Spelarbetyg AIK-Örebro
Runt godkänt i genomsnitt efter 90 minuter där det vackra spelet lyste med sin frånvaro, men där defensiven var bra.
Betygsskala 1-7
7=landslagsklass
6=mycket bra
5=bra
4=godkänd
3=underkänd
2=dålig
1=usel
Håkan Svensson 5
Genomgående mycket säker. Det har vi börjat ta för givet. Hade ett par hårda och hyfsat placerade avslut att ta hand om, annars inte satt på större prov.
Benjamin Kibebe
Skadades tidigt efter att ha gått in i många dueller på kort tid.
Gary Sundgren 5
Gary gjorde en bra match och hade inga större problem med Örebros kontringar. Förekomsten av riskabla/bekväma lösningar var mycket mindre än tidigare, nästan utraderad. Gary blir sällan skärrad av hård press, han tillför lugn och bättre kvalitet i uppspelen från backlinjen. Ibland fastnar han i sökandet av en nästan avgörande passning hela vägen hemifrån.
Per Nilsson 4
Pelle låg tätt på mötande forwards, märktes inte så mycket men senaste månadernas missar märktes inte heller. Det såg farligt ut några gånger före paus då Örebrokontringarna var effektiva men glädjande nog blåstes av för offside vid fyra tillfällen (varav en var klart felaktig och ytterligare minst två tveksamma). Bristen på speed i backlinjen hos dagens startuppställning blev inte avgörande.
Daniel Tjernström 5
Från rollen som läktarens hackkyckling går man till att bli kultförklarad. Så har det varit med många spelare, nu får Tjerna erfara detsamma. I match efter match tillhör han de bättre, idag bäst i svartgult med säkra ingripanden som inte sällan river ner applåder. Steget ser ut att vara i klass med hur det såg ut 1999, om inte bättre. Kan givetvis bero på den ständigt bättre positionsspelet och tryggheten. Hade i slutskedet kanske väl låg utgångsposition när han och Tamandi skickades framåt.
Stefan Ishizaki 4
Ishi kom inte med mycket i spelet inledningsvis. Efter hand blev han den mest framträdande mittfältaren, som dels rörde sig för att få boll, dels försökte luckra upp ÖSK-försvaret med snabba vidarespel på få tillslag.
Fredrik Björck 3
Björcken hade mycket svårt med positionsspelet och var den innermittfältare som mest "sprang och gömde sig". Ju längre matchen (och vi på läktaren) led desto bättre fungerade positioneringen. Hade en rungande vänstervolley i slutskedet som förtjänade att fångas upp av nätet. Gjorde inte bort sig på något sätt men en innermittfältare i en allsvensk toppklubb ska klara sig bättre än så för godkänt betyg.
Svante Samuelsson 3
Detta gäller även Svante som visserligen spelar enkelt och sällan tappar bort sig placeringsmässigt. Det som saknades - och som verkligen hade behövts för att kunna dra isär ÖSK-försvaret och hitta ut på kantytorna - var snabba spelvändningar från kant till kant. Svante har det inte naturligt i sig att vända bort motståndaren i mottagningen och direkt hitta nya ytor. Hade även han ett vänsterskott utanför i bra läge strax innan pausen. Defensivt klart godkänd.
Andreas Andersson 4
Inledde mycket inspirerat och klev in stenhårt i två tidiga dueller. Ville ha boll, rörde sig över stora ytor och kom rätt i position i defensiven. Vi minns hans läckra slalomåkning till höger som slutade med att han så gott som snubblade på bollen efter att ha hållit i den i vad som i efterhand enkelt kan sägas ha varit för länge. Kontringen med Alm fri till höger slutade också i ingenting. "Adde" är löpstark och duktig på att hålla i boll. För att vara en riktigt bra mittfältare skulle han behöva mer av Ishizakis förmåga att snabbt släppa boll för att utnyttja rörelsen och öka tempot. Särskilt i en match som denna.
Samuel Ayorinde 4
Knappt godkänd. Hamnar ofta väl långt ner när det är dags att ställa om, men har fått upp ork och kondition rejält. Fick något förvånande vara kvar längre än Alm, men det var också den sista halvtimmen han var som bäst. Kom rätt några gånger för att sätta segermålet och var mycket nära vid två tillfällen i andra halvlek. Nicken i ribban på Ishizakis frispark i första halvlek fick Ayo att hoppa i frustration, med den decimetern lägre hade matchbilden blivit väldigt förändrad. Visst var det svårt att göra något mot det duktiga mittförsvaret, men forwards som är kvickare och smidigare med boll, typ Hoch/Andreas, skulle ha kunnat skapa mer av egen kraft.
Andreas Alm 3
Löpte mer än Ayorinde och försökte dra isär försvarare mot kanterna. Lyckades inte heller utföra mycket på egen hand. Inte lika ohälsosam för försvarare som år 2000.
Jimmy Tamandi 5
Att Jimmy haft skadekänning märktes inte mycket av. Jimmy var som vanligt; bra på allt. Är fortsatt imponerad av hans mycket fina bollbehandling - kolla hur han tar emot långa bollar. Helt absurd var situationen när domare Ingvarsson blåste emot Jimmy efter att han skickligt tagit ner en fin cross från Ishizaki för att sedan själv få en smäll. Kom till minst ett par avslut med ganska bra träff men de täcktes av ett samlat försvar.
Daniel Hoch 4
Hochen spelade en halvtimme men hann ändå med att vara den gnagare som låg närmast utvisning. Hans totala brist på rädsla att låta den tunna kroppen ta emot feta smällar var nära att få honom att hinna först mot Alvbåge i en situation där det såg omöjligt ut att hinna fram. Han är för ofta överdrivet opolerad. Vad Hochs inhopp verkligen bidrog med var att vi hittade ytor mellan deras mittfält och försvar (och det var inte mycket ytor där.), vilket innermittfältarna före honom inte gjort. Ishi, Adde och ibland mötande forward sökte sig dit då och då, men då försvinner ju också en av dem från sin plats - det blev lättare att "låsa upp dörren" med Hoch i den positionen (även om han först fick hålla till ute till höger).
Karl Corneliusson
Sprang, sprang och sprang. Ett par gånger sprang han till sidlinjen för nya direktiv från bänken. Bidrog- liksom Hoch och förädnringen av grundpositionerna - till en större rörelse och bättre anfallsspel den sista halvtimmen.
