Peter Ijeh - touched by the hand of God
Plötsligt ser allting så lätt ut. Där andra drabbas av beslutsångest, tvekar Ijeh inte ett ögonblick. Där andra vill skruva in i bortre burgaveln, väljer Ijeh ett helt naturligt pang-på-rödbetan-mål.
Målet i går mot Halmstad (det underbart befriande, efterlängtade!) var ett sådant, liksom de flesta av dem han slog in under förra säsongen. Inget spektakulärt, inget för konnässörer - istället enkelt, konsekvent och utan krumbukter.
Häri ligger hans styrka. Det finns en naturlighet i hans spel, en direkthet och total närvaro som gör honom så stark och enastående. Det är Ijeh och bollen, här och nu. Några tankar om vad han skall göra med den då den är på väg mot hans fötter verkar inte existera. Istället uppstår allt i ögonblicket - som på en ingivelse. Det är därför alla försvarsspelare befinner sig i ett underläge när de står mot honom. Det vet ingenting om vad som skall ske.
Inte heller hans aviga kroppsrörelser säger något om vad som väntar: det kan bli en passning, till höger eller vänster. Det kan bli en rusch på egen hand mot åtta försvarsspelare. Det kan bli en snabb skarvning till Skoog. Han kan snubbla över sina egna ben. Det går helt enkelt inte att läsa hans spel eftersom det inte följer några givna mönster. Han är en fri ande i en fotbollsvärld som annars är fixerad vid system och spelmönster.
"Jag tackar min Gud. Han hjälpte mig, jag visste det skulle gå bra," sa Ijeh efter matchen igår.
Och kanske är det så enkelt: den allsmäktige har ett finger med i spelet. För se på Ijehs sätt att dribbla: han snarare trillar fram med bollen, snubblar runt och flänger. Inte för en sekund tror man att han skall komma igenom. Men bollen är där, den följer honom som skyddad av osynlig, hjälpande hand.
Se på hans sätt att nicka: lika ofta som han söker sig till bollen, söker sig bollen till honom. Den ändrar bana, skruvar sig, till och med vänder tillbaka för att finna hans panna - nästan som buren av en dold kraft.
Plötsligt ser allting så lätt ut. Det är Ijeh och bollen, här och nu. Den totala närvaron (och kanske Guds hand). Och vi har längtat.
