Vancouver - NY Rangers
Inför IFK Göteborg - Örgryte IS
Blåvitt på uppgång mot ett Öis på väg neråt? Derbyfest eller avslagen stämning? Dags för blåvitts tredje derby på nio dagar.
Så var det dags för derby, igen... För om ordet derby förut var värdeladdat och synonymt med såväl rejäla marknadsföringskampanjer som ett rejält haussat intresse bland supportrarna så har det på något sätt stagnerat den sista tiden. Orsakerna är givetvis flera. Ullevi är inte någon höjdadarena för att se på fotboll och när man väl lockat dit den stora evenemangspubliken ett par gånger så blir det desto svårare att få tillbaka dem om man inte kan locka med något mer, gärna en jämn match. Det är fullt möjligt, kanske rentav troligt, att det blir en jämn match på Ullevi men de flesta marginalsupportrar slänger nog ett getöga på den allsvenska tabellen och ser att Örgryte är förankrat i botten. Deras blåvitrandiga motståndare har förvisso repat mod och börjat avancera i veckan men lider fortfarande av den svaga säsongsöppningen och inte ens den senaste matchens riktigt goda prestationer ledde till någon direkt positiv kritik från den lokala morgontidningens magsure sportkrönikör och hans redaktionskollegor. Dessutom är en effekt av det tighta spelprogrammet och SvFF:s obegripliga "lottning" av spelschemat den att IFK Göteborg nu spelar sitt tredje derby på nio dagar, det är inte underligt att det gått slentrian i derbyhassuen bland många av anhängarna.
Så det finns ett antal förklaringar till att det ser ut att bli en i sammanhanget riktigt låg åskådarsiffra på Ullevi och säkerligen finns det än fler orsaker än de här nämnda. Men det finns också en hel del positivt att fokusera på som torde göra att de som väljer att komma faktiskt kan få sig en rejäl portion fotbollsunderhållning serverat. För att relatera till dagens största svenska fotbollshändelse så har vi ju till att börja med två VM-spelare på planen. Att Niclas Alexandersson skulle komma med i den Lagerbäckska VM-truppen var knappast någon överraskning men lik väl roligt för oss blåvita. En liten, men positiv, överraskning för många var dock att Huskvarnas stolthet, Karl Svensson, också fick en plats i truppen. Båda kommer givetvis finnas på plats på Ullevi när det vankas derby mot Örgryte IS, som inte helt oväntat hade få spelare med i VM-truppen, och något fel på laddningen lär det inte vara. Vidare spelade IFK Göteborg faktiskt riktigt bra boll i senaste matchen mot BK Häcken, laget hittade den balans man kanske saknat tidigare i år, man kändes stabila bakåt även om Häckens anfallare satte backlinjen på oväntat få svåra prov, och man var också snäppet effektivare framåt än tidigare. Kan jobba vidare på den trenden kommer Blåvitt bli roliga att se framigenom.
Flera har uttryckt sig om att det som talar för Örgryte är att allting talar emot dem. De har börjat säsongen dåligt, de har skador på flera normalt sett ordinarie spelare och deras förening genomgår en svår tid med nedskärningar att vänta på grund av en usel ekonomi och i väntan på licensnämndens dom till följd av denna. Men det är ju också när det går som sämst som många grupper och lag kan få extra energi när man sluter sig samman och kämpar för varandra mot den yttre fienden. Om Örgryte klarar av detta är något vi kommer få se men finns det någonstans där laddningen är extra stor för Öis-spelarna så är det i ett derby mot IFK Göteborg. För laddade till tusen kommer de att vara. Blåvitt är det lag många av dem helst vill slå, det vet vi sen många gånger förr om åren, och sinnet för kamp är en nedärvd del hos människan sen tusentals år tillbaka. Om de kan kontrollera den laddningen, och om deras tränare herr Lukic kan få dem att kanalisera den laddningen, på rätt sätt så kan de bli livsfarliga precis som ett skadeskjutet djur. Om de inte kan det? Tja, då väntar ett blåvitt som med rätt start på matchen kan köra över Öis totalt och redan i seriens åttonde omgång sparka dem ett rejält steg närmre superettan, eller division 1 södra beroende på vad licensnämnden kommer fram till.
