Vi är Malmö FF och vi har sagt vårt

Egentligen saknar jag ord. För hur skall jag kunna få till en vettig formulering när adrenalinet fortfarande - någon timme efter att matchen är slut - far omkring i min kropp som en vettlös bålgeting.

I dag skiter jag i objektiviteten (i den mån den nu är möjlig överhuvudtaget). Det jag såg i dag på Malmö Stadion var inte bara ett Malmö FF som spelade ut Helsingborg. Det var ett Malmö FF som gjorde det efter noter, och på ett sådant sätt att spelarna i HIF borde lämna Malmö Stadion med varsin påse över huvudet. När de kommer hem och kryper ner i sina sängar kan de åtminstone trösta sig med att de nu förstår innebörden av begreppet klasskillnad.

För det är ett faktum att det Malmö FF vi fick se spela på stadion idag är större än något jag sett på mycket lång tid. Matcherna mot Helsingborg är förvisso alltid speciella, också för spelarna som brukar vara extra taggade vid de här tillfällena, men sällan har jag sett MFF spela med sådan aggressivitet, intensitet, iver och finess som idag. Alla gjorde helt enkelt allting rätt, hela tiden.
Asper - lika cool och avspänd som Shaft och Miles Davis - plockade höjdbollar med en enkelhet som om det vore såpbubblor. Straffområdet var ditt territorium idag. Ingen enda rödtröja kunde ändra på detta.
Fyrbackslinjen med Höiland och Persson som centrala backar utan att någonsin darra eller tveka. Någon gång steget efter, men en stenhård tackling så var det problemet förbi. Elanga - kanske är du någon gång lite väl ivrig och slarvar iväg en del bollar, men i övrigt gör du allting rätt. Som vänsterback kan det bära hur långt som helst. Och Concha som agerade med en underbar aggressivitet och pondus. Ingen jävel skall förbi här! Pang på bara!
Och mittfältet var helt enkelt lysande. Jönsson och Mattisson krigar och kämpar med en intensitet som också borde imponera på den mest nackstyva samuraj. Doldisen Olsson som nästan varje gång hittar någon att spela till, och som öppnar upp på kanterna. En spelfördelare som övertygar allt mer. Och Yngvesson - du får förlåta att jag tidigare har gnällt och suckat och stönat över dina tafatta eskapader i anfallszon - idag är du en hjälte, en titan med gyllene vingar. Fullständigt storslagen på stadions gröna gräs visade du kvaliteter som får mig att gråta av glädje. Jag skäms, Yngvesson. Skäms som en hund över mina tidigare svordomar över dig, och i morgon lovar jag att ställa mig med kritan i hand, och med skammens struthatt på huvudet, och skriva ditt namn tusen gånger på den svarta tavlan.
Och Skoog, det ser så lätt ut; inte bara ditt sätt att ta emot passningarna och fördela dem vidare. Nu gör du också de där vändningarna och klipper till. Spelar rättvänd mot målet. Och bollen liksom förstår dina intentioner. Fortsätt så och du kan räkna med en plats på skaparens högra sida.
Ijeh. Ijeh. Idag var du kanske lite trött. Och måhända var också Jesper Jansson lite för svår. Men det spelar ingen roll en sådan här dag. Vi vet att Gud Fader är med dig, och nästa gång är det din tur att förkunna ditt sprudlande glädjebudskap.

Ja, jag saknar ord. Fem mål mot Helsingborg är siffror som talar ett tydligare språk. Det finns inga undanflykter, det finns inga giltiga bortförklaringar. Av den förväntade tvekampen blev inget annat än en simpel lek. Den stenhårda duellen blev istället en fullständig knockout.
Förklaringen är enkel: vi är Malmö FF och vi har sagt vårt.

0 kommentarer