Den 16 maj i MFF-historien
Den 16 maj 1910 anlände det nybildade Malmö FF till Hässleholm för att spela match mot IFK Hässleholm. Matchen slutade med en 2-1-förlust för malmöpågarna, men den långa mödosamma resan in i fotbollen finrum hade tagit sin start. Carlo fortsätter med sina nedslag i MFF-historien.
"När Lillan kom till jorden
det var i maj när göken gol"*
Så diktade den i dag tyvärr massmedialt bortglömda Alice Tegnér.
Maj – denna mångomsjungna månad. Denna månad då hela det oändliga sommarlovet hägrar för alla skolbarn. Denna månad då vi som stelnat till vuxna återfår lite av vår förlorade ungdoms ysterhet. Denna månad då skomakaren håller stängt mellan hägg och syren. Denna månad då planerna blivit gröna, jämna och bollen börjar rulla till fördel för spelande tekniska lag. Så visst var det naturligt att visans Lillan skulle slå upp sin ögon i den fagraste av månader.
16/5 1910. Det kom denna majdag för 96 år sedan ett fotbollslag till Göingemetropolen Hässleholm. Det var ju inget konstigt med det. Hemmalaget hette IFK Hässleholm och det var ju heller inget konstigt med det. Bortalaget kom från Malmö och hette Malmö FF. Inte heller det var särskilt konstigt. Men vänta lite! Lite märkligt var det nog. För denna majdag är för alltid en bemärkelsedag i vår klubbs historia. Nu skulle för första gången** en match spelas under det nyfödda klubbnamnet Malmö Fotbollförening. Matchen förlorades med 1-2 och hittills har inte forskningen fått fram vem som blev vår första målskytt, vilket naturligtvis är mycket tråkigt. Alltså, här i en snapphaneavkrok i norra Skåne började den långa mödosamma vandringen mot att etablera sig som den ledande fotbollsklubben i Sverige. I dag vet vi alla att kampen blev framgångsrik. Ge därför alltid våra sextonde maj-pionjärer en särskild tanke just denna dag.
16/5 1971. 61 års vandring från debutmatchen har gett oss åtta svenska mästerskap när år 1971 tar sin början. Nu, på debutdatumsdagen, skall laget till Stockholm för att möta Djurgårdens IF: Det har ofta varit en särskild känsla inför mötena mot just denna klubb. DIF är ett av de få svenska lag som inte känt sig slagna på förhand när det fruktade Malmö FF svarat för motståndet. Oftast har fysisk styrka varit motvapnet mot det bollöverlägsna MFF. Ofta har det blivit bråkiga tillställningar i de prestigefulla drabbningarna. Även detta års match präglas av ruffigt och småfult spel. 10 000 åskådare innanför Maratonporten på Olympia-stadion i kanten av det burgna Östermalm får se sitt Djurgården blixtstarta. Redan efter halvtimmen leder DIF med hela 3-0. Vår vikarierande unga målvakt Freddie Forsland uppträder just som en vikarierande orutinerad målvakt och publiken på Stockholms vackra stadion uppför sig inte så vackert som arenan har sin estetiska rätt att kräva. Hånskratt och infama tillmälen, som kunde knäcka en ung debutant för alltid, haglar över Nisse Hults vikarie. MFF kommer igen och reducerar, men kommer inte längre än till ett 3-4-resultat. Detta trots att DIF tvingades spela mer än halva matchen med utespelaren Willy Gummesson i målet. Tränare för Djurgården är "Mr Djurgården" själv, den mest "järnkaminiske" av alla järnkaminer, Gösta "Knivsta" Sandberg. Men vår järnkamin och tillika målgörare i denna match, Krister Kristensson, undrar var Djurgårdens järnkaminer tagit vägen. "De låg ju hela matchen" säger han. Förmodligen för att de mötte en järnkamin av ännu hårdare gods säger jag.
