Mål, en provspelande afrikan och lovande juniorer...
I ett försök att ruska av sig baksmällan från Gamla Ullevi begav sig Himmelriket till Malmöstadion för B-lagsmatch mot Öster.
Det här är inte en matchrapport, endast en hängiven supporters försök att bli kvitt en svidande förlust.
Det känns särskilt märkligt att gå och deppa över något som man nästan inte har upplevt, inte bevittnat, knappt hört. Det kan sammanfattas såhär: tillknäppt, tillknäppt, mål av TO, tillknäppt, stolpe av Glenn, slut.
Men så tungt det känns, man försöker analysera varför det gick som det gick, hur det hade kunnat förutses och förhindras. Bäst är nog att bara försöka glömma.
Jag väljer en B-lagsmatch mot ett ängagäng från Småland som smärtlindring.
Malmö ställer upp med en spännande förstauppställning.
Målvakt: Den inlånade tomelillakeepern Kenneth Mattsson.
Backlinje från vänster: Evighetsmaskinen Andreas Wihlborg, den nyskolade mittbacksvirtuosen Jon Jönsson, den fruktade olyckskorpen från Elfenbenskusten Raoul Kouakou, och Sven Sr: s senaste kelgris Niklas Hansson.
Mittfält från vänster: Landslagstalangen Daniel Sliper, den bollbegåvade allroundspelaren Tobias Nilsson, hemvändande hollandsproffset Labinot Harbuzi, och vårt eget passningsgeni Marcus Pode.
Anfall: Del Piero-kopian Rawez Lawan och den provspelande Ekvatorial-Guineanen Pablo Armando.
Det finns dessvärre inte mycket att glädjas åt under första halvlek. Öster har ett ganska klart spelövertag, står för de vassaste chanserna och tvingar Jon till dumdristiga tacklingar som resulterar i både ett och två gula kort innan pausvilan. Tobbe Nilsson får flytta ner och Pode, Labbe och Sliper bildar ett tremannamittfält.
MFF spelar oinspirerat. Sliper är fullkomligt anonym. Pode hänger med huvudet, lunkar tillbaka efter att ha blivit av med bollen eller slår ut med armarna över misstag som han vill göra medspelare ansvariga för.
Dessa två som man hade sådana förväntningar på inför säsongen. Vad har hänt, tänker man?
Labbe är dock en av få ljusglimtar, visar fin bollkontroll, spelar sällan fel och bjuder på ett nummer då han vrider sig loss och försöker skottlobba strax utanför straffområdet, men bollen går precis över. En annan ljusglimt är Pablo, lätt i steget, tar kloka löpningar och gör något konstruktivt de få gånger han får tag i bollen.
Annars står Kenneth för underhållningen, håller matchen vid liv genom ett flertal paradräddningar, men skrämmer livet ur åskådarna med hårresande utflykter och en sned utboxning som får Kouakous rensningar att kännas stabila.
Mitt i denna Österdominans mot våra unga fixstjärnor rinner Pode igenom, försöker skjuta men träffar helt knasigt på bollen. Skottet blir till ett farligt instick framför mål, Östers målvakt slänger sig efter bollen, kommer fel och tippar ut den till Pablo som kan lägga in den i öppet mål.
Som en skänk från ovan kan MFF gå till pausvila med 1-0 i ryggen.
Dags för andra halvlek och ut kommer ett helt nytt MFF. Ett helt nytt lag. Är det Alfs rungande stämma som skrämt liv i spelarna där nere i stadions fallfärdiga betongkorridorer tro? För lunket är som bortblåst. Det är högre tempo och fantasirikt spel. Anfallen avlöser varandra. Lawan är på riktigt spelhumör och Pode är som omvänd.
Försvaret sköter det lilla de har att göra på ett klanderfritt sätt. Kouakou är överallt, avväpnar varje anfallsförsök elegant och resolut. Påminner om Majstorovic. Men man kanske inte ska glömma att vi snackar B-lagsmatch mot Öster.
Whilborg ska föreningen vara rädd om. Grymt försvarsarbete, kommer som ett jehu på kanten, verkar ha en outtömlig ork. Han visar dessutom prov på en känslig vänsterfot då han slår hörnor och bjuder på hårt pressade inlägg från kanten.
Sliper tvingas utgå efter att ha kommit fel in i en duell och Jocke Persson ersätter med bravur.
Här har vi den senaste av talanger som jag vill slå ett slag för. Jocke har redan ett lärlingskontrakt men kan inte medverka på träningar i samma utsträckning som övriga lärlingar eftersom han bara går i tvåan på gymnasiet.
Han är stark som en oxe men samtidigt teknisk. En explosiv kantspringare som har en förmåga att tråckla sig ur kniviga situationer. Lite som Emil. Det ser lovande ut.
Pode och Lawan har verkligen lekstuga nu. Frilägen och framspelningar avlöser varandra. Men målen uteblir. Det fina spelet accentueras ytterligare genom ett par lyckade inhopp. Robin Nilsson ersätter Pablo Armando och Guillermo Molins ersätter så småningom Pode. Och slutligen kommer målen. Öster orkar inte hålla emot längre.
2-0 är en delikatess signerad Jocke Persson som efter ett väggspel driver bollen snett inåt banan och får på ett mjukt välplacerat skott i bortre krysset.
3-0 kommer genom Lawan som, helt friställd efter en nickskarv av Molins, kan runda målvakten och slå in den i tom bur.
Vid 4-0 är rollfördelningen omvänd. Lawan står för framspelningen och Molins för målet.
4-0 till MFF. Några mål, en provspelande afrikan och lite lovande juniorer. Förlusten mot götet känns med ens lite längre bort, lite mindre smärtsam.
Nu väntar VM, tokiga spelarrykten och förhoppningsvis en underbar höst.
