Krönika: Blåsvart våranalys
Återigen kommer en rad tankar och funderingar kring laget vi inte kan klara oss utan.
Det har blivit dags för fotbolls VM och det innebär att allsvenskan tar semester i två månader. Semester och semester förresten, för spelarna i dom olika lagen blir semestern bara en dryg vecka lång.
Vad vore väl mer lämpligt just nu än att ta en liten titt på årets säsong så här långt. Vad som har hänt och vad som kommer att hända för våra favoriter.
Vi delar in det i följande avsnitt:
o Försäsong
o Truppen
o Resultaten
o Höstsäsong
Försäsongen.
Träningsupplägget den här försäsongen skulle bli utav klassiskt svenskt snitt, utan Royal League eller UEFA-cup. En traditionell uppladdning där grunderna skulle nötas och fysiken förbättras. Direkt från start dominerades träningen av det defensiva spelet. En röd tråd som kom att hänga kvar väldigt länge.
Den nya konstgräsplanen togs i besittning och allt var frid och fröjd. Dagarna ägnades åt både fotboll och fysik. Kontinuiteten var total. Lägg det ordet på minnet, just kontinuiteten ska jag återkomma till senare.
Snart skulle träningsmatcherna börja och då skulle den stora förändringen heta Tommy Jönsson. Lagkaptenen skulle bli mittfältare i år. Han skulle fungera som uppsamlare och första försvarspost i centrallinjen. Problemet var bara att #4 aldrig var helt skadefri under inspelningsperioden och till slut rann hela experimentet ut i sanden. Ett experiment som i sin grundtanke var spännande och intressant men som i verkligheten aldrig fick en ärlig chans. Tyvärr lades iden inte ner förrän allsvenskan nästan stod runt hörnet.
Då blev det inte panik men ganska bråttom att hitta en ny formel. Med tanke på den långa och snörika vintern blev både träningar och matcher avklarade under lite sämre förhållande än normalt.
Laget drog först till La Manga och senare till Italien på två olika träningsläger. La Manga lägret klarades av enligt planerat schema medan italienresan uppkom av olika skäl. Några av skälen är att premiären blev flyttad, bristen på gräsplaner här hemma men även för att sammansvetsa gruppen och tillsammans staka ut färdvägen för årets säsong. Ett avbrott i kontinuiteten.
Ett läger som visade sig vara mycket betydelsefullt efter ett längre sökande efter eget spel men även ett icke nöjaktigt resultat i träningsmatcherna. Ett smart kontinuitetsavbrott alltså. Det var här som truppen fogades ihop med ett gemensamt byggmaterial som måste finnas i alla lag. Där enades det också om att vägen till framgång utgår från defensiven. Helt rätt att bygga laget bakifrån, dock kvarstår frågan om offensiven fått tillräcklig tid under vinter/vår?
Truppen.
I dessa tider när fotbollsspelare mer agerar vandringspokaler än trofasta är det skönt att konstatera att vi har gott om trotjänare. Visst påverkas även HBK av den internationella proffshandeln men det finns även i truppsammansättningen en trygg kontinuitet.
Det som det handlar om är att få rätt spelare både till och från föreningen, ett arbete som inte är enkelt. Där behövs det en enorm kunskap men även lite tur.
Exempel på detta är Gunnar och Mackan i turlig synvinkel och Bah och Dennis i lite oturlig bemärkelse. Då träder årets värvning in i handlingen och skakar om oss alla på ett fräckt sätt.
Jag pratar naturligtvis om vår helsköna ordförande Arne ”det vi vill ha ska vi ha” Ekstrand.
Helt plötsligt är den gamla kontinuiteten rubbad igen. När värvade HBK så mycket spelare på så kort tid förut?
Ett kontinuitetsbrott som återigen kan läggas på den positiva sidan. Kanske är det också på det viset att det är den vardag som vi kommer att få leva med i framtiden. Spelaromsättningen kommer kanske att öka även i vårt kära HBK.
Nu har vi ju inte riktigt ännu facit på dessa värvningar. Av nyförvärven som är på plats har ju dock Westerberg visat vad han kan. För övriga är det upp till bevis när den tiden kommer. Summan av kardemumman är ändå att detta kontinuitetsbrott har givit en avkastning spelarmässigt på femtio procent.
Då är inte Delani, Fribrock, Arvidsson och ”Gus” medräknade. Jo, jag tackar, äppelkaka med vaniljsås.
Resultaten.
Det finns två helt klara resultat, vinst och förlust. Sedan har vi begreppet oavgjort, är det en vunnen poäng eller två poäng förlorade? Där gäller nog båda alternativen. Naturligtvis är det väl så att ett oavgjort resultat är två förlorade poäng. Det är bättre med en vinst och en förlust än två oavgjorda matcher, poängmässigt.
