Krav och konkurrens har gjort AIK till ett topplag igen
I fjol en klubb med stor turbulens och många tränarbyten.
I år återigen ett starkt topplag med bra chans på SM-guldet.
Anledningarna är många men grunden lades när AIK värvade Peter Kisfaludy.
Tio omgångar. Sex trepoängare, två (derby)kryss och två förluster. 20 mål, lika många poäng och tredjeplats strax efter täten. Med tre ord kan man sammanfatta AIK:s inledande tio omgångar i Allsvenskan: Klart över förväntan!
AIK är tillbaka i toppen av tabellen och är återigen ett lag som får ryggdunkningar och respekt av motståndare och media. Efter ett par år med sviktande spel, famlande efter en fungerade spelidé och ett ständigt jagande på poäng är AIK nu ett lag som återigen är att räkna med i tabelltoppen. Det känns jätteskönt att kunna konstatera att "Vi är tillbaka där vi ska vara" och att framtiden känns oerhört ljus. Det spelet laget visat upp sedan en tid tillbaka samt att det finns många anledningar till att det kan bli ännu bättre gör situationen väldigt stimulerande.
Många har nämnt Håkan Svensson som den bästa värvningen inför årets säsong. Andra har sagt mittbacken Fredrik Björck. Jag anser att den bästa värvningen inför 2003 stavas Peter Kisfaludy. Den tidigare BP-tränaren och Café Opera-sportchefen som presenterades efter säsongen i fjol har varit oerhört viktig för det trendbrott vi sett i år.
Det första han gjorde var att han vågade satsa på det oskrivna kortet Richard Money som tränare. Tillsammans med honom har han sedan byggt upp en stark sammansvetsad ledarduo som stöttar och skyddar spelarna hur hårt den än blåser samtidigt som man ställer krav på att det måste presteras.
Både på träning och under match.
Annars kan man inte vara kvar i AIK.
Detta har varit en starkt bidragande orsak till den fina starten. Det märks inte minst på att flera av de spelare som under 2002 gick bakåt i karriären nu vaknat till liv och blivit bättre igen. Jag tänker framför allt på Mats Rubarth och Daniel Tjernström. Och Daniel Hoch som vuxit som spelare i en ny roll. Jag tycker även att Pelle Nilsson och Stefan Ishizaki blivit bättre sett till de 4-5 senaste matcherna. Kan detta bara fortsätta och att fler spelare får samma utveckling har vi ett väldigt bra lag på sikt.
Fler anledningar till framgången är också Richard Moneys lyckade platsbyten på Daniel Tjernström och Daniel Hoch. Nödlösningen Tjernström som vänsterback har växt för varje match som gått och klarar sig riktigt bra där nu. Dessutom med bra tillslag och inlägg som tillför AIK:s anfallsspel. Dessutom har Money visat prov på stor fingertoppskänsla i coachningen. "Äntligen än tränare som vågar coacha" som Sportsman skrev efter derbyt mot Hammarby då Money satte in Corneliusson centralt efter paus för att få stopp på Hammarbys dominans på mittfältet.
Richard Money är en tränare som ser var bristerna sitter under en match och som vågar och kan göra någonting åt det. Han är också en tränare som på gott och ont vågar röra om i grytan trots vinst i matchen innan och som även vågar sätta stjärnorna på plats. Klyschan "man ändrar inte på ett vinnande lag" verkar inte gälla Richard Money och ingen spelare är större än laget. Detta har skapat en härlig vi-känsla inom gruppen och gång på gång har det bevisats att årets upplaga har en enorm moral. Det har också skapat en grym konkurrens på träningarna där många av spelarna känner att "gör jag bara en bra träningsvecka finns alla chanser i världen till spel i nästa match".
