Winnipeg - Columbus6 - 4
En halvlek räckte för GIF
En målvaktstavla i andra minuten avgjorde en match med två ansikten. En tempofylld och chansrik första halva och en andra halvlek som bjöd på ställningskrig, kamp och trötta ben. Och till slut blev det en helt rättvis 1-0-seger för Gefle mot Öster.
Gefle fick en riktig drömöppning på matchen, då Östers målvakt tappade bollen och via en stolpträff nådde bollen Yannick Babupa, som kunde slå in 1-0 redan i hemmalagets första anfall. Och det blev startskottet för en fantastisk offensiv från hemmalaget och man skapade chans på chans under hela första halvlek. Man kunde, och kanske borde, ha gjort ytterligare något eller några mål. Sällan har jag sett en härligare offensiv från de ljusblå, än vad man presterade under de inledande 45 minuterna. Ena gången byggdes det upp av Babupa från högerkanten och andra gången av Makondele från vänster. Den sistnämnde lyckades med precis allt i första halvlek och snurrade upp vilsna Österförsvarare gång efter annan. Men ändå var det bara turen, stolpen och en inspirerad Hugosson i målet som räddade GIF från att tappa ledningen, då Öster mitt under hemmalagets offensiv skapade både två och tre riktigt farliga kvitteringslägen.
Den andra halvleken blev helt annorlunda. Kongolesernas ben började se allt tyngre ut och det blev en hård kamp på mitten, många långbollar och betydligt mer defensivt tänkande hos de ljusblå. Öster försökte lyfta upp spelet men lyckades inte ta sig igenom hemmalagets försvar som tätats till under pausvilan. Med knappa kvarten kvar fick man dock chansen, då det blev virrigt och panikartat i GIF:s straffområde, men efter lite flipperspel lyckades Hugosson rädda på mållinjen och faran var över. Närmare kom aldrig gästerna och Gefle kunde relativt enkelt och mycket välförtjänt vänta in slutsignalen.
I hemmalaget gjorde René Makondele en fantastisk första halvlek och Yannick Babupa visade att han bara blir bättre för varje match. Woxlin och Claesson slet föredömligt på mitten. Öster försökte komma fram på kanterna men Patrik Karlsson spelade verkligen inspirerat mot sina gamla lagkamrater. Och kul var det att se den tidigare kritiserade Andreas Revahl spela resolut och med en bra tajming i sina brytningar. Mittbackarna växte ju längre in i matchen man kom och ”Hugo” gjorde några avgörande räddningar. GIF:s forwards jobbade och försökte och fick några lägen men lyckades inte med sina avslut.
I bortalaget kom farligheterna från kanterna, där framför allt John Pelu oroade, så länge han orkade i värmen.
Värmen, ja. Den strålande fotbollsunderhållningen i första halvlek var underbar, men det var det också att för första gången i år kunna gå på match utan att ångra att man lämnat långkalsingarna hemma! Nu hoppas vi på mer sånt och nya poäng borta mot Elfsborg på torsdag.