Tänk om...
Det är tur att man är människa och därför äger förmågan att tänka om ibland!
Efter senaste matchen skrev jag (i en del ganska beska ordalag) om bristen på publik under matchen mot Gefle. Frågan är dock: Var den SÅ dålig om man ser till omständigheterna?
"Vilka omständigheter menar du nu då?" Hör jag vän av ordning genast fråga sig. Jo, följande, såklart!
* Det har varit ett antal matcher tätt inpå varandra. Jag talade under matchen med en annan skribent på Svenskafans Elfsborgsredaktion och han var där med två av sina barn. Själv har han säsongskort, men barnen skall ju också in. Räkna själv på vad det kostar för en familj att gå på fotboll flera gånger i månaden och du inser snart att det inte finns möjlighet att se allt. För vilken sorts fader är du om du väljer att gå på matchen själv om dina barn VILL följa med?
* Tyvärr Gefle, ni tillhör inte de mest attraktiva motståndarna för oss på något sätt. Det finns i princip ingen historisk anknytning lagen emellan och det är för långt geografiskt avstånd för att man ens med den bästa viljan i världen kan kalla det för ett derby.
Väljer man att se till dessa två faktorer kan man kanske acceptera en lägre publiksiffra vid en sådan match. Betänk att DIF hade 9600 mot samma lag. Ok, att dribbla publiksiffror hit och dit kan andra lags supportrar trixa och dona med, vi nöjer oss helt enkelt med att konstatera att vi fortfarande hade mer folk på en match mot Gefle än vad de hade i ett derby i stan västerut. Och "bara" ca 1000 personer mindre än vad det första smålandsderbyt i allsvenskan på 20 år lyckades mäkta med. Så vi skall nog inte vara allt för missnöjda!
Den känsla som gnagt i mig sedan i torsdags är i stället den att Elfsborg på något sätt verkade falla in i fjolårets nervösa lunk där misstagen och rädslan gick ut över den kapacitet vi vet finns i laget. Spelet som presterades var ljusår från klang- och jubelföreställningen som presterades i matchen mot IFK i premiären! Men hellre än att peka på det frustrerande i det vi såg på plan väljer både spelare (t ex Anders) och supportrar (t ex jag) att fokusera på bristen på publik. Det är ju mycket enklare att skylla på det än att se att spelet faktiskt gått i stå de senaste matcherna!
Från att ha spelat en fotboll där vi totalt rullade ut motståndarna i första matchen har vi kommit till ett spel där det transporteras mycket boll och det plottras hej vilt på plan utan någon egentlig tanke på vad man vill med bollen och matchen. Matcher brukar gå ut på att införskaffa tre poäng (i bästa fall) och i undantagsfall ett poäng (Gefle på Borås Arena, t ex). Killarna presterar fortfarande fint passningsspel och genomför en del fina kombinationer, men som vanligt verkar det som att "elfsborgssyndromet" börjar visa sig igen.
Killarna klarar inte att ligga i toppen! Det var samma visa under hela tiden i gamla söderettan. Varje gång Elfsborg hamnade i serieledning kom det in nerver i laget och man halkade ner ett par placeringar, för att sedan tillbringa hela hösten med att försöka komma igen. Det var oftast frustrerande och många hemska minnen hänger fortfarande kvar. Säsongerna -94 och -95 spelade vi bra och låg med i toppen länge och väl, men när chansen väl kom att ta klivet upp sket det sig och vi föll på mållinjen. Säsongen -96 kunde det lika gärna blivit ett ovisst kval som direktavancemang. Vi klarade med nöd och näppe oavgjort mot Kalmar som redan åkt ur div ett och var därmed klara för eliten igen.
Säsongen -97 inleddes strålande där vi var i serieledning ända fram till omgång 10, eller nåt sånt, men sen han verkligheten ikapp och grabbarna insåg att de ledde. Detta räckte för att raset skulle börja. Samma visa år efter år efter det. Det kan vara en av anledningarna till att spelarna valt att förlora 5-6 matcher varje inledning av säsongerna de senaste åren eftersom de då inte riskerat att få någon press på sig att kunna prestera i toppen...
Nu skriver vi 2006 och Elfsborg har inlett på det sätt som vi alla vetat att de har kapaciteten att göra. Vad händer nu? Jo, killarna märker efter sju omgångar att de ligger i topp och till och med har chansen att göra ett "miniryck" vid seger mot Gefle. Genast smiter det in en osäkerhetskänsla i Borås och där står vi supportrar med lång näsa och undrar vad som hände. Men något har ändå hänt. I stället för att våga se vad som egentligen hände på plan skyller vi på utebliven publik.
Vad hände då på plan? Jo, ineffektivitet där ingen av spelarna kom upp i normal standard och förhoppningsvis gjorde sin sista match på hela säsongen. Det verkade faktiskt som att vi kom tillbaka i samma trall som hördes förra året i Landskrona och mot Assyriska hemma. Vid de tillfällena hade vi också möjlighet att börja blicka uppåt i tabellen.
Så, vad skall vi då göra åt detta? Ja, det finns bara en sak att göra. Ligg hack i häl på serieledarna hela säsongen, hoppas att de förlorar sin sista match och se till att vinna mot DIF hemma och därmed gå om. Det verkar vara enda chansen för oss. Att bli jagade klarar vi uppenbarligen inte.
Självklart kan vi, lika lite som de andra lagen i allsvenskan, gå obesegrade genom hela serien. Det vore orealistiskt att tro det. Det man kan göra något åt är hur man förlorar. Jag vill inte se förluster som den mot Gefle där frapperande många spelare inte ens försöker komma upp i normal standard genom att kämpa järnet. Säga vad man vill om IFK, och det vill man ju gärna. Men de har i sin förening en kämpaglöd som går utanpå det mesta. De ger aldrig upp sina matcher och lyckas ofta kvittera eller toffla in ett ledningsmål i slutet av matcherna bara genom hårt arbete. Gefle är ett liknande lag som spelar efter sina resurser. Det är inte kul att se på, men glädjer säkert dem som håller på deras lag. Vi visade den moralen och glöden mot AIK borta, så vi vet att den finns.
Haglund måste, på något sätt plocka fram det ur spelarna inför varje match. De skall hata att förlora och måste rannsaka sig själva istället för att skylla på utebliven publik. De skall INTE sluta försöka vinna. De måste visa att de VÅGAR vinna något och att de vill något mer än att hamna på plats 7-10 år efter år. Vi går inte på fotboll för att vara ett mittenlag. Vi vill visa att vi är att räkna med och spelare skall vilja komma till Elfsborg för att vinna titlar och ära.
På söndag gäller en enda sak: total kämpainsats från alla spelare där ingen viker ner sig. Jag kommer vara där och mana på mina hjältar, kommer du?
