En grönbrun röra
Det finns ett par saker som gör en bra fotbollsmatch: Fart, finess, kamp, teknik och många mål är några. En annan är en spelbar plan. Och den ska vara grön. Inte grönbrun som nu.
Bollen rullar obehindrat på det gröna gräset medan tekniska spelare gör finesser i hög fart, sådant som får publiken att kippa efter andan och jubla åt vackra mål. Är det så det ser ut på arenorna denna allsvenska vår? Nej, snarare handlar det om tuviga åkrar med lika mycket jord och bruna stråk som grönt och frodigt gräs. Jo, jag vet. Säsongen har börjat tidigare och det har varit en svår vinter, men ändå. Får det vara så här dåligt? Nej, självklart inte.
Det gröna fältets schack är ett vackert namn på fotboll. Det antyder att spelet har en strategisk dimension som gör att det inte bara är att gå ut och toffla till bollen så hårt som möjligt. Utan att det handlar om taktik och en kamp mellan hjärnor. Men hjärnorna är något som strategerna på Svenska Fotbollsförbundet verkar ha lämnat kvar i portföljerna när de lämnade sammanträdesrummen efter att klämt ut 1,3 miljarder i TV-pengar.
Det sägs att det alltid är det sämre laget som tjänar på att planen är dålig. Deras teknik räcker liksom ändå inte för att spela snabbt, kvickt och med få tillslag. Tjongar man kan man lika bra göra det på en leråker som på en välansad gräsmatta. Så för dem spelar det liksom ingen roll. Men för de spelande lagen och för publiken är det en avgörande skillnad. Varför ska publiken betala för att se usel fotboll på usla planer? Väljer de tekniska spelarna att lira i en annan liga så kommer inte publiken. Slutar publiken att komma så slutar reklam, och TV-pengar att rulla in. Och då sitter Lagrell där med en osäljbar allsvenska.
Säsongerna blir hela tiden längre och längre. Det är Royal League, kval till Champions League, UEFA-cupspel och annat som lockar klubbar, spelare och publik. Men finns det någon som ser till att planerna i vårt kalla land hålls fräscha under vinterhalvåret? Nej det gör det inte. Nu skulle man ju kunna argumentera för konstgräs, men fotboll ska spelas på riktigt gräs så det gör jag inte.
Malmö FF har spelat fyra matcher i årets allsvenska. Matcherna i Göteborg har genomförts på en skandalöst dålig matta. Ingen av årets matcher har spelats på en plan som sett bättre ut än mina grannars villaträdgårdar eller det allmänna gräset där jag bor. Vems är ansvaret? Kan man kräva att kommunerna ska ta skattepengar från sina hårt ansträngda budgetar för att hjälpa klubbarna med bättre planer?
Nej, jag tycker inte det. Vem är det som vill spela Royal League? Vem är det som vill spela i Champions League? Är det Malmö kommun? Nej, det handlar ju om att klubbarna och svenska fotbollsförbundet vill förlänga säsongerna så mycket som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Lagrell har ju sålt de allsvenska TV-rättigheterna för ett rekordbelopp. Skulle man då inte kunna tänka sig att förbundet tar ett flertal miljoner och stöttar klubbarna så att de har råd att fixa värmeslingor, plastöverdrag, flyttbara gräsmattor, anställa en professionell greenkeeper eller vad som helst för att hjälpa de stackars stråna att återfå sin rätta färg?
Har du förresten tänkt på att när planerna är som grönast och mest spelbara i Sverige, då tar vår liga en sommarpaus. En enkel och billig lösning vore ju faktiskt att starta allsvenskan lite senare och spela under hela sommaren. En annan är att låta lagen i södra Sverige börja allsvenskan på hemmaplan. Så fick de norra regionerna lite mer tid på sig att fixa gräsmattor som håller.
Jag säger som Bob Lindeman: Gröna sidan upp….
