Krönika: "Vad händer i sommar?"
"Därför vill jag nu se mer av aktivitet och rörelse från Djurgår’ns sida. Inte så att jag tror att Bossarna rullar tummarna och njuter av ledighet. Större förtroende än så har jag. Men jag vill så gärna att något litet ska läcka ut och komma mig till del. Jag vill veta hur föreningen tänker just nu. Vad vill man ha, vad söker man, vad jobbar man på?"
Regn ute och ingen allsvensk fotboll så långt ögat kan nå. Kanske är det då för många dags att vända blickarna mot det stundande världsmästerskapet i Tyskland. Det är då abstinensen av det långa sommaruppehållet ska dämpas, det är då sommarloven ska firas och semestrar tas ut. Det är nära nu. Det rör sig bara om veckor. Full fokus på landslaget alltså? Nej, jag tycker inte det.
Missförstå mig inte nu, VM blir även för mig sommarens höjdpunkt och även jag kommer sitta i en ranglig bil på autobahn mellan Dortmund och Berlin och spela Ledins alldeles för dåliga VM-låt tills hela Tyskland kräks sig blågult. Men det är som sagt veckor dit.
Nu vill jag snarare koncentrera mig på fotbollen på hemmaplan. Jag vill eggas av rykten om sommarvärvningar, för klart är att de behövs, jag vill höra föreningens syn på vad som behövs och jag vill framför allt att något ska hända.
De senaste åren har Djurgår’n drivit en linje mot att anpassa sig till den internationella fotbollen i sitt syfte att inom en framtid bli en del av denna. En del av denna anpassning har bedrivits på spelarmarknaden. Man har gjort de flesta av sina storvärvningar under somrarna, i alla fall de internationella. Nomvethe, Blomqvist, Kuivasto, Elmander, den Ouden och Mattias Jonson är alla spelare som hämtats från andra ligor, kommit in under sommaren, spetsat truppen på ett eller annat sätt och bidragit till att guld kunnat skördas frampå hösten.
Anledningarna till att föreningen valt detta upplägg kan diskuteras. Enligt elaka tungor beror det på felvärvningar och att uppenbara hål i laget behövt tätas. En positivare (och sannare?) version är att det först är nu, när andra ligor också gör uppehåll, som de internationella och riktigt intressanta spelarna blir tillgängliga på marknaden. Det är nu kontrakten går ut och billiga bosmanvärvningar kan göras. Det är också nu som de större klubbarna kan tänka sig att släppa eller låna ut de spelare som inte riktigt platsar. Och det är detta som svenska klubbar med ambitioner måste hugga på. Det är nu man kan plocka in Champions League-vinnare gratis och det är nu man kan låna talanger från Holland.
Därför vill jag nu se mer av aktivitet och rörelse från Djurgår’ns sida. Inte så att jag tror att Bossarna rullar tummarna och njuter av ledighet. Större förtroende än så har jag. Men jag vill så gärna att något litet ska läcka ut och komma mig till del. Jag vill veta hur föreningen tänker just nu. Vad vill man ha, vad söker man, vad jobbar man på?
I brist på sådan information får jag hålla till godo med mina egna små funderingar och tankar. I omröstningen här på sidan verkar de flesta vilja se en ny ”tia” till klubben. Det tror jag också vore lämpligt, särskilt om Håkansson nu lämnar och vi står helt utan alternativ till Sjölund, en Sjölund som dessutom verkar ha tappat allt vad löpningar och spelkänsla heter. Helst vill jag att Sjölund återfår sin fina fjolårsform och visar att han kan hålla den längre än fyra månader. Men om vi ska ge honom fler chanser kommer vår chans att värva en ersättare ha försvunnit.
Ganska vanligt är det också att önska sig en ny defensiv mittfältare. Även här kan jag stämma in i kören. Men det krävs en väldigt speciell typ av defensiv mittfältare. En balansspelande vattenbärare som till exempel Linderoth har vi redan en av god klass i Arneng, dessutom dignar truppen av reserver för just denna position (Arnason, Barsom och Bergtoft). Kompetensen hos ett nytillskott måste här vara kreativt och konstruktivt orienterad. Vi behöver här alltså en spelare med vissa defensiva kvaliteter (framför allt närkampsmässigt) men vars första prioritet är att ta tag i bollen och leverera genomskärande, öppnande passningar.
Bekymren på senare år verkar vara att föreningen själv börjat blanda ihop dessa roller. Om det beror på att mittfältstriangeln ännu inte helt vridits tillbaka efter Jonevrets lilla experiment eller om det bara beror på svårigheter att hitta passande, tillgängliga spelare låter jag vara osagt. Men faktum är att när Adde Johansson försvann och en ersättare skulle värvas föll valet på Felix Magro. När Magro sen inte visade sig passa i rollen vändes blickarna i stället på Martin Ericsson. Föreningen verkar nästan själva ha köpt den mediala myten om den kreativa tian.
Vi vänder på resonemanget och ser vilka som gjort bra matcher som tia de senaste åren. Adde är ju given, Sjölund gjorde det bra i fjol, Hysén har gjort ett par lyckade gästspel och Barsom har ställt upp och fullföljt rollen vid ett par tillfällen. Den som anar mönstret förstår vart jag vill komma. Ingen av våra lyckade tior har varit direkt kreativa eller haft passningsspelet som sin största tillgång. Här handlar det snarare om att springa, kuta, göra sig spelbar. Lubba, lubba, lubba. Meningen med rollen är att ligga som en bro mellan mittfält och anfall. Dels att, när mittfältarna har bollen, komma ner och göra sig tillgänglig för korta instick och/eller direktspel och dels, när bollen går upp på forwards, fylla på i luckor eller komma bakom för andrabollar.
Sen är det naturligtvis trevligt om tian har en bra teknik och själv kan driva boll ett par meter och släppa på yttrar eller trä in i straffområdet, men det är inte rollens primära syfte.
Meningen var från början att utvärdera klubbens behov av värvningar till olika positioner, men det slutade tydligen med en snabbgenomgång av spelsystemet. För att i alla fall slutligen komma in på ursprungstanken vill jag ha en ny vänsterback (men bara om Dorsin är sugen) en ny tia (som springer mer än passar) och en ny defensiv mittfältare (som gärna både passar och springer framåt).
Det får gärna röra sig om åtminstone någorlunda kända namn. Detta är bra inte bara för att det är roligt för oss supportrar att drömma om utan för att det även bidrar till att uppmärksamma klubben i andra länder och för att det ger respekt hos andra klubbar.
***
För övrigt anser jag att det inte är någon skam att byta efter sextio minuter.
