Från tredje våningen: 666
"Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666."
060606. Ondskans datum. Satanister & djävulsdyrkare världen över slickar sig om munnen, och Iron Maidens gamla klassiker ”The number of the beast” från 1982 får gissningsvis ett smärre uppsving. Sverige firar passande nog sin nationaldag, och även här dyker ondskan upp i form av högerextremister som bjuder in till ”skarpa nationalistiska tal och akustisk fosterländsk musik”. Som grädde på moset äntrar också vårt vältrimmade kungapar Malmö IP under dagen, för diverse övningar utan boll…
Tre dagar kvar tills Tyskland kliver in på World Cup Stadium i München för att tvåla till Costa Rica och dra igång VM 2006. Fyra dagar kvar tills Sverige tar sig an Trinidad och Tobago. På Ystadsgatan är förberedelserna i full gång. Trots mitt relativa ointresse för landslagsfoboll så rycks jag ändå med i den annalkande VM-febern. Jag har tvättat Englandskalsongerna med extra mjukmedel, och strukit Ben Sherman-kragarna. Jag har putsat av singelsamlingen med Sham 69, och dammtorkat TV-skärmen. Av anledningar jag inte helt kan sätta fingret på lutar det visst åt vissa sympatier för England. Men för all del, skulle Daniel Andersson kliva in och rucka mellanfotsbenen på Peter Crouch den 20:e så lär jag inte gråta floder. Och så har jag dessutom lyckats fatta tycke för outsidern Ghana också. Suck, jag undrar om det månne var detta psykologiprofessorn Barry Schwartz åsyftade när han myntade uttrycket ”valfrihetens absurda tyranni”…
Grannarna pratar om att köpa en billig gammal 28-tummare på Blocket. Sen ska det dras sladdar genom köksfönster och sommarkvällarna på den grönskande gården kommer att fyllas av grillos, klingande ölkapsyler, hundskall och barnspring. Kanske en tillfällig bar i hörnet under torkställningen. Och som en ljudmatta i bakgrunden kommer Staffan Lindeborg oförtrutet att mala på nere från Tyskland. Det är en scen som – Staffan Lindeborg undantaget – antagligen kommer att se likadan ut över hela världen, från Japan till Paraguay, från Togo till Iran. Så varför snöa in på en särskiljande nationaldag? Bättre att hylla hela den stora internationella gemensamma galenskapen…
Andreas Isakssons onda rygg får ursäkta, men den riktigt stora nyheten kom redan förra veckan, och meddelade att Niklas Skoog är tillbaka i fin form. Jag var nere och tog en titt på onsdagsträningen och fick se en Skoog precis så full i fan som man vant sig vid. Tröjdragningar och tjuvknep, full tändning och full vilja. Och de gånger han misslyckades med något ekade könsorden högt över träningsplanerna. Underbar att se, kanske inte lika underbar att höra. Niklas Skoog allena kan få mig att längta tills VM är överstökat…
Till dess knaprar jag på min välgrillade Haloumi, svingar några rosa drinkar, och håller tummarna för vem fan som helst. Så länge det blir lite joga bonito, och minimalt med sändningsstörningar bland syrénbuskarna, är jag tämligen nöjd. Sen får man väl hoppas att det inte dyker upp några licensjägare när grillglöden är som bäst, och Zlatan är i färd med att sätta en armbåge i käften på Sol Campbell. Eller tvärtom…
* * *
Och, med tanke på cirkusen kring Afonsos eventuella övergång till Heerenveen, kan väl följande uppsnappade citat från Radiosporten tjäna som en liten bonus: ”Det är inte över förrän slutsignalen är slut... spelad”
