Florida - Washington
4 - 1

AIK - Elfsborg 2-2

En osannolik återkomst i slutminuterna av Elfsborg gav en poäng med hem från Råsunda.

Nattsvart! Så kändes det att stå i ett hörn med ett jublande Råsunda kring sig i den 84:e minuten efter att Wilton gjort 2-0 till de svartgula. Ett gammalt traditionellt elfsborgsschabbel som gjorde att man kände sig hemma bjöd Wilton på ett ypperligt tillfälle som han utnyttjade perfekt. Kallt gjort av honom men vad sysslade vårt försvar med i det tillfället. Martin Andersson dribblar som siste man och blir av med bollen till Wilton som sätter full fart mot Elfsborgsmålet. I sin iver att jaga ikapp den flyende AIK:aren kolliderar Andersson och Augustsson strax utanför straffområdet och lämnar ännu mer yta till Wilton som kan lägga in bollen bakom Wiland och i nät. Taffligt försvarsarbete av Elfsborg. Möjligen kunde man även önska ett mer resolut ingripande av Wiland som verkade alldeles för avvaktande innan han gick ut för att täcka av.

Då ville man bara bort från Råsunda. En sådant gammal hederligt Elfsborgsschabbel gjorde att man kände sig som tillbaka till 2004 eller vilket annat år som helst sedan 2000. Men nånting har hänt! För ett par år sedan var det standard att hamnade vi i underläge förlorade vi också matchen. Men nu reser sig Elfsborg i slutminuterna och kvitterar. Daniel Alexandersson som byttes in i 74:e minuten, istället för en för dagen ganska blek Joakim Sjöhage, fick två fina löpbollar serverade från mittfältet som ändrade på allt. Första gången en fin långpassning från Samuel Holmén där Daniel springer från försvararna och går in med bollen i straffområdet, får bollen aningen för långt ifrån sig med dras samtidigt ner av Örlund i AIK-målet. Martin Ingvarsson tvekar inte utan blåser direkt för straff.

Fram kliver Anders Svensson. Anders som dittills inte synts så mycket i matchen. Jobbade och slet visserligen men fick inte mycket mer synligt uträttat än när han nån gång gick och drällde med bollen så AIK kunde norpa den. Så med bakgrund av det hade jag på känn att han skulle missa den men min känsla ljög som tur var. En säker straff som gav ett litet hopp, Sen trodde man inte det var sant när Daniel Alexandersson får ett nästan identiskt läge bara några sekunder efter att AIK gjort avspark. Den här gången är det Anders som med en delikat yttersida smekte fram bollen till en djupledslöpande ”Alex” som återigen kommer själv med Örlund och den här gången själv får möjlighet att avsluta genom att placera bollen i mål. Total lycka på den gulsvarta sektionen. Helt jävla samslöst. Två mål på 45 sekunder eller något liknande, Helt sanslöst. Värsta vändningen jag upplevt mitt Elfsborgsliv. Enda som kan påminna om det är väl matchen i söderettan mot Oddevold 1993 också var en sanslös historia. Underlääge med 0-3 på Rimnersvallen efter 60 minuter eller nåt sånt vändes till seger med 4-3, Efter bl.a. två mål av vår tunge forward Klas Hallin. Men det är ju en annan tid och en annan historia.

Matchen i korthet
Elfsborg inledde bäst med ett smånätt spel och mycket trillande av bollen men vi kom inte någon vart med det. AIK spelade enklare och hade lättare att komma till avslut. Efter en kvart i första halvlek tog gnaget över mer och mer. Vi fick svårt att få tag i bollen och hålla i den några längre stunder så att spelet kunde lugnas ner. Det kändes som att det var AIK hela tiden i slutet av första halvleken. Wiland var dock säkerheten själv och plockade allt. Antagligen såg det mycket farligare ut från vår position på södra läktaren då Wiland i första halvlek vaktade målet framför Norra.

I andra halvlek så stagnerade matchen lite. Mycket spel på mitten där vi trots att vårt mittfält ofta nämnts som Allsvenskans bästa inte kunde få grepp om spelet utan snarare så att AIK vann den matchen. AIK kändes hela tiden lite hetare och tog som bekant också ledningen på en hörna där Markus Jonsson dyker upp mitt i straffomådet och på volley tillåts slå in bollen i mål. Snyggt agerat av Jonsson men visst kändes det som att han fick lite väl mycket spelrum där med hjälp av ett ganska passivt Elfsborgsagerande.

Sammanfattningsvis ännu en match där man lämnar arenan och tycker att vi inte kommer upp till den nivå vi bör kunna prestera på. Sedan premiärmatchen mot IFK så har vi spelmässigt inte nått upp till den nivå som vi visade då. Å andra sidan har vi kämpat oss till poängen i match efter match och ofta precis som mot AIK utnyttjat de chanser vi fått. Effektiviteten har man nog inte klaga så mycket i år. Och vi leder ju faktiskt serien så man ska väl kanske inte vara allt för gnällig. Och som det ofta sägs att det är en styrka att vinna och ta poäng även när spelet inte fungerar.

Lite spelarkritik
Wiland i målet var stabil bakåt och räddande utpost i första halveken. Lite tvekasm vid 0-2 visserligen men ändå bland de bästa i det Gulsvarta laget.

I backlinjen så är Kejsar Augusston stabil bakåt och vinner det mesta i luften. I övrigt finns det mer att önska på de flesta poster. Men framför allt så var vår högerkant ett sorgligt kapitel i går. Strömberg var inte med i matchen och hade svårt inte minst i duellerna med Mats Rubarth. Till visst försvar ska väl också sägas att Strömberg inte fick särskilt mycket udnerstöd från mittfältet heller i försvarsabetet.

Anders Svensson blixtrar till med en delikat passning till Alexandersson och en säker straff men det var som sagt det hela. På mittfältet i övrigt gjrode Jari Ilola en stabil insats och gjorde ett starkt defensivt arbete. Ishizaki blev av någon anledning utsedd till bäste Elfsborgare i matchen. Kändes mest som tack för trogen tjänst i AIK typ. Nådde inte upp till sin vanliga nivå. Kanske spänd av att vara tillbaka på Råsunda? AIK:s mittfält överglänste vårt i den här matchen.

Framåt så hade Sjöhage det svårt. Matte Svensson kämpade och slet som vanligt och får väl godkänt. Daniel Alexandersson gjorde ju nämnts ovan ett briljant inhopp och spelade kanske till sig en match från start i nästa omgång. Det täta matchen gör säkert att det kan bli en del förändringar även i övrigt till torsdagens match mot Gefle.