Samma gamla visa...

Så var vi där igen. ÖIS, enda laget vi inte tog poäng mot i år, fortsätter att gäcka oss. Vad skall man säga?

Först det positiva: 12.845 åskådare trots hällregn och mitt i semestern. Visst, det är lätt att bli fartblind, men det är bra.

Sedan Djurgårdens spel inledningsvis. Man tar resolut tag i spelet på den såphala planen. Daniel Sjölund, som ersätter den Hollandsflyttade Elmander, ser ut att göra det rätt bra. Spelet fram till straffområdet ser bra ut. Men väl där händer tyvärr ingenting. Någon Elmander, som löper sönder motståndarna, finns det inte. I stället hinner ÖIS-försvaret samla ihop sig och göra det alldeles för trångt för Djurgårdens plottrande anfallare.

Problemet är att ÖIS tillåts kontra emellanåt. Och när man kontrar bjuds man på stora ytor, något som den brasilianska anfallsduon Paulinho och Afonso mycket väl vet hur man skall använda. De vänder ut och in på Djurgårdens backlinje och varje chans är lika farlig. Efter ett par av dessa chanser, bland annat ett skott i stolpens insida, får Afonso hur mycket yta som helst utanför straffområdet och det hårda, maskerade skottet sitter otagbart bakom Andreas Isaksson i djurgårdsmålet.

Hittills i matchen har det smällt ordentligt. Domare Lars Kratz slänger upp några gula kort på måfå här och där, men visar ingen auktoritet alls. Djurgårdspubliken är upprörd och tycker att de största missarna sker i Örgrytes favör. Rätt eller fel, kontroll på matchen har han inte

Nu har ni matchbilden klar Djurgården fortsätter sitt anfallsspel, skapar och skapar och missar och missar. Örgryte kontrar och kontrar och djurgårdens backlinje faller alldeles för långt ner, precis som man inte får göra. Givetvis får en vilsen backlinje se Örgryte sätta 2-0 också, den här gången av Marek. Nu såg det lite mer uppgivet ut i Djurgården. Att Afonso, som slog inlägget som resulterade i målet, förmodligen var offside i läget innan spelade kanske mindre roll, det här var redan dömt att misslyckas.

Andra halvlek fortsatte i samma stil. Djurgården försökte, brände allt, och gjorde man det inte var Dick Last i Örgrytes mål med på noterna. Med 3-0 visar Paulinoho vilken skicklig spelare han är, även om även han kan tacka för det mindre resoluta försvarsspelet från Djurgårdens sida. Resten av matchen stressade Djurgården sönder sitt eget spel och var aldrig, trots några chanser, i närheten av att hota Örgryte.

Noll poäng och uselt försvarsspel. Anfallsspelet funkar hyfsat fram till straffområdet, men sen.. Vad kan man glädja sig åt en sådan här kväll? Jo, att vi får möjlighet till revansch redan nästa vecka, då med de båda nyförvärven Kuivasto och Ouden spelklara. Inför läktare späckade av glada Gotia cup-spelare skall vi visa var skåpet skall stå. För så här dåligt spelar inte Djurgården två matcher i rad.

0 kommentarer