GrönVit - BlåVitt
Så var det snart dags för en klassisk fight på Söderstadion gröna matta. En (i mitt tycke) av säsongens höjdpunkter.
Hammarby har mött IFK Göteborg sextiofem gånger i olika tävlingssammanhang (allsvenskan och cupen).
Kollar vi statistiken så visar den att Blåvitt är dubbelt så bra som oss. Så här ser det ut:
· 65 16 17 32 90 – 150 65 p.
Då är det roligare att hålla sig till nutid, förslagsvis på hemmaplan, från 1990 och framåt. Då har vi två vinster, tre oavgjorda och en torsk.
Nu ska vi tittar lite på våra lags gemensamma historia genom att syna några matcher lite närmare. Håll till godo:
Söndagen den 28 september 1924
Bägge lagen var med i den första allsvenska serien och IFK skåpade ut oss efter alla konstens regler. I första matchen som spelades i Stockholm, vann de med hela 6-0. För att i returen, den 2 juni 1925, strö ytterliggare salt i såren, när de krossade oss med 8-0. För övrigt ett resultat som fortfarande rubriceras: ”den största segern någonsin”.
Måndagen den 30 maj 1955
Hammarby fick vänta tills nittonhundrafemtiofem, innan den första segern kunde bärgas. 1-0 blev resultatet och Hasse Möller gjorde målet när 13 207 såg på.
Söndagen den 15 oktober 1961
En av de mest händelserika och spännande matcherna lagen emellan utspelades denna dag. Hammarby gick från 0-3 till 3-3 mot Göteborg och eftersom Degerfors (nästa samtidigt som söderbröderna kvitterade) tog ledningen med 1-0 mot AIK, så föll AIK för andra gången i sin historia ur fotbollens finaste sällskap.
Säg ”bamsing stångkorv” eller säg vad du vill som egentligen inte har någon mening utanför den allra innersta söderkretsen, smaka ordentligt på magin i tungomålet och ni kanske kan hitta förklaringen till att det är just Hammarby, som gör sådana matcher:
"Laget kom tämligen skakat till uppgörelsen mot Göteborgskamraterna. På en dryg halvtimme hade Owe Ohlsson med två och ”Bebben” Johansson med ett mål ordnat 3-0 till göteborgarna och få allsvenska lag har förefallit så degraderings färdiga som Hammarby gjorde just då. Men för Hammarby gäller alltså inga vanliga kalkyler och när ”Ya” Skoglund slängde in 1-3 före paus och det fortfarande stod 0-0 i Degerfors växte det så småningom åter fram ett lag kring Arne Larsson, som hela tiden gjort bra ifrån sig i centrum av Hammarby försvaret. Och så steg ”Larsa” Johansson in i melodramen och svarade för två mål fram till 3-3. När Hammarbyspelarna pustade ut efter bedriften fick de nya kraft från siffergubben, som kom med en etta och hängde upp den i Degerfors kolumn för gjorda mål. Hjärntrusten i Hammarby gav ”Acke” Eriksson order om att förstärka försvaret och det blev så tätt framför Svenne Lindberg att en plattfisk på högkant skulle haft svårt att ta sig fram. Och så blev det 3-3 och de tre nämnda hammarbyiterna bör väl ha ett litet plus i ett lag, som gav allt. Och som många gärna ser som allsvenskt, eftersom det har en irrationell charm, som inte är så vanlig."
Målen:
0-1 Owe Ohlsson (7)
0-2 “Bebben” Johansson (28)
0-3 Owe Ohlsson ((32)
1-3 ”Ya” Skoglund ((40)
2-3 ”Larsa” Johansson (68)
3-3 ”Larsa” Johansson (74)
Söndag den 30 augusti 1970
Sedan går vi fram till den mytomsunna hösten och en underbar match på Söderstadion som för alltid är rödmarkerad i min almanacka. Läs själva:
"Medvinden håller i sig för Hammarby och nu förstår man dem som anser ”Bajen” vara stans bästa allsvenska lag. Det var en s k fyra poängs match de 9 523 otroligt entusiastiska åskådarna på Söderstadion fick uppleva. Hammarby har plötsligt fått allsvenskans hetaste publik. Varje åskådare är för säkerhets skull enögd...
