Krönika: "De oinbjudna"
VM-uppehållet är här och Allsvenskan går från match till ryktespuls. Folkliga Hammarby, revanschsugna AIK och mysiga Elfsborg toppar tabellen. Något säger mig att ett annat lag står som segrare när Lennart Johanssons pokal delas ut.
Redan när ryktet om att en meriterad brasse var på väg att ansluta till Djurgårdens träningsläger startade spekulationerna. Skulle han överglänsa landsmän som Aílton Almeida och Afonso Alves eller skulle han bli Djurgårdspamparnas första dyra flopp? När en presumtiv målspruta med U-21-landskamper på sitt CV köps in för en rekordsumma till vår lilla liga är spekulationerna naturliga.
Jag är inte orolig. Thiago Quirino kanske inte varit briljant men vid några tillfällen har han visat på kvalitéer mäktiga få forwards verksamma i Sverige. Jag tänker främst på hans tajming på ett mediokert inlägg mot Bajen och några respektingivande ryck mot Halmstad. Han har inte sina ovan nämnda landsmäns förmåga att skapa chanser på egen hand. Istället är han beroende av en väl fungerande omgivning.
Ni som sett Wedding Crashers vet vikten av att ha en bra wingman – Djurgårdens IF har två. Oturligt nog för Quirino har Mattias Jonson och Tobias Hysén startat serien svagt. När nämnda två återfår fjolårets speed och hunger efter ädla medaljer kommer även vår dyrköpte nia att leverera.
Regerande mästare brukar börja trögt för att sedan accelerera i takt med att avgörandets timma närmar sig. Den starka vinnarkultur som förknippas med Djurgården gör att spelarna fokuserar på rätt saker vid rätt tillfälle. Ingen kommer ihåg vem som ledde serien i halvtid – det är de slutgiltiga mästarna som lever kvar i folks minne. Ett VM-år är detta mer påtagligt än vanligt. Båda våra ”vingar” – Hysén och Jonson – har förekommit i diskussionen om vilka som skall få en biljett till Öldrickarnas Land.
För Tobias har detta, i kombination med modelljobb, varit för mycket mentalt för att kunna prestera på den nivå vi vant oss vid. I de sexton matcher som återstår av årets seriespel kommer han åter säkerligen att visa sin storhet. Det här kommer sannolikt att ta honom till en större liga och slutligen ge honom en plats bland Lars-Rolands hantlangare.
Att uttala sig om mannen på den andra kanten är svårt – Jonson har knappt spelat. Avstängning och allergi har styckat sönder våren för vår ende representant i världsmästerskapet i Deutschland. Förhoppningsvis inspireras han av sin insats i den blågula dressen och kommer ge allt för DIF när vi behöver det som bäst.
Jag vet inte vilket party vi kommer att crasha. Ett sunkigt på Söder, ett gnagande, obehagligt i Solna eller ett bonnigt i Borås? Det enda jag vet är att den objudne gästen kommer att smaka segerns sötma, njuta av champagnen och hyllas av tusentals blåränder på Stadion när höstmörkret åter vaggar fotbollssverige till sömns. Efterfest någon?
