I afton dans!
Himmelrikets Jonas Svensson lägger artigheterna åt sidan inför aftonens dans på Gamla Ullevi.
En liten rostig och sketen Honda kolliderar med en blank tankbil nere på Bergsgatan. Jag tänker IFK Göteborg mot Malmö FF. En av sommarens första randiga steklar blir till köttfärs mellan kattens skarpa hörntänder. Jag tänker IFK Göteborg mot Malmö FF. Allt jag ser, hör och känner pekar just nu oundvikligen mot klockslaget 17:00.
Efter de inledande omgångarna av Allsvenskan, som mest liknade en dålig buskis där alla drattade på arslet till höger och vänster, har den berömda nerven till slut infunnit sig. Det började med en straff mot HBK, sedan en kombination isländsk och finländsk boost mot HeIF, bara för att fortsätta med en välförtjänt och härlig kross av DIF i Stockholm. Äntligen levererar och dominerar Malmö FF. Såklart. Det var bara en tidsfråga.
De randiga keruberna från Götet har dessvärre också fått lite luft under vingarna. Selakovic gjorde sitt första mål den forna helgen, och inte helt oväntat valde han att stänka in det i Häcken. Fortfarande vimmelkantig efter denna förlösning lyckades han på något sätt också snubbla in segermålet mot ÖIS i veckan. Känner dock ingen större oro för Sella. Alltid Blåvitt förklarar själva på sin sida det alla redan vet, att han ”inte (är) särskilt bra på huvudet”.
Jag tänker förstås inte klart, jag tänker inte sansat. Med tanke på Malmö FF’s dagsform ska det egentligen inte behövas några verbala tjuvnyp, men jag kan bara inte låta bli. När IFK Göteborg står på programmet vaknar någonting slumrande till liv, någonting som är svårt att sätta fingret på. Det är som en molande tandvärk, ett besynnerligt sug som stiger elakt mullrande rakt upp i reptilhjärnan. Och jag tänker, är det en bokstav eller är det en siffra i 0-län?
Sista anhalten på denna hektiska vecka 19. Hög tid att putsa skruvdobbarna när Blåvitt bjuder in till lustiger dans. MFF Supports uppmaning till temaresa med kostym och klänning kunde inte ha kommit lägligare. Jag räknar kallt med en eller annan tryckare på Gamla Ullevi. Personligen tillhör jag den kategori människor som i vanliga fall aldrig dansar. Jag kan inte, jag vill inte, jag vägrar. Men idag är ingen vanlig dag. Idag går allting an, och lite till. Idag är det allsvenskt möte mellan IFK Göteborg och Malmö FF. So what om min svansföring påminner mer om Dennis Wise än Ronaldhino. So what om jag råkar trampa någon på tårna.
Sällskapet i IFK kan förstås också några danssteg, eller vad ska man annars kalla alla valserna i skattefiffelhärvan? Sella säger sig dock känna stort stöd från alla kamratliga kamrater på kamratgården och alla är så snälla och goa så mot Sella. Ja ja, tänker jag, fortsätt gärna famna ömt i någon slags västgötsk lambada, fortsätt gärna med det pojkaktigt Jesper Blomqvistska arvet, medan vi kliver in på den lövade banan och kastar runt med vår moatjé på malmöitiskt bryskt vis. En söndag som denna inkluderar inte några mjuka adjektiv.
Jag läste förresten en underhållande artikel i Barometern inför matchen mot Kalmar FF, där man förfasade sig över Malmö FF anno 1975 och i synnerhet Tore Cervin. Bland annat menade man att Malmö FF var ”det gnälligaste, fulaste och mest osympatiska fotbollslag som skådats på Fredriksskans”. Detta efter att Cervin bland annat sparkat Ronny Sörman i skrevet. Eric Persson summerade sedan matchen med orden ”Vi fick blommor, choklad och blåmärken”. Segern till Malmö naturligtvis, men det verkade också ha kostat på. Missförstå mig rätt, jag vill inte se något pungsparkande ikväll, men det finns heller ingen anledning att gå in och dansa efter IFK’s taktlösa pipa. Sista matchen innan uppehållet, tre viktiga poäng att ta med sig i bagaget, ingen som helst anledning att spara på krutet. Detta är en match jag vill att vi vinner obeskrivligt mycket. Detta är en match jag gärna avstår finess för blåmärken. Detta är en match jag på fullaste allvar kan utbrista; det ska göra ont att möta Malmö! Sen får de skriva vad fan de behagar i Göteborgs-Posten imorgon.
Eller varför inte så här: att äntra Gamla Ullevi ska vara som gammal svensk bygderomantik. Ett gäng pyjamasklädda pigor och drängar från Hjo, Gullspång och Sotenäs drar iväg på det enda nöje som trakten har att erbjuda. Väl framme vid dansbanestaketet upptäcker de att deras respektive redan dansar med de välklädda pågarna och töserna från Malmö. Besvikna halsar de i sig av en byxljummen Explorer, och det sista de ser innan de däckar bakom Bengt Andersson, är en outtröttlig ljusblå elva som får nätmaskorna att rassla gång på gång på gång på gång…
En i alla andra fall given avslutning på detta hade förstås varit att fråga ”Får vi lov?”, men nu handlar det om IFK Göteborg mot Malmö FF, och för 90 minuter lägger jag alla artigheter åt sidan.