Kallduschen med baklängesmålet ingick inte i ritningarna. Det var en tavla av Carlsvärd, som inte behöver upplysas om sitt misstag. Han vände åt fel håll i en dribbling och så var det klippt.
För dagen ska man gärna ge augustis sista blomma till ”Lill- Hinken” Holmberg, som hade maximal otur med ett par tre givna skott placerade i trävirket. Genom Lill- Hinkens manövrer hittade i alla fall två bollar in. Felet var bara att han själv borde fått göra dem. Lill- Hinkens rörliga, fräcka och luriga spel är höstens sensation i Hammarbys anfall.
Tom Turesson blev historisk genom att sätta Hammarbys 400:e allsvenska mål. Lill- Hinken bröt igenom försvaret och hade bara målvakten kvar. Skottet gick rakt på denne, bollen försvann ut åt höger, kom tillbaka via Kenta och klappades upp i nättaket av Tom Turesson (30:e) 2-1. Tre minuter tidigare hade Janne Sjöström dragit på den stora kanonen och kvitterat Göteborgs ledning.
Efter pausen hade ”Pisa” Nicklasson Göteborgs kvittering på gång, men Ronnie Hellström gjorde en paradräddning via ribban till hörna.
Sedan var det mest Hammarby, som också fick 3-1 genom Janne Sjöström 13 minuter före full tid. Hammarby skulle också haft en straff då ”Lill- Hinken” mejades ner med så ogenerade medel att det var förvånansvärt att annars utmärkte domaren Bertil Lööw inte blåste i sin pipa.
Ronnie Hellström var landslagsmässig och tycks leva upp till sina gamla tag innan VM - frossa satte in, summerade UK-ögat Åby Ericsson."
Målen:
0-1 Björn Oskarsson (12)
1-1 Janne Sjöström (26)
2-1 Tom Turesson (30)
3-1 Janne Sjöström (78)
Onsdagen den 2 juli 1980
Det finns en match till mot IFK Göteborg som jag gärna återvänder till med jämna mellanrum.
- Nej, den spelades inte 1982.
En osannolik match utspelades inför våra 26 048 ögon på Söderstadion. En klassisk vändning att gömma djupt därinne, för att kunna plockas fram när mörkret och kylan tränger på. Kort och gott, en lycklig stund i våra Hammarby liv.
En klassisk vändning från 0-2 till 5-2, med ännu en regelrätt Bajenkvart 3-2 Micke Rönnberg på straff (76), 4-2 Billy Ohlsson (79) och 5-2 Micke Andersson (83).
Tre mål på åtta minuter inför trettontusentjugofyra saliga åskådare. Den här matchen gjorde mig mållös och jag är fortfarande inte riktigt säker på om den har spelats eller om jag fortfarande drömmer. Men i boken Årets Fotboll finns alla fakta nedskrivna, så det kan inte vara en dröm.
Övriga mål:
0-1 Glenn Holm (25)
0-2 Ruben Svensson (29)
1-1 Självmål (37)
2-2 Uffe Eriksson (59)
Finalerna i oktober -82
De mest berömda matcherna som spelats mellan lagen, är de klassiska drabbningarna från 1982 (den 27 och 30 oktober). SM finalerna och allt det där runt omkring ni vet. Tyvärr slutade det olyckligt för vår del, så därför nöjer jag mig med att konstatera att IFK Göteborg vann den sista och avgörande SM finalen på Söderstadion med 3-1. Hammarby hade vunnit den första matchen med 2-1, på Ullevi, nere i Göteborg.
Tisdag den 1 maj 2001
Då är det dags för IFK Göteborg att beträda Söderstadions gröna matta igen, för att ännu en gång försöka ta full pott (men förhoppningsvis misslyckas).
Det var ett tag sedan vi sist förlorade på hemmaplan, närmare bestämt den 19 augusti 1990.
Inför den sämsta publiksiffra någonsin mellan lagen, 2 422 åskådare, förlorade vi med 2-4. Sedan dess har vi mötts fem gånger på Söderstadion. 1994, 1995 och 1998 kryssade vi matcherna. 1999 och förra året vann vi. Det är bara att hoppas att trenden håller i sig.
Vi ses på Söderst@dion!
