Sagostund med Magnus Johansson
"Malmös spel var med få undantag neutraliserat. Den stora fula draken var på väg att vinna kampen."
Det var en sån där kväll som det inte går att misslyckas med. Solen hängde som en tavla på himlen som helt naturligt var himmelsblå som den ska vara en sommarkväll. Halmstad tar ledningen och Malmös spel är krampaktigt. Precis som det ska vara i sagor, i hjälteepos. Drakar, skurkar, vargar, elaka styvmödrar, halmstadspelare, alla intriger behöver dylika karaktärer. Och naturligtvis behövs den goda kraften likaså, och han heter Ijeh, Peter Ijeh. Med rätt att döda en match.
Som sagt, det var som upplagt för detta. Halmstad tar ledningen och det är helt logiskt i sagor. Hemmalaget ser räddhågset ut, impotent. Också det helt logiskt, en saga ska följa en viss mall, annars är det ingen bra saga.
I pausen talar inget för seger. HBK gjorde det där tidiga målet som behövdes för att de skulle dra sig aningen bakåt och ligga på kontring med den där vasse polacken på topp. De behärskade tekniken perfekt. Malmös spel var med få undantag neutraliserat. Den stora fula draken var på väg att vinna kampen.
Då steg massornas vrål när det stod klart att Ijeh, Peter Ijeh, skulle in på planen. Jag har upplevt hemmamål på Stadion som inte fått den uppskattning som Ijeh fick. Undrade de i Helsingborg vad som lät så var det hemmapubliken som visade sin uppskattning över en kär vän som var tillbaka. Och det vrålet var ändå bara en susning i vinden mot vad som skulle komma. I minut 62 utbrister en sådan ljudexplosion att ekot fortfarande springer omkring livrädd i Stadions korridorer. Malmö låg under med 1-0, ut med Bergström och publiken skrek och Ijeh var tillbaka; och 1-1 17 minuter senare. Ni som inte var där, förstår ni? Hörde ni? Det var primalskrik ur segertörstiga människors strupar, och i samma veva visste solen att det var dags att dra sig tillbaka. Den här vackra kvällen kunde bara ha en stjärna.
Jag vet inte om Prahl ringde Spielberg innan matchen och frågade efter taktiken. Antagligen inte. Men det blev ändå Hollywood till slut. Frågan är om Spielberg ringer Prahl och vill ha hjälp med manuset till sin nästa film. Det borde han. Tror Prahl och Ijeh skulle kunna ge honom några tips.
Förstås var det helt rättvist att det var Niklas Skoog som fick göra segermålet. Sagor tål mycket, men två mål av Ijeh idag hade gjort det nästan löjligt. Då hade inga barn trott mig när jag i min ålderdoms gungstol berättar om de mest betydande ögonblicken i min fotbollshistoria. Två mål av Ijeh, hade de sagt och skrattat. Tjena. Så då var det klart att andra halvan av Firman Skoog-Ijeh skulle få kröna denna kväll med segermålet.
Ska inte börja snacka guld, inte snacka medalj. Det vore rätt patetiskt i dagsläget. Men bara det att Ijeh är tillbaka, att vi fick se en sån här underbar vändning, det gör det mycket lättare att orka hoppas vidare, trots allt. Och om några omgångar kanske, vem vet...
Känslan från förra sommaren då det inte gick att besegra Malmö FF ett tag börjar kännas igen, tycker ni inte? Snipp, snapp snut, sagan är inte slut...
