Matchrapport: AIK-IFK Göteborg 0-2 (0-0)

Inget Råsundaspöke här inte!

Ifråga om prestige är AIK borta årets match för mig och många andra. Trött men lycklig kom man då hem efter att ha åkt bil från Stockholm halva natten med tre poäng i bagaget.

I inledningen av matchen tappade Håkan Mild en boll på mittfältet vilket startade en kontring från AIK. Väl inne i straffområdet vred Andreas Andersson till sitt knä i en närkamp med Erlingmark och skadade sig så illa att han fick utgå. Håkan tappade åtminstone en boll till vilket gav AIK en kontring i inledningen av matchen och det är inte likt honom att stå för så enkla misstag. Att bjuda AIK på lägen på det sättet har man inte råd med och det såg illavarslande ut att det var just Håkan som stod för dem. Efter skadekänning utgick Mild efter ungefär en halvtimme och in kom den för dagen petade Dennis Jonsson och tog sin vanliga plats som högerback med följd att Antonsson och Risp bildade mittbackspar med Erlingmark framför sig.

Fredrik Risp gjorde sin första tävlingsmatch sedan i höstats och han såg lite ringrostig ut i början då han gick bort sig i två situationer, både dock resultatlösa för AIK. Efter tjugofem minuter visade han dock upp en av sina patenterat hårda och tvärsäkra glidtacklingar med AIK-klacken på första parkett. Gissa om de tyckte att det var frispark. Risp var tillbaka med besked.

Bosse Johansson har tidigare antytt att han tänkt sig Erling på mittfältet och det fungerade mycket bra. Erling får vanligtvis beröm för sitt huvudspel och positionsspel men på mittfältet visade han extra mycket att han är stenhård att möta rent fysiskt också. Och det behövdes, särskilt sedan Mild klivit av.

Tack vare en del slarv i inledningen och omdisponeringarna på planen tog det en stund innan Blåvitt fick ingång något ordnat anfallsspel. AIK hade det mesta av den vara i den första halvleken men Jonas och Martin hade en del fina kombinationer som bland annat resulterade i ett fräsande skott från Jonas som gick utmed AIK:s mållinje och precis utanför bortre stolpen.

I inledningen av den andra halvleken blixtrade det till från Blåvitt. 1-0 av Erlingmark på nick efter frispark av Martin Ericsson och Norra Stå blev dödstyst. När sedan Risp krutade upp 2-0 i nättaket i en sekvens strax efter en hörna var det extas på bortasektionen och Blåvitt hade levererat för alla de som åkt upp till Stockholm. Efter målen var Blåvitts spel som bäst och man höll bollen bra inom laget. Detta hade kanske fortsatt om inte Sebastian Johansson åkt på sin andra varning för dagen, men nu fick istället AIK ta tag i spelet på slutet. Någon utdelning fick de dock inte.

Bosse Johansson har när han fått frågan om vilket spelsystem ha föredrar sagt att det inte går att tala om spelsystem på det sättet. Det finns många varianter av de kära system som vi supportrar älskar att diskutera. Matchen mot AIK var en bra illustration av detta. Vid starten var uppställningen 4-3-3 från IFK, med Långås, Martin och Jonas på topp och Mild, Sebastian och Sankan på mitten. Efter ett tag liknade det hela mest 4-5-1 med Långås som ensam forward och i andra halvleken, innan utvisningen, liknade det 4-2-3-1, med två utpräglat defensiva mittfältare framför en mer offensiv kvartett. Efter utvisningen behöll IFK sin anfallare och spelade 4-4-1. (Exempelvis Hasse Blomqvist ensam bland AIK:s fyrtorn.) Det är alltså inte så enkelt att beskriva matchen utifrån spelsystemet.

Den unga backlinjen var mycket säker. Dennis och Hjalmar gjorde några enkla misstag men det var också allt. Antonsson dominerade i allt han gjorde. Bengt Andersson saknade inte arbetsuppgifter och utförde dessa felfritt. Sammantaget en stark laginsats trots tre matchotränade spelare, Sebastian Johansson, Mikael Sandklef, Fredrik Risp, och en del omdispositioner på planen. Blåvitt tog tre välbehövliga poäng och en prestigeseger på Råsunda.

0 kommentarer