Tränare Arne Erlandsen har knappast heller han några problem att motivera sina spelare. Två raka segrar, varav den andra med övertygande spel, har gett både lite andrum och lite välbehövlig energi till laget. Lägg därtill att väldigt många andra allsvenska resultat har gått vår väg och plötsligt är det på något underligt vänster bara sex poäng upp till tabelltoppen trots en riktigt dålig blåvit säsongsinledning. Men nu har det alltså vänt och under lördagkvällens Häckenmatch såg spelet riktigt bra ut. Förhoppningsvis och förmodligen hade jag tyckt detsamma även om samma match utspelat sig en vardagkväll inför färre promille på läktaren.
Så en reflektion över den blåvita startelvan. Att blivande VM-spelaren Karl Svensson lägger beslag på den ena mittbacksplatsen är givet förutsatt att man inte mörkar och han har mer ont i ryggen efter smällen senast än vad man säger utåt, men det känns inte som att så är fallet. Mattias Bjärsmyr är annars tillbaka i truppen lagom till derbyt men utgångstipset måste vara att han får börja matchen på bänken. Delvis då han missade måndagens b-lagsmatch mot Qviding med magsjuka och därmed inte känns helt 100% även om det sägs att han är återstäld från den. Men också då det knappast finns någon anledning att peta innerbacks-kollegan Dennis Jonsson som visat en stigande formkurva och var snudd på briljant i senaste matchen. Att Dennis, som blåvit sen barnsben, gillar derbyn är knappast någon hemlighet och därmed skulle det kännas väldigt underligt om han efter senaste tidens goda insatser inte fick chansen från start även mot Örgryte. På ytterbacksplatserna kommer vi få se Magnus "Ölme" Johansson och Oscar Wendt. De möjliga utmanarna i Adam Johansson och Hjalmar Jonsson finns inte ens med i truppen.
Efter måndagens b-lagsderby är det svårt att argumentera för att någon enda spelare som var med där skall ersätta någon av dem som startade mot Häcken. Ali Gerba är för övrigt petad ur truppen till förmån för Marcus Berg och om det är rätt eller fel att sätta ett nyförvärv på läktaren kan man säkert diskutera men ingen av dem glänste på Lemmingvallen. Det gjorde då absolut inte heller Samuel Wowoah, som totalt raderades ut av gamle blåvite U-lagsspelaren Daniel Ljungholm i Qviding-försvaret, eller för den delen Thomas Olsson. Förvisso kan det kanske vara svårt för de mest rutinerade spelarna att tända till i en b-lagsmatch men med tanke på hurpass bra det såg ut mot Häcken så tror jag inte tränare Erlandsen finner någon anledning att ändra och att vi därmed får se samma uppställning som då med Vasques till vänster, Kihlberg och Wernbloom centralt och Alexandersson till höger. Förhoppningsvis fortsätter Andrés och Niclas att skifta kant med varandra ett antal gånger under matchen för att ställa till det lite mer för den Örgrytiska backlinjen med gedigna lirarna Anders Prytz och Valter Tomaz Jr som troliga ytterbackar.
Hittar blåvitt balansen på samma sätt som mot BK Häcken så skall vi kunna mala sönder Örgryte. Särskilt om de fortsätter med Zorans idé om att spela 4-3-3 för det spelsystemet har Arnes mannar lärt sig att spela mot på ett rätt bra sätt. Visst skall man se upp med snabbe Mwila och framförallt med Ola Toivonen som har en hel del boll i sig men har man rätt diciplin så bör det gå att ta tag i spelet från backlinjens håll och sedan vinna den så viktiga mittfältskampen. Framåt litar vi på att Selakovic, som ju spräckt sin målnolla nu, och Wallerstedt producerar och gör de inte det så får vi skicka in någon hörnboll. Det viktigaste blir att mala på, spela vidare och inte tappa tålamodet även om det skulle gå trögt eller om Örgryte rentav skulle ta ledningen. De kommer givetvis att kämpa men i grund och botten är jag övertygad om att IFK Göteborg är det bättre laget och det bör man kunna utnyttja.
Mitt tips? Lite fegt men ändå, 2-0 till blåvitt, båda målen i andra halvleken. Walter Thomas Jr startar matchen men blir utvisad halvvägs in i andra halvlek, be till Torbjörn att han inte skadat någon av de våra alltför allvarligt innan dess. Publik 16 227.