Måndag morgon (nåja)…
…och för sex dagar sedan blev det officiellt att Afonso Alves lämnar MFF.
Så blev den av till sist – den där affären det har snackats om sedan december förra året. Vår egen superbrasse Afonso lämnar vår kära klubb för att spela i en annan liga för ett bättre lag. Bättre lag, förresten… Är Heerenveen verkligen ett bättre lag än Malmö FF? Är det helt säkert att MFF skulle få spö av detta holländska lag vars främsta merit består i att ha knipit en andraplats i holländska ligan för sex år sedan, och torskat i en cupfinal mot Ajax för snart femton år sedan.
Nej, något bättre lag tror jag inte de är. Det är knappast det som drar Afonso till Holland. I själva verket handlar det om pengar. De kära holländarna har en lite större penningpung, och kan givetvis betala en lön därefter. Och kulor i plånkan vill ju alla ha. Också Afonso Alves. Det är inget konstigt med det.
Så får han förstås en chans att visa upp sig för de riktigt stora klubbarna i landet – Ajax, PSV och Feijenoord – och kanske, kanske lyckas han förtrolla också dem med sina sköna konster, och komma vidare i sin karriär.
Nåja, att Afonso förr eller senare skulle lämna MFF var således väntat. Hela tiden har ju snacket gått om att han egentligen är för bra för att spela i en sådan skitliga som Allsvenskan. Och så är det kanske. Här i mörka Sverige (där det är vinter åtta månader om året, och där de flesta fotbollsspelare är lika tekniska som japanska sumobrottare) är det klart att en spelare av Afonsos kaliber får en enorm uppmärksamhet. Hans underbara rörelser, vickningar och finter har spridit ljus i det annars tunga allsvenska mörkret. Genom Afonso har vi fått ta del av en annan slags fotboll. Den som nödvändigtvis inte handlar om att kämpa så in i helvete, om att tackla, stressa och jaga livet ur motståndarna. På sitt blygsamma och nästan generade vis har Afonso istället bjudit på elegans, finess och skönhet. Afonso har bjudit på den vackra fotbollen.
Jag är glad att jag fick ta del av den.
