St Louis - Arizona
4 - 1

Vinst i våravslutningen!

IFK avslutade vårsäsongen med fjärde raka segern efter 1-0 mot Malmö FF. Thomas Olsson blev matchhjälte efter dagens enda mål.

Strålande sol, söndag, frisk vind och fotboll på Gamla Ullevi. Göteborg hade dukat för en härlig avslutning på Allsvenskans vårsäsong nu när två månaders VM-uppehåll väntar. För motståndet svarade Malmö FF, som precis som Blåvitt kunde stoltsera med tre raka segrar före denna match. Efter 3-1 mot Helsingborgs IF och 3-2 mot Djurgården var man med rätta orolig för Malmös anfallsspel där Jari Litmanen var briljant i dessa matcher. Nyckeln till att neutralisera Malmö kändes före matchen vara just att ligga snortätt på Litmanen och inte ge det finske bollgeniet utrymme att slå öppnande passningar eller skottlägen. Med facit i hand lyckades Blåvitt riktigt med väl med detta, men mer om det senare.

IFK hade förändrat på två positioner sedan derbyvinsten mot Örgryte – Thomas Olsson ersatte avstängde Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr klev in bredvid Kalle Svensson då Dennis Jonsson skadat sig lätt på träning i veckan. Hos Malmö saknades primärt Afonso Alves, även om skåningarna har ett gäng till spelare på skadelistan.

På Gamla Ullevis numera rätt fina och gröna gräsmatta blåste domare Stefan Johannesson igång föreställningen inför ca 10500 åskådare. Första fem-tio minutrarna var det ruskigt tätt på mittfältet och båda lagen visade att de inte tänkte vika en endaste tum. Tempot var med Allsvenska mått mätt mycket högt och båda lagen hade ansatser till skapligt passningsspel. Chanstätt kan man däremot inte kalla inledningen. Kalle Svensson kom perfekt för skarvning på en Wendt-frispark, men för en gångs skull misslyckades smålänningen med nicken. Samme Svensson fick inte bort ett Malmöinlägg utan serverade istället Bareng Safari som från några meter krutade metern över ”Bengans” ribba. I försvaret hade Kalle Svensson och Mattias Bjärsmyr många hårda duster med Malmös reslige centrale anfallare Ofere. Ofere var duktig med både fötter och huvud, men de gånger Svensson och Bjärsmyr inte gick segrande ur duellerna var det bakåt i plan Ofere jobbade. Litmanen? Glimtande stundtals till med fina en-touchpass och precisa bollar, men neutraliserades i mångt och mycket av IFK:s innermittfält som jobbade stenhårt och inte tillät finnen briljera som han gjort de senaste matcherna. Thomas Olsson var rejält tänd och visade med besked sina gamla lagkamrater, Hasse Borg och kanske också Arne Erlandsen vilken kompetent fotbollsspelare han är. Magnus Kihlberg gjorde ett enormt jobb bakåt och skall ha stor del i att Malmö endast kom till två-tre avslut i första halvlek.

I den 24:e minuten skapar IFK en bra chans när Thomas Olsson får skottläge på halvvolley från sisådär 25 meter. Bollen går i en båge mot Aspers högra hörn, men Malmökeepern lyckades rädda till hörna. Två minuter senare hände en hel del. Thomas Olsson serverar Jonas Wallerstedt en nästintill perfekt djupledslyftning som denne springer på. Asper är dock med på noterna och hinner precis före Jonas till bollen. Jonas ena doja smäller ihop mot Aspers benskydd som ser ut att få väldigt ont. Wallerstedt varnas till publikens stora missnöje och Asper möts resten av matchen av en visselorkan varje gång han rör bollen – vilket SVT-sporten inte var sena att poängtera. Att Bengt Andersson fick växelpengar av den kostymbeklädda Malmöklacken var förstås inte intressant att ta upp.

IFK är efter dryga halvtimmen ytterst när att ta ledningen på en frispark signerad Alexandersson. Frisparken, som slås såsom inlägg, missbedöms totalt av Asper som luras av den starka och skiftande vinden. Hjälplös kan han se bollen gå metern över sina sträckta armar när han går ut för att greppa den. Med andan i halsen tror man bollen skall gå in, men studsar decimetern utanför Aspers vänstra stolpe. Mycket nära där. Mellan minut 10 och 35 har IFK en väldigt bra period med tryck mot Malmömålet och mycket bra press i försvarsspelet. Malmö kommer igen i slutet av halvleken och Ofere får ett bra ”halvfriläge”, men den väldige Malmöiten placerar avslutet någon meter utanför. Litmanen får också ett bra läge, men lyftningen från ca 18 meter gick strax utanför Bengts vänstra stolpe.

