Pengar, korruption och katastrofer
Afrika drabbas fortfarande av stora läktarkatastrofer med ohyggliga följder. Det europeiska säkerhetstänkandet verkar inte nått vidare till denna gigantiska kontinent.
Jonas Svensson reflekterar kring varför.
För ett tag sedan meddelade Mats Nyström på TV-sporten, något självbelåtet, att de inte längre sysslar med nedvärderande exotifiering av fotbollsnationer från Afrika. Gott så. En viss seriositet inom sportjournalistiken kan väl aldrig skada. Och visst är det väl dags att höja blicken lite, visst är det dags att ta dessa nationer på allvar. I sommarens VM finns fyra debuterande nationer från Afrika; Elfenbenskusten, Angola, Togo och Ghana. Det råder ingen tvekan om att detta är bra fotbollslag, men problem finns däremot på andra plan.
Tårgas mot läktaren
I maj 2001 miste 126 personer livet på Accra stadium i Ghana, när polisen valde att avfyra tårgas upp på läktarna. Tusentals människor flydde i panik, bara för att mötas av obefintliga eller låsta nödutgångar. En av Afrikas värsta katastrofer i sportsammanhang var ett faktum. Inte mycket exotiskt över detta.
.jpg)
Det var ingen isolerad händelse, utan snarlika scener förkommer ofta på afrikanska idrottsarenor. Bara en månad innan händelserna på Accra stadium, dog över 40 supportrar under snarlika omständigheter på Ellis Park Stadium i Sydafrika. Tankarna far oundvikligen till katastrofen på Hillsborough 1989. Men medan man efter Hillsborough såg över säkerhetsrutiner och arenakonstruktioner, inte bara i England utan över hela Europa, har man tyvär inte kommit lika långt i Afrika. Dessutom kan man tyvärr krasst konstatera att 126 döda i Ghana inte ger riktigt samma genklang som om det skett i Europa.
En bidragande orsak till läktarkatastroferna i Afrika är korruptionen och svartabörshandeln med biljetter, vilket leder till betydligt fler åskådare än arenorna har kapacitet till. På Ellis Park talas det om att 120.000 personer försökte kränga sig in på en stadion byggd för 60.000. Undermåliga säkerhetsrutiner och polisens omdömeslösa användande av tårgas är andra faktorer.
De nationella förbunden har förstås det yttersta ansvaret, men att lägga hela bördan på dem känns inte helt rimligt. Det måste väl ligga i allas intresse att undvika katastrofer av dessa slag, oavsett om de sker i Storbritannien eller i Ghana. Det är en solidaritetshandling som vilken annan som helst. Vill man kan man också se ett egenintresse. Världen har som bekant blivit mindre, vissa av oss far som skottspolar mellan olika fotbollsarenor världen över, och ingen vill nog stå på en läktarsektion med 20.000 fler åskådare än det är tänk, eller att nödutgångarna är låsta med hänglås, eller stå öga mot öga med ”hobbypoliser” med tårgasgranater i händerna. Det säger sig liksom självt. Det räcker inte att bara se så långt näsan räcker. Kanske dags att uppdatera Magnus, Brasse och Evas gamla dänga; ”Här är där där man är, och där är där där man inte är”.
Inga satsningar på säkerhet
Jag blev lite nyfiken på hur mycket energi t.ex. FIFA lägger på dessa frågor? Det är tyvärr rena djungeln att kolla upp, för att inte tala om hur svårt det är att hitta information om hur pengar använts på nationell nivå. Nåväl, FIFA har vad jag kan se två utvecklingsprogram, Financial Assistance Programme (FUA) och The Goal Programme, vilka har som målsättning att stödja förbund med dålig ekonomi. Inom ramarna av FUA har varje konfederation mottagit 10 miljoner dollar under perioden 1999-2002. Av dessa ska Afrikanska fotbollskonfederationen (CAF) enligt uppgifter lagt 11% på underhåll och renovering. I runda svängar 10 miljoner svenska kronor. I dessa sammanhang naturligtvis bara växelpengar. Med tanke på den utbredda korruptionen är det väl heller inte en vågad gissning att vissa av dessa pengar försvunnit i någon ficka på vägen. The Goal Programme fungerar efter vad jag har förstått som en slags förlängning av FUA, och sträcker sig över perioden 2003-2006.
Det går att läsa massor om lovvärda satsningar på fotbollsakademier, administrativa centra, träningsplaner, datorutrustning, matchställ osv, men inte värst mycket som berör säkerhetsaspekter. Att finansiera bygget av nya (säkra) arenor åligger helt de nationella förbunden, men man kan faktiskt bidra med mer än bara pengar.