Samuel Ayorinde sa i intervju med GF tidigare i år att under hösten 2002 var det ingen intensitet alls på träningarna. De som var med i startelvan kände sig givna och de som stod utanför kände att tränaren ändå hade sitt lag klart, hur bra de än gjorde ifrån sig. Detta är ett minne blott nu. Och om det ändå skulle vara dålig fart på någon träning så är Richard Money direkt där och avbryter och säger några väl valda ord. Krav och konkurrens har gjort AIK till ett topplag igen.
Visst har också Stefan Söderbergs sista värvningar bidragit i allra högsta grad. Håkan Svensson har varit bättre och stabilare än någon kunnat hoppats på och Fredrik Björck har på kort tid växt ut till en mycket duktig mittback. Att Gary Sundgren, som var given under försäsongen och en spelare som Mr Money byggde laget runt då, sitter på bänken i dag är ytterligare ett bevis på att bästa laget spelar. Oavsett namn, ålder och tidigare meriter.
Anfallaren Arash Talebinejad har också visat att han har enorma kvalitéer i sig, det är bara en tidsfråga innan det verkligen släpper.
Tittar jag framåt och på vad AIK behöver bli bättre på för att kunna toppa serien i höst ser jag tre viktiga punkter.
1. Richard Money behöver hitta ett mittfält som ger laget rätt balans såväl hemma som borta och som kan få spela ihop sig. Det har på grund av skador och avstängningar varit en del hattande under våren och jag hoppas att vi slipper se mer av den varan i sommar. Som jag ser det är den mest intressanta kombinationen för tillfället Rubarth, Hoch och Ishizaki framför Nordin. Dessa skulle jag satsa på i första hand.
"Ishi" och "Ruben" visade senast mot HIF hur mycket de betyder för anfallsspelet och de blir ännu bättre när ytterbackarna bakom vågar fylla på. Daniel Hoch har kvalitéer som gör honom outstanding som offensiv mittfältare i AIK. Snabb i tanken, mycket spelskicklig och dessutom målfarlig. Här gäller det bara att hitta en jämnare nivå som fungerar både hemma och borta. Och sist men inte minst Krister Nordin som städgumma och bollvinnare bakom. Men om Nordin ska spela krävs det att han hittar tillbaka till den form han visade i våras.
2. Att Kisfaludy och Money kan fortsätta behålla hungern och viljan att bli bättre inom gruppen. Så att man inte känner sig nöjd och tror att allt ska rulla på av sig självt nu efter den fina inledningen.
3. Någon av de andra anfallarna, Ayorinde, Arash eller Alm, måste kliva fram och visa att "det är jag som ska spela på topp med Adde" så att får ett anfallspar där båda producerar mål och som även blir samspelta. Med tanke på att vi har så pass mycket kompetens just på anfallssidan tror jag dock att detta kan bli svårt att uppnå. Och det ska vi å andra sidan vara glada för.
Tittar man längre än bara år 2003 ser det också väldigt positivt ut. Många i laget är unga och utvecklingsbara och med tanke på den mättade marknad som råder i Europa försvinner inte längre vem som helst ut i proffslivet. Det borgar för att vi borde kunna behålla Tamandi, Björck och Pelle Nilsson i flera år till. Samt krydda det med fler lovande spelare.
Jag tycker också att försäljningen av Teddy Lucic känns mycket positiv. Dels för att den ger AIK bättre möjlighet till en sund ekonomi den närmaste tiden, men också att det sänder ut signaler att AIK i framtiden ska ha spelare som är hungriga och vill uppåt i karriären. AIK vill ha spelare som vill utvecklas i klubben och som kommer göra allt för att lyckas. Teddy var visserligen oerhört duktig emellanåt men samtidigt fel typ av spelare för AIK.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att inledningen på 2003 varit oerhört rolig att följa och att det finns väldigt goda förutsättningar till en roligare sommar och höst. Detta tack vare Kisfaludy, Money och spelarna. Djurgården är kanske det bästa laget i landet just nu, men de ska inte vara så säkra på att vara det i höst.
Det finns goda chanser till guld i år för AIK och denna gång inte bara på pappret.
Trevlig midsommar!
