Deja-vu på Malmö Stadion

Lojt, halvhjärtat, ointresserat, håglöst. Historien upprepar sig när MFF spelar 0-0 mot Elfsborg på Malmö Stadion.

"Kämpa tills ni dör" brukar det ibland skrikas från läktaren på stadion. Det ska egentligen inte behövas. Jag förväntar mig att alla som tar på sig den himmelsblåa tröjan kämpar tills de dör.

Så var det fanimej inte idag. Välj vilket av orden ni vill från ingressens inledning. Det intrycket gav ett par spelare emellanåt i dagens match mot Elfsborg. Jag köper att man kan ha en dålig dag. Men jag kräver att man ger 100% i alla situationer. Så var det inte idag, det vägrar jag tro. Ger alla Malmö spelare allt mot Elfsborg så vinner vi. Så är det bara.

Det är inte någon enskild spelare som gör en rakt igenom dålig insats (det var inte Erik som byttes in för Jon, det måste varit någon som var lik honom) men i vissa situationer agerar spelarna för tveksamt. Det är i sådana här matcher jag vill se Hasse, vår lagkapten, kliva fram. Mana på, kämpa, vinna närkamper. Antalet varv han gjorde i mittcirkeln ikväll hade fått vilken tysk velodromcyklist som helst att få något fuktigt i blicken. Det är han som ska ta tag i saker när spelarna (läs Maestro och Ijeh) i ren frustration nästan börjar slåss med varandra. Men så var det inte idag. Tyvärr.

Jag efterlyser inte några nyförvärv eller tränarbyten. Jag vet att den här elvan har kapacitet att vinna allsvenskan. Det är därför jag blir så besviken. Nästan bitter.

Det fanns dock ett par spelare var inställning det inte var något fel på och som höjde sig lite över mängden. Olof, som match efter match lyckas med konststycket att inte försvinna i Majstorovics skugga. Tror inte det är många mittbackar i allsvenskan som hade mäktat med det. Jon, som fram till han byttes av var en av planens mest framträdande. Han slår sällan några öppnande passningar på Zidane-manér men han kämpar, tacklar, nickar och visar ett jävlar anamma som jag saknade hos vissa idag. Han är nog bland det spänstigaste jag sett på Stadion. I alla fall sedan jag såg Bubka hoppa 6.12 på en MAI-gala i början på 90-talet. Och Joseph.

Mannen som jag i början av säsongen såg som en säkerhetsrisk på vänsterbacken fortsätter att övertyga. Han går från klarhet till klarhet. Visst han tappar bort bollen ibland men tar lika snabbt tillbaka den. Han deltar i anfallen och har i sin snabbhet ett vapen som borde uttnyttjas än mer än vad det görs idag. Även om Yngvesson har övertygat på sistone så tror jag ändå att en Kristian Bergström i form utgör det bästa komplementet till Joseph på vänsterkanten.

Backlinjen spelar säkert och tillsammans med Asper gjorde de att man sällan var orolig när Elfsborg anföll. Det var värre ställt med mittfältet. Tomas Olsson fick utgå redan i första halvlek och man frågar sig hur det står till med hans fysik. Var det en ny skada eller chansade man och lät en av våra mest skadebenägna spelare att spela halvskadad? Om det är det senare alternativet, låt honom bli ordentligt frisk innan han får starta nästa match. Yngvesson som i och för sig kämpade som vanligt, var inte riktigt lika vass som han var i matcherna innan serien vände och tog åter igen på sig rollen som målsumpare med en nick utanför i ett jätteläge efter att ha blivit framspelad av Höiland. Hasse och Jon nämns ovan. För min del kunde de gärna ha fått byta plats från start med Hasse på yttern och Jon som central mittfältare bredvid Tomas Olsson. Chanko gjorde ett ok inhopp som ersättare till Olsson. Varken mer eller mindre. Erik däremot som bytte med Jon i andra halvlek var... mindre lyckad. Såg ut att ha tappat självförtroende och väntar fortarande på att vinna årets första närkamp.

Målfirma Skoog-Ijeh då? Tja, Ijeh blixtrar till då och då, har ett par bra lägen men ser under långa perioder löjligt ointresserad ut. Han kollega Skoog försöker lite mer. Ofta lite för mycket, han överarbetar gärna sina dribblingar och har allt för ofta lika många tillslag som en tresetare i pingis.

Förhoppningsvis var detta bara ett olycksfall i arbetet. Vi har trots allt haft ett grymt flyt de senaste omgångarna och en reaktiion på det var inte helt oväntat. Vi tar trots allt en poäng och förhoppningsvis är spelarna revanschsugna på måndag mot Sundsvall då det även blir upp till Malmöpubliken, idag fantastiska 18327, att bevisa att den inte består av medgångssupporters som bara kommer om senaste matchen var en vinst.

0 kommentarer