst i matchen. En målgivande passning, ett mål och en straff – som Anders Svensson förvaltade – blev hans facit. Det bådar gott inför framtiden.
Det här var också ett trendbrott. Jag har sett fyra bortamatcher under årens lopp, där två har varit allsvenska matcher och de resterande har varit träningsmatcher på Påskbergsvallen i Varberg. Gemensamt för dessa matcher är att de alla har slutat med förlust. Detta var den första som slutade med vinst, även om det satt långt inne. Man tackar.
Slutligen måste jag tacka Växjöpolisen för deras välkomnande. Eskort från Zelda´s till Värendsvallen. Man tackar. Det är inte var dag man känner sig så välkommen.
