Jag ber dig Jesper, kom hem
Forumskribenten "Zoran" skriver en krönika om Jesper Blomqvist och klubbkänslan i dagens fotbollsvärld.
Illasinnade rykten placerar just nu Jesper Blomqvist i Stockholm. En möjlighet han inte utesluter i en artikel i dagens Aftonbladet. Om Jesper går till en av Stockholms-klubbarna vet jag inte om jag pallar mer.
Det var längesedan sport handlade om hjärta för sin klubb. Spelare som Håkan Mild och Magnus Erlingmark är en utdöende ras. I flera fall klandrar jag inte spelare som byter klubb. Har man från början haft hjärtat någon annanstans är det ju inte så konstigt att man låter plånboken styra valet.
Jag tänker på till exempel Andreas Andersson. Jag har aldrig tyckt illa om honom för att han gick till AIK. Det var hans favoritklubb från start. Möjligtvis kan man ifrågasätta hans klubbval från början, men på den tiden ville ju alla till Blåvitt. Däremot blir allt fler spelare egoister i sitt val. De går dit där de tjänar mest, tror sig utvecklas mest och så vidare. Inget konstigt med det egentligen. Det är bara det att fotboll är så mycket mer än ett antal arbetsplatser och ett antal utövare.
När Kim Källström väljer Djurgården efter att i flera år varit support till IFK Göteborg tycker jag det är konstigt. När Jesper Blomqvist överväger Stockholm efter allt han fått uppleva i Blåvitt, tycker jag det är konstigt. Det finns mängder med exempel runt om i världen som jag också finner underliga. Anledningen är med största säkerhet att jag är gammaldags. Precis så gammaldags som jag tror att de flesta supportrar är.
Jag skulle aldrig börja hålla på Djurgården om de gav mig en övergångssumma. Hade jag varit så bra i fotboll att jag höll allsvensk klass hade jag aldrig kunnat spela i något annat lag än IFK Göteborg. Vore jag för dålig för dem hade jag provat lyckan i Norge eller något halvtaskigt svenskt gäng och sett till att inte kunna spela så fort vi mötte Blåvitt.
Jag tror säkert spelare setts som svikare i alla tider, men jag har svårt att tänka mig att det någonsin har varit så många smärtsamma övergångar som just nu. Dessutom lär sig spelarna vad de ska säga för att få respekt för stunden. Höiland ville "spela i Blåvitt tills han var 40". Jo, precis. Big Mama å andra sidan är helt ärlig, det har han all min respekt för.
Men vissa spelare finns i ens hjärta och för mig är Jesper Blomqvist en av de största hjältarna jag någonsin haft. Utstående öron, för långa tröjärmar och en jättedödare av högsta rang. Minns bara den gången han spelade på sprutor och hoppade högt, högt, högt för att avgöra mot Barcelona hemma. Eller när han på egen hand besegrade Manchester United. Eller när han fick Sven Andersson att köpa flera kilo korv på läktaren eller när...
Det känns som om fotbollen är på väg att bli ett NHL eller NBA. Showen är viktigast. Vem som utför den spelar inte så stor roll. Vi byter spelare till höger och vänster. En Håkan Mild mot en Krister Nordin, bytt och klart. Fotboll är så mycket mer än ett antal arbetsplatser och ett antal utövare. Ingen står och sjunger utanför Nokias fabriker. Ingen vill betala medlemsavgift till McDonalds. Ingen jobbar gratis för IBM. Det finns ingen kärlek till dessa företag. Men det finns kärlek till fotbollslag och ofrånkomligen dess spelare.
Jag ber dig Jesper, för mitt hjärtas skull, kom hem.