Pittsburgh - Los Angeles

Inför Hammarby - AIK

Onsdagen den 3/5 kl. 20.00 spelas årets hittills hetaste match. För första gången på väldigt länge tar Hammarby emot AIK på vår egen hemmaplan.

Derby. Ordet är laddat. För mig är det mycket ångest, glädje, lycka och sorg. Så mycket i ett och samma ord. I morgon är det dags igen.

Redan i helgen började de fladdra. De där jävla fjärilarna. De som bosätter sig i magen och inte låter en vara i fred en enda sekund. Märkligt hur de kan få sådant fäste.

Ena stunden känner jag mig säker på att vi leker hem onsdagsmatchen. Vi kommer att spela ut AIK på vår hemmaplan. I vår borg. På vår gräsmatta. Självklart kommer Björn Runström göra mål. Paulinho kommer också att göra mål. Samt Dubbel-Gunnar. 3-1 till Hammarby och fest på Söder hela natten lång.

Nästa sekund vevas bilder av Derek Boatengs derbyinsats på näthinnan. Jag ser hans distinkta mål mot Djurgården och inser att det inte alls kommer att bli lätt. Inte lätt alls.

Fotboll är märkligt. Passion är märkligt. Man liksom fylls av känslor man inte kan kontrollera. Ibland funderar jag på att söka hjälp. Det kan bara inte vara helt friskt att konstant gå och fundera över hur försvarsspelet kommer att fungera när Max är avstängd. Det är inte friskt att få frossbrytningar när rapporter om en skadad Petter Andersson dimper ner i telefonen. Förmodligen borde jag vara inlåst.

Men så tänker jag på alla mina likasinnade som i morgon strax före sju börjar fylla upp Söderstadion. Alla de systrar och bröder som likt en själv andas, äter och sover Hammarby. Det är för vår skull som vi i morgon spelar derby på hemmaplan. Vetskapen om att jag i morgon inte behöver förpassa mig till Solna är oslagbar. Vetskapen om att jag inte är ensam i min ångest är än mer oslagbar.

Inför matchen har det handlat mycket om biljetter hit och biljetter dit. Att AIKare skulle ha köpt biljetter på fel sektioner. Att polis och säkerhetsvakter fruktar bråk både inne på arenan och runt omkring densamma. Jag hoppas verkligen vi slipper det. Jag hoppas och drömmer om en fest för fotbollen i morgon. Självklart ska ett stockholmsderby vara laddat. Självklart ska alla supportrar vara på tårna. Självklart ska känslorna svalla – men jag hoppas så innerligt att allt får avgöras på planen.

Hammarby har inlett serien riktigt bra. Personligen har jag inte kunnat se bortamatcherna men rapporterna pratar ju om tämligen högt tempo och stundtals även välspelat. Det såg inte riktigt ut så i matchen hemma mot HBK. Jag hoppas att vi under onsdagen får se samma Bajen som spelade skjortan av Helsingborg. Det Hammarby som sätter fart på bollen, som låter benen löpa och som arbetar uppoffrande på alla positioner.

I morgon tror jag att Jeffrey Aubynn kommer att göra oss glada. Vad jag har förstått så har han gjort strålande träningar i veckan och min förhoppning är att han ska bistå Petter Andersson med sina offensiva kvalitéer. Vi får hoppas att Dubbel-Gunnar spikar igen bakåt när Jeffrey rusar framåt. Petter Anderssons vadskada han ådrog sig när Ölme toktacklade honom lär inte vara värre än att han ska kunna spela. Skönt, Petter behövs.

Jag hoppas och tar för givet att samtliga spelare ger järnet i morgon. Låt oss hoppas att de lärt sig av Djurgården att det inte fungerar att bara ställa in skorna mot ett vilt kämpande AIK. Det går inte att göra annat än att imponeras över det AIK presterat hittills. Jag trodde inte att det här derbyt skulle vara en seriefinal där Gnaget faktiskt ligger före oss i tabellen. Jag måste tillstå att jag är imponerad över deras inledning. Jag såg deras 2-2 match mot Gefle och tyckte faktiskt att det var rätt uselt. Däremot var deras insats mot Djurgården storstilad. Kan vi hoppas att en gnutta tillfredställelse har infunnit sig i det gulsvarta lägret?

Om jag tolkar intervjun med tränare Norling rätt kommer AIK att spela avvaktande. Usch – det bådar ju inte gott. Receptet mot de lågt spelande försvarslagen hoppas jag att Linderoth/Åhlund har hämtat ut och att vi vet hur vi ska agera. Jag antar att det inte finns några genvägar. Det är tempo, löpningar, kvalité och fantasi som gäller. Jag ska spendera natten med att drömma om ett tidigt ledningsmål.

Hammarby måste se upp med Hulsker, Boateng och förmodligen även Figueiredo. Min stora förhoppning är dock att det är AIKs försvar som kommer att få jobba hårdast. Låt oss hoppas att Petter Andersson är på spelhumör. Att Petter Furuseth-Olsen orkar löpa så där stenhårt i 90 minuter. Att Mikkel Jensen – hårt – tar hand om Derek Boateng. Jag vill se Ante Covic lika bra som han inlett säsongen, han har ju i stort sett varit omutlig. Jag vill se full fart från allra första stund. Våga och Vinn!

Min sista uppmaning innan det är dags att försöka ta livet av fjärilarna för denna afton är till oss supportrar. Låt oss visa vägen till vad som kommer att bli en sagolik afton! Se till att sjunga, hoppa, röja och skrika. Det är vår hemmaplan och vi ska regera!

Forza Bajen!