Halvtidsanalysen? Niclas Alexandersson. Que? Niclas var helt enkelt totalt fenomenal under första halvlek, hade man satt spelarbetyg på den halvleken hade Alltid Blåvitts sjua inte räckt. Islänningen Hallfredsson som utmärkt sig med fart och kraft i tidigare matcher plockades ned av ”Alex” gång efter annan. I övrigt? Bra match, högt tempo och skön stämning på läktarna.

Om första halvlek var trevlig för oss Blåvita, var andra halvlek ännu bättre. Fastän inte vänsterkanten fungerat riktigt bra lät Arne samma elva fortsätta, även om det grymtades lite om att låta Wowoah kliva in som vänsterytter kring mig på läktaren. Backlinjen fortsatte spela grymt bra och trots att Malmö stundtals vände spelet ganska bra ut på kanterna klickade inte försvarsspelet. Här ska unge Vasques ha en liten extra elogé för grymt bra jobb i defensiven trots att han sällan kom med i spelet framåt.

I den 53:e minuten gjorde Alexandersson en härlig individuell prestation där han först vinner bollen på egen planhalva, balanserar den på kortlinjen, rycker in och förbi två MFF-spelare och slutligen serverar en delikat djupledsboll till Selakovic som tajmat sin löpning perfekt. Stefan bryter in i straffområdet, ser ut att fippla lite med bollen men springs ned bakifrån precis när han skall till att avsluta. Tre av fyra läktare samt ett gäng med vansinniga Blåvittspelare skriker efter straff, men Johannesson friade. Nu satt jag en bra bit från situationen, men från min vinkel såg det ut som att Stefan körde frilägesklassikern att bryta in framför den jagande backen för att tvinga denne antingen fälla eller öka avståndet. Att Stefan, trots sina ljudliga protester, slapp undan gult kort kanske talar för att Johannesson inte var helt överens med sig själv om sitt domslut. När man sen såg AIK och Dulee Johnsson få straff efter att en Gaisare knappt rört den förre Häckenspelaren var man riktigt glad över vad som hände i den 56:e minuten.

En lång boll (färre idag än tidigare) mot Malmös straffområde fångas upp av Daniel Andersson som med Selakovic i ryggen driver ut bollen i sidled mot vänstra långlinjen med Blåvita ögon sett. Andersson borde nog tjongat iväg bollen i detta läge, för Oscar Wendt, som tryckt upp rejält, går helt enkelt in i situationen och stjäl bollen. Oscar spelar in bollen till Wallerstedt med en enkel passning, Wallerstedt vänder mot mål, men väljer att passa snett inåt bakåt. Denna gång (Wallerstedt hade missat en hög med 5-meterspassar tidigare under matchen) var bollen helt perfekt för Thomas Olsson som med ett härligt pressat skott sköt stolpe in bakom Mattias Asper. 1-0, som måste suttit extra skönt för Olsson som ratats av Malmö förra säsongen.

IFK började i detta skede uppvisa spår av de tendenser de visat tidigare matcher då de tagit ledningen – bollarna blev längre och laget sjönk ihop mer och mer utanför straffområdet då man ofta förlorade bollen fort när man väl erövrat den. Denna afton gjorde det inte så mycket. Backlinjen vann allt i luften – och slog Litmanen någon av sina sköna hörnor nådde Bengt alltid högst av spelarna i klungan framför mål med en utboxning. En sådan boxning gav dock Malmö sin bästa chans för dagen. Bollen gick ut till en Malmöspelare som krutade på, skottet täcktes dock direkt av tillskyndande IFK-spelare och gick i en hög båge ut utanför straffområdet till Glenn Holgersson som drog till för råg och påg. Bollen small i Bengts högra stolpe, men till Malmös förtret valde bollen att rulla längs med mållinjen och bort förbi stolpen och ut till inspark efter lite skruv. Ruskigt nära 1-1 där

Det skall sägas – jag satt på nålar sista halvtimmen. Malmö är ett så pass giftigt lag att en 1-0 ledning inte kändes alltför betryggande. Men IFK sänkte tempot, kämpade frenetiskt (Olsson fick utgå med kramp i slutskedet) och lät lägena sällan bli farligare än inlägg i boxen där VM-resenären Svensson och mycket starkt comebackande Bjärsmyr var obevekliga.

