Elfsborg - AIK 2-0

Superlativerna räcker inte riktigt till en sån här dag, men kul var det!!!

Vis av tidigare erfarenheter av möten med Stockholmsklubbar förstod man tidigt att det skulle bli hårt idag. Kanske vi skulle kunna kriga till oss en poäng, men då krävdes det lite tur och ett jäkla kämpande.

Mycket riktigt inledde AIK starkast och hade ett gäng farliga chanser de första tio minuterna, men Elfsborg kämpade på och jobbade sig in i matchen. Och efter en kvarts spel kändes det helt enkelt okej. Elfsborgare över allt på plan, ofta både två och tre man på bollförande AIK spelare som hamnade i trångmål gång efter annan. Och press med starkt understöd över hela planen vilket inte gav AIK någon chans att göra det dem är bäst på. Nämligen att spela hårt och fysiskt. Visst, här kan säkerligen många AIK supporters invända och säga att Anders Frisk gjorde sin sämsta match någonsin, men handen på höften, eller hjärtat, visst var det Elfsborg som gjorde AIK dåliga idag.

När AIK inte fick utdelning började dem uppträda grinigt på plan och drog på sig ett antal varningar bara för protest och tjat, samt efterslängar. Vi stod och väntade på att Rubarth skulle få en varning för sitt vårdslösa spel och säkert som amen i kyrkan kom den. Helt rättvist.

Innan matchen var det något ljushuvud på Virtuella Guliganen som trodde att "Rit-Ola" skulle få rita cirkel efter cirkel runt Nordin efter att Holmén sprungit runt honom. Inte kunde jag tänka mig att det skulle bli så! Samuel Holmén var helt enkelt bäst på plan. Bara 19 år gammal går han in och slår såna passningar att man bara blir mållös. Kombinera detta med ett löpande utan dess like och kämpatakter som en Ardennerhäst så får ni Elfsborgs näste stjärna.

Nåväl, i takt med att AIK tappade humöret mer och mer klev "De Gule" fram och hade riktigt roligt på plan med fyndigt spel och en spelglädje jag inte sett sen ྜ-97. Då var härföraren Stefan Andreasson och idag hette han Samuel Holmén som naturligtvis spelar i tröja nummer 8. Det förpliktigar i Elfsborg skall ni veta. Gång på gång slog han passningar ut mot kanterna där Lundén och Klarström gjorde som dem ville. Men ibland varierade han sig genom att slå bollar mot Berglund eller Berggren. Ja just det, Hasse Berggren ÄR respekt. Först slogs det ett inlägg från högerkanten (Lundén) som nickades undan av en för dagen vitklädd AIK spelare och Alexandersson befann sig högt uppe i banan. Turligt nog hann han se att Hasse laddade för skott och slängde sig undan. Hade han inte gjort det hade han varit tvungen att leta efter ett nytt huvud. Hasse fick nämligen årtusendets träff på Ryavallen, eller en av dom i alla fall, och bollen hade förmodligen fortfarande stigit om inte nätet stoppat den. Håkan Svensson skall vara glad att han inte fick händerna på den, för då hade han inte kunnat stå nästa match. Vild glädje på läktaren och det bästa var att det inte var oförtjänt. Vi bara hoppades att grabbarna skulle fortsätta kämpa. Och som dem gjorde det! Lite senare hade AIK ett anfall och Johan Karlsson fick tag på kulan, skickade den uppåt planen. Hasse tog emot bollen, vände bort gubben han hade hängande på ryggen, tittade upp, såg att Håkan var långt ute, laddade och sköt. Mina vänner, vi har just fått bakgrunden till årets mål. Från halva plan, stolpe in nästan i krysset och två noll var ett faktum. Man kunde knappt tro att det var sant! Detta Elfsborg som knappt klarade oavgjort mot Enköping spelar ut AIK enligt konstens alla regler. Vi bara väntar på att trean skall komma. Reducering finns inte på kartan ens, så överlägsna är Elfsborg just nu. Men tyvärr blir det inga fler mål, även om chanserna finns där.

I andra halvlek börjar man känna sig lite orolig då vi har haft den ypperligt dåliga smaken att tappa koncentration och ledningar där tidigare i år. När man dessutom vet att AIK klarat att hämta upp ett rejält underläge mot Djurgården tidigare i vår så är segern långt ifrån bärgad. Det gäller alltså att fortsätta jobba för varandra för att inte tappa. Men det gör inte killarna. Jäklar sicken arbetsinsats idag, från alla håll. På slutet av matchen passade vi även på att sjunga lite för Anders Frisk, bara för att det var kul att se hur motståndarna tappade humöret mer och mer för varje sekund som Elfsborgarna bara spelade bättre och bättre. Till sist tröttnade väl Nordin på att ha en liten parvel springande i cirklar runt sig, så han gjorde det han är bäst på, nämligen markera en gång för alla att gammal är äldst. Problemet var bara att han redan dragit på sig en varning för protest och denna varning var inget att diskutera. Rött kort till honom och slaget var vunnet. Vi lyckades med konststycket att ta poäng av ett 08-lag och visa att vi kan om vi vill. Hoppas grabbarna kommer ihåg att kämpa lika mycket i nästa match mot BOIS borta. Gör man en sån insats då också så vinner vi, det finns inget lag som slår oss när vi spelar som idag.

Tycker ni att denna krönika är enögd? Bra! Det är den nämligen och det finns anledningar till det: För det första så håller jag på Elfsborg. För det andra var Elfsborg överlägsna idag, så jag har inte så mycket mer att skriva om än just Elfsborg. Och för det tredje har jag på känn att det kommer dyka upp någon krönika skriven av AIK-redaktionen här på Svenska Fans.

Tack i alla fall för att ni tog Er tid och läste min rapport.

Kort kort:

Första halvlek: Elfsborg var bäst efter AIK:s starka inledning och kunde haft ledning med mer än två mål i halvtid.

Andra halvlek: Tog vid där den första slutade och vi kunde vunnit med större marginal.

Klacken: AIK-fansen höll igång bra hela matchen och hördes trots underläge. Starkt jobbat grabbar! Heder åt sådant stöd, även om man ligger under!

Guliganerna hade en av sina bättre dagar och jag tycker själv att vi hade bra fart hela matchen igenom.

Korven och drickan: Har aldrig smakat godare än idag.

Domaren: Kan nog råda delade meningar om hans insats idag. Personligen tycker jag han skötte sig bra, men jag kan tänka mig att i Solna muttras det nog en hel del.

Ja, det var väl det hela!

0 kommentarer