Kvarstår gör ändå det faktum att en oavgjord match är bättre än en förlust. En problematik som är lurig att ge sig in på. Ska man gå för tre poäng eller vara glad över den man har? Det gäller att hitta balansen mellan mod och naivitet. Med det menas att man inte ska vara spelmässigt rädd för något lag, samtidigt som att man ska vara medveten om att vissa motståndare är bättre än andra.
Ett oavgjort resultat kan därmed tolkas på olika sätt beroende på var och vilka man möter. Det är som sagt en klurig problematik.
När HBK tog guld år 1997 så hade man fler förluster än 2: an, 3: an, 4: an, 5: an och 6: an i serien. Det som fällde avgörandet var att HBK bara hade en oavgjord match och dom andra spelade sju eller fler matcher med oavgjort resultat. Då drar man snabbt slutsatsen att man kan ta en förlust om det i slutändan genererar fler segrar. Kvar finns ändå det faktum att i dom matcherna som HBK förlorade hade ett oavgjort resultat trots allt varit bättre.
Med det fullkomligt förvirrande resonemanget tittar vi på poängskörden för året. En poängsamling som inte gör en allt för lycklig.
Janne Andersson har flera gånger sagt att med lite flyt hade vi haft lite fler vinster. Spelmässigt har han helt rätt, bara vid enstaka tillfällen har favoriterna varit sämre än motståndarna.
Det finns en optimism, laganda, kunskap och moral i laget som ännu inte fått ut sitt max. Vilket ska kunna leda till en bättre tabellposition än den nuvarande. Det finns många sportklyshor men en utav dom stämmer verkligen.
”Tur är inget man får, det förtjänar man.”
Med tanke på den inställning och även bitvis det spel klubben har visat är man verkligen förtjänt av lite medvind nu. Vi alla som underkastar oss det här med idrott vet ju hur lite det är som behövs för att allt ska vara bra och lyckligt.
Som årets matcher har gestaltat sig poängmässigt kan vi i alla fall för stunden konstatera att oavgjort är två förlorade poäng. Därmed inte sagt att man om en tid helt kan ändra uppfattning.
Höstsäsongen.
Vad ska då vi HBK-fantaster hoppas och förvänta av allsvenskan resterande del?
Självklart hoppas vi på fler segrar och poäng, var och när dom kommer återstår att se. Det som däremot är realitet är ju förändringarna i truppen som snart uppenbarar sig. Det kommer in nytt och friskt fotbollsspelande i form av Magnus Andersson och Magnus ”Gus” Rosén.
Samtidigt vet vi att Gunnar försvinner från oss. Hur mycket och vad det kommer att påverka är svårt att säga men att det påverkar är helt klart. Ett avbrott i truppens kontinuitet.
Det kommer att finnas nya möjligheter för ledarstaben att formera både laget och spelet. Vilken punkt som sedan kommer att få högsta prioritet under sommarträningen är svår att sia om men när serien drar igång igen är förutsättningarna nya för både oss och motståndarna.
Nu finns det mitt i säsongen gott om tid till förändring och förbättring. Dessutom kommer kanske evighetsmaskinen Turbo tillbaka hel och skadefri. Även Emil och Tommy får möjlighet att slicka såren under några veckor efter olika skadeproblem. Med lite välvilja från Fru Fortuna och en bra kontinuitet, kan truppen vara skadefri och formtoppad när allvaret börjar igen efter uppehållet.
Himlen är blå ställde även ovanstående fråga till Janne om höstsäsongen och han säger följande.
– ”Normalt är vi ett målglatt lag som brukar göra många mål. Vi vill ju att vi ska sätta våra chanser för tre mål på nio matcher är vi naturligtvis inte nöjda med. Jag tycker också att vårt spel och vårt sätt att jobba talar för att det ska bli bättre. Vi vill ju också se till att vi öka målskörden till mer än ett mål per var tredje match. Vi är och vill vara ett lag som även i fortsättningen bjuder på offensiv och optimistisk fotboll. Prestationerna har många gånger varit bättre än resultatet vilket gör att det känns positivt inför hösten. Det är ju ingen i truppen som är nöjd med den målskörden och poängen som vi fått så här långt. Vi vill mer och det är vi alla överens om”.
Till sist några ord om det här med kontinuitet, ett begrepp som alla lag använder sig av men inte värderar lika mycket.
Naturligtvis är kontinuitet väldigt bra att ha i vardagen eftersom det i slutändan ger en bra grund och trygghet att falla tillbaka på.
Vad man också måste vara medveten om är att kontinuitet i sig är svårdefinierad. Kontinuiteten märks kanske inte förrän den har brutits med något avvikande. Sedan må det handla om läger, laguttagning, värvningar, spelsystem, avbytare eller gud vet vad. Ibland måste man våga för att vinna.
Kan det vara så att avvikelserna från kontinuiteten nästan är viktigare än kontinuiteten själv?
Jag vet inte, vet du?
Klart är ändå att kontinuitet finns, antingen genom sin direkta närvaro eller i sin brist på den.
