Jakten på Allsvenskan, dag 158
Reflektioner och kommentarer efter derbysegern.
När detta skrivs är det kvällen efter derbysegern och tillika nationaldagskväll. Firandet har bestått av hårt arbete i trädgården, avslutat med en god middag och tillhörande rött vin. Det har varit en skön dag, mest beroende på IFK:s insats på Kopparvallen. Nu är IFK med i racet om Allsvenskan igen, men fortfarande återstår mycket hårt arbete.
Kopparvallen är en idyllisk arena, men ack så sunkig. Jag tycker nästan synd om all personal och funktionärer, som har detta som sin arbetsplats. Bemötandet från såväl personal som funktionärer var mycket trevligt och jag unnar dem verkligen att någon gång få en bättre arena att vaka över. Tilläggas kan, att korven var mycket god, vilket min åttaårige son Gustav drog nytta av, genom att smälla i sig tre stycken!
Det var en fröjd att se Stefan Thordarson hårda arbete, som kröntes med ett segermål i slutet av matchen. Oj vad jag unnar den mannen det målet! Han har burit upp IFK:s anfallsspel under tiden som tre av IFK:s anfallare varit skadade. Stefan spelar alltid med ett stort hjärta och trivs verkligen bra i IFK. Läs gärna intervjun från februari med Stefan HÄR.
IFK:s "Lean Mean, Fighting Machine",
fick äran att bli matchhjälte
Haris Laitinen är en annan skön lirare, som haft en besvärlig vårsäsong, men som nu ser ut att vara riktigt på gång. För andra matchen i rad från start, så gjorde han mål. Dessutom spelade han fram till segermålet, vilket gör att han har varit högst delaktig i IFK:s uppryckning de senaste matcherna.
Haris Laitinen strålade av lycka efter derbysegern
Ett mål och en assist stod han för
För övrigt tycker jag att hela laget ryckt upp sig, sedan matchen mot Umeå. Mats Jingblad har också visat härlig fingertoppskänsla, när han formerat om laget till en 4-3-3/4-5-1 uppställning, efter skadorna på tre (3) anfallare.
Även vid byten av spelare under matchen mot ÅFF, var det klockrena sådana. Inte ens de värsta kritikerna av Mats, kan ha något att invända mot hur han coachat laget de senaste matcherna.
Dags för hemmavinst igen!
Härnäst stundar ett möte mot Ljungskile SK och då blir det ett nytt test för IFK. LSK har, åtminstone för mig, överraskat så här långt. Jag trodde att laget skulle få det betydligt svårare i år, men jag kanske har missbedömt LSK grovt. Hursomhelst, så kommer det att bli en tuff match för IFK och det gäller att man krigar på minst lika bra som mot Åtvid och Giffarna. Jag blir inte helt överraskad om Mats bjuder på någon ändring i laget, nu när det ser ut som att de tre skadade anfallarna är på väg tillbaka. Det jag också hoppas på är en riktigt bra publiksiffra på måndag 12 juni. Med de resultat som laget gjort och ett möte mot ett av topplagen, så bör det bli någonstans mellan 6-8000 personer.
Hört och sett under och efter matchen mot Åtvidaberg:
"Just idag är jag stark...."
Kentas låt, som mycket starkt förknippas med Hammarby. Man undrar varför just den spelades på Kopparvallen. Dålig koll från ansvariga?
Micke Roth, glatt språkande med förre IFK-spelaren Patrik Kieback.
”Morell! Hur många matcher har jag spelat nu?”
Viktor Rönneklev tittar ut från omklädningsrummet, för att kolla läget i matchstatistiken. Detta efter att ha spelat en (1) minut i derbyt!
”Jaaaaaa! Härligt!”
Min svärfar, som inte har så stor koll på fotboll, och gärna försöker psyka mig angående IFK, när ÅFF gjorde 1-0.
”Vad fan skriker du för?”
Undertecknad, sekunden senare
”Det är ju kanon! Först derbyvinst, sedan börjar VM på lördag och på måndag är det hemmamatch mot Ljungskile”
Morell snackar med ekonomiansvarige Örjan Hansson i IFK
”Var det nervöst på läktaren?”
Micke Roth, log mot undertecknad, med glimten i ögat
”Vi har vunnit de här två matcherna ju, så det finns ingen anledning att ändra på det. Vi känner oss starka nu."
Stefan Thordarson på frågan om att spela 4-3-3
