Skandinaviskt mästerskap i kval
Gårdagens Europacuplottning aktualiserar återigen det förslag som kom från Norge tidigare i år.
Varför ska det vara så förbannat svårt att kvala in till Champions League? Att en svensk klubb tar sig till gruppspelet känns alltid avlägset på gränsen till omöjligt. Förra året fick vi chansen och trots att vi spelade oavgjort mot Partizan i tre halvlekar av fyra möjliga var det aldrig ens nära. Jugoslaverna hade oss hela tiden där de ville. Kryssa borta och vinn hemma är en gammal beprövad devis och utan tvekan balkanesernas taktik.
Hammarby var visserligen långt från toppformen när de mötte Partizan men det visade samtidigt hur långt svensk klubbfotboll har till det absoluta finrummet.
Föresten även om vi lyckats med "Bragden i Belgrad" och tagit oss vidare, vad skulle vi då ha gjort för att stoppa Bayern München? München som misslyckades i gruppspelet men som ändå besegrade Partizan med samanlagt 6-1. Men visst, Uefacupen hade varit bättre än ingenting.
Tyvärr är det här inte bara läget i Sverige utan i hela Skandinavien. Vi må ha fått liv i våra inhemska ligor med bra publiksiffror och stort intresse men steget till resten av Europa är fotbollsmässigt långt. Undantaget är ett, Rosenborg från Trondheim i Norge. Det är en sak att skrälla någon gång då och då likt Helsingborg mot Inter eller som FCK mot Ajax men det är en helt annan sak att år efter år kvala in till Champions League likt Rosenborg.
Rosenborg är outstanding och därför får det väl anses tämligen intressant när deras klubbledning lägger fram ett nytt förslag på kval till mästarcupen. Förslaget, för den som lyckats missa det, är ett separat gruppspel för de skandinaviska klubbarna som renderar i två platser i det första gruppspelet. Tanken är att de två främsta lagen från Sverige, Norge och Danmark samt mästarna från Island och Finland delas in i två grupper. Alla möter sen alla i hemma-bortamöten och gruppvinnarna går sen vidare till huvudturneringen.
Den stora skillnaden jämfört med nu är ganska uppenbar, istället för i snitt ett nordiskt lag (allt som oftast RBK) skulle vi vara garanterade två. Dessutom skulle kvalmatcherna bli mer publikvänliga, för tro mig det är betydligt trevligare att åka Silja Line och möta HJK än att flyga till Balkan och möta vilket lag som helst. Två stora fördelar med andra ord, både för klubbkassör och supportrar.
Men det finns även några stora frågetecken. Den största är kanske varför UEFA ens skulle överväga att lyssna på oss nordbor. Det är inte direkt som att vi de senaste fem åren har visat oss på styva linan i så stor utsträckning att en förändring känns motiverad.
Varför skulle just vi garanteras en plats extra? Varför ska just Norden åka i en egen gräddfil? Varför inte en egen kvalgrupp för det före detta Jugoslavien? Eller före detta Sovjetunionen? Eller Tjeckien, Slovakien, Österrike, Schweiz och Ungern? Listan kan göras hur lång som helst.
En förändring av den här sorten går inte att göra utan en total renovering av hela turneringen. I rättvisans namn kan det inte skapas en liten subturnering för oss vikingar enbart för att det underlättar vår väg till miljonerna.
Sen finns det dessutom ett framtida problem. Tänk om vi på sikt höjer nivån avsevärt på låt säga de tre största nordiska ligorna och faktiskt blir så pass bra att våra mästarlag har en reell chans att börja prenumerera på en plats i gruppspelet. Samt att den finska ligan på sikt kanske kan börja konkurrera på samma sätt som allsvenskan gör idag. Då har vi skjutit oss själva i foten då vi bara har två platser att konkurrera om.
Dessutom skulle spelschemat bli betydligt tightare, minst sex extra matcher att klämma in. Fler matcher skulle slita på spelartrupperna och riskera att straffa laget i den inhemska serien. Detta är väl dock en ganska liten insats med tanke på vad som finns i potten.
Det kan verka lite märkligt att det är just Rosenborg som är drivande bakom förslaget. De är trots allt de som har bäst förutsättningar att ta sig till gruppspelet redan nu.
Först och främst kommer nog förslaget därför att Rosenborg tror att denna form av skandinaviskt kval skulle göra vägen till Europa ännu rakare. Rosenborg är just nu bäst i regionen och det tror jag de iskallt räknar med att förbli. Dessutom vill nog norrmännen dra nytta av den publikhype som finns i grannländerna.
Att möta Hammarby hemma ger mer pengar än att möta till exempel Shakhtar Donetsk och det kostar mindre att ha bortamatch i Köpenhamn än i Bukarest.
Jag kan absolut se tjusningen i detta förslag. Det är bara att föreställa sig en hemmamatch inför fullsatta läktare mot Bröndby på ett nybyggt "Nya Söderstadion" eller en bortamatch i Helsingfors.
Men samtidigt, är inte det här att ge upp lite grann? Är det inte att erkänna att vi inte klarar av att konkurrera på samma villkor som alla andra? Det stora ordinarie kvalet är för svårt för vår del och därför konstruerar vi vår egen variant. Varför låter vi inte utvecklingen ha sin gilla gång och fortsätter att arbeta för att höja kvalitén på topplagen i allsvenskan.
Personligen tror jag inte vi hört det sista i den här historien. Rosenborg arbetar säkerligen i det tysta för att på enad front tillsammans med övriga toppklubbar kunna vända sig till UEFA. Förresten, vad säger klubbarna på Färöarna om det här?
Slutligen kan man väl knappast skriva en text om kval utan att nämna gårdagens lottning. Jag tycker nästan synd om Djurgården och dess supportrar. Kanske förstår dom inte just nu vad jag menar men tro mig, det kommer dom att göra.
Faktum är att jag tror att till och med HJK från Finland kommer att ha lättare att ta sig till runda tre än Dif. Deras lottning mot först Glentoran från Nordirland och därefter MTK från Ungern verkar överkomlig. Till och med om man är ett klubblag från Finland.