Av en slump sprang jag på en forskningsrapport med namnet ”Utrymmning av folkmassor”. Det är Daniel Haarala och Mattias Hagelin på institutionen för Brandteknik på LTH i Lund, som bland annat har gjort utrymningsimuleringar på Malmö stadion under tre allsvenska matcher 2004; Djurgårdens IF, Hammarby IF och Landskrona BOIS. Det är en fascinerande läsning man kan ta del av. Och samtidigt snudd på obegriplig. Datasystem som Simulex, Steps och Persias. Gridparadoxer, indataparametrar och flödeskonstanter. Alltihop varvat med snåriga ekvationer och diagram.
Men mellan alla facktermer får man mycket kuriost till livs också. Visste ni t.ex. att den genomsnittliga gånghastigheten i kösituationer liknande de när man lämnar Malmö stadion är 0.6 m/s? Vidare kan man i rapporten också läsa att utrymningen av sittplatssektionerna inte analyserats överhuvudtaget ”men om en bedömning skall göras så torde utrymningen av dessa knappast ta längre tid än utrymningen av ståplats, då dessa sektioner tömts långt tidigare än ståplatssektionen enligt observationer vid fältmätningarna.” Jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden, för det vet väl alla att en stor del av sittplatspubliken lämnar några minuter innan slutsignalen, av den beundransvärda anledningen att slippa bilköer…
Dåligt informationsutbyte
Nåväl, dylika undersökningar är förstås guld värda vad det gäller säkerhetstänkande vid större publika tilldragelser. Hade man t.ex. haft tillgång till dessa resultat i Bradford, hade antagligen 56 personer klarat livet vid läktarbranden på Valley Parade 1985. Det är rapporter som dessa som naturligtvis redan har nyttjat vid planerandet och byggandet av Malmö FF’s nya fotbollsarena. Eller i alla fall borde. Det har förstås gjorts åtskilliga undersökningar av liknande slag, framför allt efter händelserna på Hillsborough. Huruvida dessa forskningsresultat kommer t.ex. fotbollsförbundet i Ghana till hands är däremot en helt annan fråga, men de är åtminstone i full färd med utbyggnad och upprustning av arenorna i Accra, Kumasi, Sekondi and Tamale, för att kunna hysa finalspelet i African Cup of Nations 2008.
I mars månad hölls ett möte inom FIFA, lett av Michel Platini, där man konstaterade att säkerheten på arenor runt om i världen, speciellt i Afrika och Sydamerika, lämnade mycket övrigt att önska. Fallfärdiga och vanvårade arenor var bara ett av många problem FIFA´s inspektörer stötte på. Ofta visade det sig också att grundläggande säkerhetsrutiner helt ignorerades. Det är ett högt prioriterat mål för FIFA att inför VM 2010 kunna garantera säkra arenor, och en uppsättning kriterier är under sammanställning för att sätta press på de nationella förbunden. Om dessa inte uppfyller kriterierna kommer de att diskvalificiera sig för att hysa matcher under VM 2010.
Helt rimliga krav naturligtvis, men det räcker kanske inte med enbart press och hot. Att säga ”så här ska det se ut” bör gärna följas upp med ”och så här kan ni gå till väga, dessa erfarenheter har vi gjort och här finner ni information om detta”. Så sker förhoppningsvis redan, men jag vet inte. Kunskap har dessutom den fördelen att den inte likt pengar riskerar att försvinna i fala fickor. Eller kan den kanske det? Kanske är hela mitt synsätt något naivt. Jag vet inte. Kanske var detta en överdrivet jävla komplicerad sak att sätta tänderna i. Jo, men ibland är det nog så intressant att väcka frågor, utan att för den skull ha hela svaret.
Som en en liten parentes är det egentligen förvånande att FIFA inte lägger biljontals kronor på säkerheten. Med tanke på vad som framgår i senaste numret av Offside (#5-2006), att 347.000 av VM-biljetterna i Tyskland är reserverade till FIFA’s Hospitality-paket, så är det nog troligt att det till stor del är FIFA själva och dess välbeställda kompisar/sponsorer som också ska sitta tryggt och säkert där på läktarna i Afrika 2010…
Säkerhet kostar
Nå, det enda man med säkerhet kan säga är att i slutändan handlar allting alltid om pengar. Att bygga säkert kostar pengar, tid och pengar. Och den som inga pengar har, den får gå med rumpan bar. Girigheten och sköt dig själv och skit i andra-attityden är lika rådande inom fotbollen som någon annanstans. I sin allra värsta prakt som i Chumbawambas rekapitulation av katastrofen på Heyselstadion 1985:
Heysel stadium, it's easy to remember
How the game continued despite the disaster
With all those millions of viewers, we've got to carry on
It would be financial suicide to stop at this point.
And there's a ready-made scapegoat, ready to blame
Hooligans fighting, ruining the game
Ignoring the bad planning and cramming-in of fans
Right next to each other in crumbling stands
Putting money before safety caused those deaths
Whilst greedy bosses in their boxes shout and turn red
Get those bodies back the full ten yards!
They're covering up the advertising boards!
