Tisdag morgon…
…men när jag skriver det här är det första maj, och runt om i Sverige marscherar arbetarpartierna under röda fanor för den kollektiva tanken. Förmodligen den vackraste tanken som fortfarande existerar på en svårt härjad planet.
På onsdag ska det marscheras för en annan kollektiv tanke, under ljusblå flagg. MT96 arrangerar en marsch för att den nya arenan ska utrustas med något man kallar för ”supporterläktare”. (Namnet känns kanske lite märkligt. Vad är det andra för typ av läktare?)
Men tanken är god. Och den ligger helt i linje med klubbens tradition. MFF är av hävd en arbetarförening, och ett levande bevis för hur långt den kollektiva tanken kan bära. På senare år har dock arbetarstämpeln suddats ut. Tack och lov. Det vore lite märkligt om man inte är välkommen bara för att man är tjänsteman. Eller för att man startat ett företag. Inkomst och val av yrke har inget med den kollektiva tanken att göra. Den är gränsöverskridande.
Supporterläktaren är i sig också en kollektiv tanke. Där ska samlas gammal som ung, rik som fattig, svart som vit, för att gemensamt sjunga, skrika och klappa fram laget till seger. 6000 personer med ett gemensamt mål - själva essensen av den kollektiva tanken.
Samtidigt är elvan på planen allt mindre ett kollektiv och individen hyllas allt mer. Man anpassar laget efter individerna, inte tvärtom. Det är en självklarhet att spelarna spelar för sin egen skull, och med sina egna karriärers bästa för ögonen. Sören Åkeby, tränaren för ”Nya MFF”, har till och med infört ett spelsystem som bygger mer på den individuella prestationen.
” Det krävs lite mer av individen i 4-3-3 än i 4-4-2, där jag tycker att man lättare kan gömma sig i kollektivet”.
Tanken att fler är bättre än en, kan också ses som att det är fegt att söka stöd av lagkamraten. Nya MFFs tolkning av det gamla kollektivets ”press och understöd”.
På samma sätt har publiken gått igenom en förändring. Idag håller man inte bara på MFF. Man gör ett nummer av det. Man nöjer sig inte med att gå med i MFF Support. Istället manifesterar man sin närvaro på läktaren genom att bilda egna grupperingar med egna flaggor. Istället för att primärt signalera ”heja MFF”, markerar man ”här är vi”.
Helt i linje med det finns det också folk som glatt bränner bengaler så fort tillfälle ges. Trots att klubben uttryckligen bett att de ska låta bli. Men klubben är ute i ogjort ärende. MFF har inte förstått att bengalbrännandet inte har med klubben och laget att göra. Det är bara en extremare variant att med röksignaler markera sin egen närvaro. Man bränner för sin egen skull, och det ska inget kollektiv i världen försöka stoppa. I individens namn, amen.
På Internet kan man lagom till onsdagens match läsa gott och väl tiotalet olika ”inför”-rapporter. Bredvid de etablerade kanalerna, trängs bloggar och fristående hemsidor huller om buller med varandra. Alla med samma initierade språk och tvärsäkra startelva.
”Det känns friare” är förklaringen till att många väljer att starta sin egen sida, eller blogg. Och visst är det friare. Inget kollektiv att inordna sig i. Inget kollektiv att begränsas av eller som tar ljuset från den egna insatsen. Men heller inget kollektiv att dela arbetet med. Eller något kollektiv att befruktas av och växa med.
För MFF och MFF Support är det här ett problem. Huvudföreningen och dess supporterförening är inte tillräckligt attraktiva som de är idag. Eller så upplever man inte att man hörs i så stora föreningar. Marschen på onsdag t.ex. arrangeras av MT96, inte MFF Support, vilket egentligen hade varit naturligare.
Men det här rymmer också möjligheter. Folk brinner. För MFF och sig själva. Den som kan hitta ett sätt att kanalisera folks vilja att uttrycka sig själva till något gott för föreningen, har en oanad kraftkälla att ösa ur.
* * * * *
Själv har jag propagerat för att vi i redaktionen ska sitta tillsammans under en banderoll med texten ”Himmelriket”. Men vi kunde inte enas om vi skulle skriva ”Här är Himmelriket”, eller ”Himmelriket, det är vi”. Så jag föreslog att Möller och Kjelldén skulle ansluta sig till mig under banderollen ”Måndag morgon” istället. Dom andra skulle kunna köra ”MFF-Nytt” eller något annat klatschigt. Men det tog heller inte skruv.
Så imorgon får jag gå och sätta mig under banderollen ”Per Welinder”. Om jag bryr mig om hur det går i matchen? Klart jag gör! Så länge alla ser mig.
