Anaheim - Carolina
1 - 5

Gefle nära poäng på Stadion

Gefle var nära att få med sig en poäng från mötet med regerande svenska mästarna Djurgården på Stadion. Tre heta lägen att kvittera hemmalagets 1-0-ledning skapades på slutet då de himmelsblå tryckte på. Dock räckte det inte ända fram den här gången…

Matchen inleddes med att publiken hedrade nyligen bortgångne Gösta "Knivsta" Sandberg med tio tysta minuter. På gräsmattan (eller ja, ett par-tre gröna plättar kunde man allt urskilja här och var) inledde ett, efter derbydebaclet revanschsuget, DIF starkast och var det bättre laget i första halvlek. Dyre brassen Thiago Quirino da Silva skapade ett par riktigt heta chanser. Närmast var han när han fick bollen från vänster av Stefan Batan och i ett öppet läge inne i straffområdet stötte bollen rakt på, en för kvällen vaken, Mattias Hugosson.

Tidigare hade också en annan ur Djurgårdens tremannaanfall, Mattias Jonson, haft ett drömläge att sätta ettan. Bara några meter från ”Hugo” på mållinjen, nickade denne bollen ner i marken varpå den studsade precis över ribban. Även denna gång stod Stefan Batan för förarbetet.

Gefle då? Jodå, helt ofarligt var man definitivt inte. Pelle Olsson valde att köra på den inslagna vägen från andra halvlek mot HIF; med ex-djurgårdaren René Makondele uppe på topp bredvid Kristen Viikmäe och med Johannes Ericsson på mittfältet. Utan tvivel borde René få fortsätta som forward, då han är den som ligger bakom det absolut mesta framåt. Så var det också i dag, det mesta GIF skapade offensivt hade sin grund i Makondeles kvicka ben och tankar. Till exempel var han själv mycket nära att bryta sig igenom vid ett tillfälle då han tråcklade sig förbi några DIF-försvarare men inte lyckades komma till avslut.

Första halvlek slutade mållös och handen på hjärtat ska GIF vara nöjd över det. Det fanns dock en anfallsvilja som var härlig att se (man kunde ju tro att det skulle bli tokdefensiv och bara en massa bortrensningar men så var inte fallet). Men tyvärr lyckades man inte hitta de riktigt heta möjligheterna och komma till vassa avslut.

Analys av målsituationen

Ett DIF-mål hängde i luften under inledningen av andra halvlek och det skulle också komma - men först i den 63:e minuten. Duktige Stefan Batan får en långboll från Tobias Hysén och vänder längst ner i straffområdet bort Andreas Revahl som slängt sig efter bollen. Batan tappar balansen lite men lyckas spela snett inåt bakåt till Mattias Jonson. Denne avslutar på ”Hugo” som släpper retur ut till Quirino som ser ut att stå alldeles för fri då han lägger in 1-0 till Djurgården. Detta fick både Gefles spelare och supportrar att ropa efter offside, men sanningen var nog den att nämnde Revahl upphäver offsiden då han inte är tillräckligt snabb tillbaka efter glidtacklingen (eller vad det nu var).

Det är i alla fall den slutsatsen man kan dra av reprisbilderna på målet. Att Revahl hade inbladning också i detta baklängesmål tänkte jag faktiskt inte så mycket på just i den stunden på Stadion. Men efter att ha vevat situationen några gånger står det klart att: 1) målet tillkommer efter att en boll spelats ut i en lucka på Revahls kant, 2) Revahl är efter Batan och misslyckas i sin brytning inne i straffområdet, 3) om det INTE är offside så måste det vara Revahl som upphäver den.

Nu ska det dock understrykas att försvaret, och inte minst Mattias Hugosson, gjorde ett jättejobb att hålla tätt så pass länge och inte släppa till mer än en gång. Det kunde ha betytt en poäng för Gefle, och jag vill knappast skylla den här förlusten på Andreas Revahl (det har faktiskt börjat bli alltför enkelt att skylla på honom nu). Jag vill inte heller skylla den på domaren för ett eventuellt felaktigt domslut eller på Mattias Hugosson då han släpper ut retur på ett hårt skott från nära håll. Det är bara onödigt att försöka hitta någon syndabock, men det vore intressant att höra hur ni forumskribenter upplevde/upplever situationen i fråga…

Kvitteringen var nära - gånger tre

Efter Djurgårdens mål reste sig Gefle och Pelle Olsson såg till att lyfta upp sitt manskap i positionerna i jakten på en kvittering. Daniel Ytterbom kom med kvarten kvar in i stället för Kristen Viikmäe, och hann under sin korta tid på planen faktiskt skapa mer än Viikmäe - som var ovanligt osynlig i går - hade gjort fram till bytet.

GIF hade tre mycket fina möjligheter att göra 1-1. Först ut var René Makondele i den 72:a minuten, då han framspelad av Mathias Woxlin kom fri i ett vänsterläge men avslutet var inte tillräckligt välplacerat och Pa Demo Tourray i Djurgårdskassen hade inga problem att ta bollen. Därefter var det ”Yttis”, efter jobb av Makondele att få fram bollen, som avslutade mot en täckande Tourray.

Makondele var mycket aktiv i Gefles offensiv och det var också han som stod för förarbetet till Daniel Bernhardssons läge alldeles i slutet. ”Bernhard” hade ersatt Yannick Bapupa - som tidigare fått en smäll och blivit liggande ett kort tag - efter 60 minuter. Nu hade han chansen att sätta 1-1-målet men hans skott rann längs mållinjen och strax utanför.

Bra match av Gefle, men en förlust är alltid en förlust

En uddamålsförlust mot Djurgården på bortaplan är ingen anledning att lägga sig ner och dö, men visst känns det snöpligt. Främst med tanke på de fina kvitteringsmöjligheterna på slutet, men också med tanke på att Gefle gjorde en bra insats som helhet. En insats som dock inte räckte ända fram. I sådana här matcher har vi ”råd” att tappa poäng, det har vi inte i matcher av typen Öster hemma. Men det känns absolut som att formkurvan pekar uppåt och jag tror att grabbarna verkligen går in och visar var skåpet ska stå på söndag.

Djurgården hade bud på något till mål. Att det inte blev så stavas tur, hårt arbetande försvarare och Mattias Hugosson, som verkar ha hittat tillbaka i gammal god form. Annars ska - hur många gånger har jag nämnt hans namn nu? - René Makondele ha högt betyg, liksom ständige slitvargen Johan Claesson.

MEN trots hyllningsfraserna jag slängt ur mig så var det här likförbannat en förlust. Nu gäller det för Gefle att skaka av sig resultatet och ta med sig det positiva i spelet från DIF-matchen. Med tre matcher på mindre än två veckor krävs fokus så att vi inte går till VM-uppehåll med fler än de två förluster som vi har så här långt.

Avslutningsvis vill jag rikta beröm till kärnan i GIF-klacken, som trots baklängesmålet höll igång i stort sett nonstop under de avslutande 45. Samma inställning på söndag och kanske får vi notera säsongens andra trepoängare. ”När solen gått i moln, och regnet öser ner, då rullar ändå sången, vi sviker aldrig er…”