16/5 1974. Derby på Malmö Stadion. 25 000 åskådare, motståndare Landskrona Bois. Strålande spel av Malmö FF. Bosse Larsson och Staffan Tapper i yppersta landslagsform. Kanonskott i stolparna. Total press och fullt av finesser av vårt lag. Roland Andersson blir skadad och utbytt redan i sjunde minuten, vilket oroar oss på läktaren. Men pressen fortsätter. Nick i de randigas ribba. Nu smyger sig den där obehagliga tanken på om det är den där dagen då det inte ska gå att göra mål. Har sett alltför många matcher där det överlägset spelande laget inte får in bollen. Har hört allt för många klyschor om att det är målen som räknas. Att det aldrig finns orättvisa segrar o.s.v. Jag gillar det inte. Sporten fotboll tjänar på att det alltid skall löna sig att vara det bäst spelande laget. Och det är klart att i en lång serie är vinnarna de som är förtjänta av det, tack o lov.
Men detta blir just en sådan match där all lycka är med Bois. Bois vinner med 2-1 efter att i princip endast ha haft två målchanser och knappt varit över mittlinjen. Ja, jag vet. Det är målen som räknas. Och javisst! Försvarsspel är också en konst… Men ändå… Anfall är en än större konst enligt min uppfattning i alla fall. "Köp lotter!", uppmanar vår målskytt, maestro Bosse, BoIS-spelarna efter matchen. En journalist ber Houghtons hustru Nerise att vara extra generös med kyssar till maken i kväll för att i någon mån trösta den förtvivlade MFF-tränaren. "Efter en sådan match kan jag lika gärna kyssa ett isberg", svarar den luttrade fru Houghton. Och som isberg som kunde sänkt större skepp än Titanic kände sig alla MFF:are den dagen för 32 år sedan när vi vandrade ut i det majvårfagra Malmö.
16/5 2002. Ett långt hopp i MFF-tiden. Match på Olympia i Svenska Cupen – den där tävlingen som aldrig vill ta riktig fart igen i vårt land. Förbundets ständiga hattande med förutsättningarna tillsammans med elitlagens ovilja att ställa upp med bästa lag har väl bidragit till att publiken uteblir. Man drömmer sig ibland tillbaks till tider där ett fullsatt Råsunda fick se Malmö FF slå IFK Norrköping i en cupfinal som fortfarande gamla konnässörer pratar om. Men denna kväll på huvudkonkurrentarenan visar Malmö FF i allmänhet och Niklas Skoog i synnerhet att Svenska Cupen är en tävling som borde få en renässans. Cupen är en chans för oss att besöka arenor som ligger där och låtsas att de inte finns. Den är en chans att visa upp vårt Malmö FF för folk som aldrig sett ett elitlag i verkligheten. Cupen är en kombination av idyll och en tävling som i sitt sista stadium leder ut till kanske San Siro. 3-0 till MFF blir det i denna cupmatch. Samtliga mål av Niklas Skoog.
16/5 2005. Det skulle inte gå att göra mål på Kalmar FF påstods det. Efter fem allsvenska omgångar ser KFF:s tabell ut så här:
| SP | V | O | F | M | P |
| 5 | 3 | 2 | 0 | 4-0 | 11 |
Cattenaciofotbollens hemvist i Sverige är naturligtvis det gnetiga Småland. Här har man levt med krympta ytor sen urminnes tider. Seghet har de fått lära av den magra jorden. 16 000 måltörstande personer har kommit till Stadion för att se Kalmar FF:s målbur defloreras. I MFF finns tack och lov en spelare som är för vår klubb i dag vad Thierry Henry är för Arsenal. Fotboll är visserligen till största delen ett lagspel där organiserad disciplin måste till, men utan en individualist och artist vinner inget lag segrar i dagens fotboll. En sådan spelare är vår Afonso Alves. Han ser till att Nannevallen intas med att göra matchens enda mål. Och visst fasen låter väl Fröjdfeldts visselpipa lite gladare än vanligt, lite som trasten i lunden och orren i fur när han blåser för Kalmars FF:s första insläppta mål detta år. Och ut från stadion flyger vi lika glada som majfågeln i morgonstunden.
- - - - -
* Ingen elakhet mot Göken.
** Enligt mycket tillförlitlig källa (Anders Larsson) kan det ha spelats någon/några matcher innan den mot IFK Hässleholm. Men tills ev. forskning leder fram till att det är på detta vis, så räknas matchen den 16/5 mot IFK Hässleholm officiellt som klubbens debutmatch.
