Vancouver - NY Rangers2 - 1
Derbykungar!
Blåvitt tog sin tredje raka (derby)seger i en match som aldrig nådde några högre höjder. Glädjande nog fann Selakovic återigen målet.
Det är mycket som kan hända på lite drygt en vecka, inför GAIS-matchen den 2:e maj stod vi med 0 segrar och en olycklig tabellposition. Den 10:e maj, tre derbyn senare är läget ett annat och man kan börja studera toppen av tabellen med intresse istället. Efter segrarna mot GAIS och Häcken blev nu ÖIS det sista bytet i derbystafetten. ”Stadens kungar” är temat som Blåvittshopen haft på souvenirerna i år och det är trevligt att laget tar chansen och visar att det inte bara är tomma ord.
Det skall sägas att det inte var någon större insats av IFK som gav segern men det behövdes inte för våra rödblåa vänner var sämre än på mycket länge. Innan matchstart fanns det väl egentligen inget som talade för ÖIS och när IFK sedan också fick ett tidigt mål så borde man kunnat prestera bättre i resten av matchen. Ledningsmålet kom redan i den nionde matchminuten när Oscar tog ett inkast långt nere på vänsterkanten och kastade det in mot Kalle i straffområdet, en öisare nådde dock högst men nickade inte undan bättre än att bollen gick ut mot straffområdescirkeln där Kihlberg kunde ta emot och lägga bollen tillrätta innan han tryckte in bollen vid Lasts högra stolpe.
Givetvis en drömstart efter en slarvig inledning på matchen och bara tre minuter senare hade IFK läge att sätta ett andra mål, upprinnelsen var att Örgryte hade en hörna och körde en kortvariant men en blåvit back bröt och startade en kontring, bollen slogs upp mot Selakovic som Valter försökte ställa offside men den gode brassen verkade ha missat att Stefan fortfarande var på egen planhalva när passningen slogs så det gick inte så bra. Stefan avancerade istället mot högerkanten av straffområdet innan han vände inåt men skottet stoppades framför mål.
Det var övertag för IFK i matchinledningen som hade varit rätt snäll och tempofattig och på något sätt verkade Blåvitt slappna av samtidigt som Öis började spela lite hårdare och mer offensivt. Det här gjorde att gästerna kom fram mer i plan och efter någon halvchans lyckades de sedan också kvittera i den 30:e matchminuten. De får ett bra frisparksläge knappt tio meter utanför straffområdet, en mängd spelare samlas vid bollen och det blir till slut Prytz som klipper till och får kanonträff, bollen går i insidan av Bengts högra stolpe och studsar sedan ut i straffområdet. Där slår ett par blåvita spelare hål i luften när de utan framgång försöker rensa och det blir istället Ola Toivonen som får bollen, han klipper till direkt och får till ett lågt studsande skott som en skymd Bengt Andersson inte alls är med på.
Det kändes tyvärr inte helt ologiskt med en kvittering i det skedet av matchen eftersom IFK helt somnat in. Samtidigt hade Örgryte matchen igenom sett väldigt darriga ut i sitt försvarsspel; kommunikationen i backlinjen verkade inte vara den bästa, rensningar misslyckades gång på gång och positionsspelet imponerade inte så om man bara kunde få lite press på dem borde lägen för ett ledningsmål snabbt dyka upp. Det blev dock inte så många chanser till för IFK innan halvleken tog slut men ett bra läge för Selakovic kunde i alla fall noteras. I den 35:e minuten slogs ett tidigt inlägg från höger som seglade över öisbackarna och nådde Stefan som gick på ett snabbt avslut men Last kunde rädda med viss möda.
Halvlekens sista anmärkningsvärda händelse var annars när Skiljo snedtände och sänkte Wernbloom, något som märkligt nog resulterade i gult kort för både Skiljo och Pontus?
Precis som vanligt kom Landberg med klockrena matchkommentarer i halvtidsintervjun och helt klart behövdes det en uppryckning i andra halvlek för att ta de tre poäng som kändes fullt nåbara. Ett säkert recept för derbymål mot ÖIS brukar vara hörnor och det blev också ett antal målchanser när IFK radade upp hörnorna i inledningen av den andra halvleken, Dick Last gjorde en bra match i mål men han lämnar aldrig linjen på hörnor utan litar helt på att utespelarna skall kunna rensa och när de möter ett nickstarkt IFK är det vanligen ett recept för katastrof. På något sätt lyckades de rödblå ändå undvika ett baklängesmål trots lägen för Stefan, Jonas och Kalle vid de olika hörnorna.
Istället hade det kunnat bli ett mycket ovälkommet baklängesmål när Dennis tappade bollen till Toivonen just utanför eget straffområde. Öisaren avancerade in i vårt straffområde innan han frispelade Mellqvist som löpt in mot straffpunkten. Alexander fick ett drömläge från nära håll men misslyckades helt med skottet som gick en bra bit över.
Någon som hade bättre lycka med avslutningarna var Stefan Selakovic som såg piggare ut än på länge. I den 60:e minuten står han först för ett fint förarbete i Örgrytes straffområde innan han lägger ut bollen till Wendt för inlägg, när Oscars inlägg sedan går över till ”Alex” på andra stolpen och han i sin tur slår in bollen framför mål så finns Stefan där och hugger och lyckas på något sätt få bollen över en vilt fäktande Last och Blåvitt återtar ledningen. Minuter senare är Stefan nära att punktera matchen, den nyinbytte Yobe står för en bakåtnick som fångas upp av Wallerstedt som dröjt sig kvar nedanför backlinjen, Jonas spelar sedan över till högerkanten av straffområdet där Stefan kommer i full fart och satsar på ett snabbt avslut. Last gör dock ännu en fin räddning och matchen lever fortsatt.
Det hade varit rimligt att förvänta sig att ÖIS i matchens slutskede frenetiskt skulle jaga en kvittering och de gjorde de säkert också, men det märktes knappt och något står ju inte helt rätt till i ett lag som i slutminuterna två gånger om slarvar bort bollen på offensiv planhalva genom att göra felaktiga inkast. Den ende som kändes småfarlig var Boyd Mwila som oroade med sin snabbhet men inte heller han kom till några riktiga avslut. Istället hade IFK i slutskedet läge att på hörna sätta dit ett tredje mål men återigen stod Last för en bra räddning, denna gång när Wallerstedt nickade.
Seger med två mål mot ett duger gott det med och då spelar det kanske mindre roll att det inte var någon större match från IFK:s sida och att särskilt passningsspelet behöver slipas till. Lite skärper man ändå till sig i andra halvlek och sammantaget var det en fullt välförtjänt seger mot ett svagt motståndarlag som har problem med det mesta för tillfället; försvarsspelet är virrigt, mittfältet får inte grepp på matcherna och anfallet är lättviktigt. När man sedan ser kommentarer om att det här var ett fall framåt för deras del så förstår man varför de ligger där de gör i tabellen. I Blåvitt skötte sig försvaret mestadels helt ok med särskilt plus till VM-resenären Svensson. Mittfältet gjorde också sammantaget ett hyfsat jobb även om det inte precis glänste om spelet och Vasques hade en tung kväll på vänsterkanten. I anfallet var det stora glädjeämnet Selakovic som spelade riktigt bra och även kom fram till flera bra lägen samt lyckades få in en boll.
Tack vare det något märkliga matchprogrammet är det snart dags för hemmamatch igen och det är bara att hoppas att alla tar chansen att komma till Gamla Ullevi på söndag och hylla derbykungarna innan VM-uppehållet tar vid.