Bröderna Berg fick komma in i slutet – Jonatan på kanten efter att Olsson bytts ut och ”Alex” klivit in centralt, och Marcus Berg som ersättare för Selakovic i slutminuterna. Just Berg fick ett par fina kontringslägen i slutminuterna, men lyckades inte förvalta dem.

Med slutsignalen ljudande i öronen förenades hela Gamla Ullevi i ett enda Änglavrål och det var nog många som med lättnad och tillförsikt såg tillbaka på fyra raka vinster och en härlig känsla att bära med sig över VM-uppehållet.

Många spelare skall berömmas och det finns så många fina små detaljer att belysa. Bengt med hela backlinjen gör en jättematch. ”Ölme” var kassaskåssäker bakåt, Kalle visade varför han är med i VM-truppen, Bjärsmyr visade klass och på ett vis det kanske skönaste beskedet – Oscar får en sexa av mig – primärt baserat på försvarsinsatsen. Visst – Bech snurrade rätt bra med honom vid något tillfälle, men nu sitter positionerna bra, nickduellerna vinns och i löpdueller lyckas Oscar nästan alltid gå segrande ur situationen med bollen i behåll.

På mitten mattades Alexandersson efter sin makalösa första halvlek, men var ändå värd en stor elogé. Kihlberg & Olsson funkade mycket bra ihop centralt med grymt arbete bakåt, tuff inställning och relativt bra passningsspel framåt. Kihlberg lyckas påfallande ofta nicka ned t.ex. andrabollar till medspelare utan press på sig, en egenskap om någon som tillåter laget att snabbt vända på spelet, precis som Arne vill ha det. Vasques har tyvärr förtvivlat svårt att komma med i spelet under första halvlek, men bättrar sig åtminstone en del i andra halvlek. Bland annat har Vasques och Oscar ett urläckert väggspel – och som tidigare nämnt var det defensiva arbetet klanderfritt.

På topp kan man säga att Wallerstedt stod för kvantitet och Selakovic för kvalitet. Wallerstedts jobb över 90 minuter är fantastiskt och han måste vara grisigt jobbig att ha emot sig som back. Man såg Malmöspelare slå ifrån sig bollar eller t.o.m. tveka i närkamper när Jonas kom farande. Assisterade fint till målet, men det enda avslut jag minns var en nick ett par meter över efter ett bra inlägg från Vasques. Selakovic å sin sida syns inte lika ofta som Wallerstedt, och den defensiva arbetsinsatsen är inte densamma. Men Stefans kunnande som bollspelare är stort och nu när självförtroendet har anlänt rör han sig smart, vinner fler dueller och kommer till avslutslägen allt oftare.

Över 90 minuter vinner IFK i min bok med knapp marginal. Arne Erlandsen:
- Det var en bra match mellan två bra lag. Vi har en bra struktur i laget och spelar riktigt bra stundtals, framförallt defensivt. De har en boll i stolpen och vi skulle kanske haft en straff men vi vinner rättvist.

Malmö är i stort sett lika bra spelmässigt, men IFK vinner fler närkamper, höjddueller och gör en taktiskt väl genomförd match. Visst – Malmös skott gick stolpe ut, men å andra sidan kanske Malmö klarade sig undan straff + frilägesutvisning så jag låter udda vara jämnt i min bok. Sören Åkeby:
- Vi möter ett aggressivt IFK Göteborg idag och de var klart piggare än oss. Det var små marginaler där ute och matchen kunde väl slutat hur som helst, även om vi kanske inte var värda att vinna idag. Sett till hela matchen var IFK bättre och vann rättvist.

Nu ser vi fram emot IFK-Trelleborg i cupen 8/6 samt B-lagsmötet mot GAIS imorgon 18:00 – sista chansen att se IFK lira seniorfotboll på några veckor då truppen nu går på 12 dagars välförtjänst semester!