Reportage: Bankmannen på Djurgårdens mitt
Han värvades till Djurgården som Andreas Johanssons ersättare men den första säsongen spolierades av skador. I år har han inte lyckats slå sig in i startelvan. För Forum 1891 berättar Felix Magro om rollen som tia, om varför han ännu inte lyckats i Djurgården och vad som gör det svårt att spela i Allsvenskan.
Säsongen 2004 hade inte gått helt enligt planerna. Luckan som Kim Källström hade lämnat efter sig när han flyttade till Frankrike inför 2004 var för stor för att täppa igen. Nu stod det även klart att den pålitliga tian och målskytten Andreas Johansson skulle lämna för spel i Wigan. Djurgården tvingades att agera inför säsongen 2005 för att vinna tillbaka guldet till Stadion.
Djurgården beslutade sig för att vända på mittfältstriangeln, placera Markus Johannesson som ensam defensiv mittfältare och flytta upp Johan Arneng som offensiv högermittfältare. Platsen till vänster om Arneng stod vakant och Djurgården letade förvärv.
Under 2004 hade Landskrona spelat med samma sorts 4-3-3-system. Skånelaget som antagligen hade trillat ner i ettan om det inte varit för Felix Magro. I början av september skrev mittfältaren på ett kontrakt med skåneklubben som gällde säsongen ut. Att det blev just Landskrona hade mycket att göra med tillfälligheter. Det var Roy Hodgson som hade hört sig av till Felix och velat ha honom till Norge. Feliciano hade haft honom som tränare förut och engelsmannen tränade nu Viking Stavanger i Norge. Problemet var dock att tidsgränsen för övergångar hade passerat i landet. Viking försökte få dispens av det norska förbundet eftersom Magro var free agent och det bara rörde sig om ett par dagar mellan månadsskiftet och den andra september. Men ansökan avslogs.
Felix Magro visste nu inte vad han skulle göra. Han hade möjligheten att få träna med Stavanger i tre- fyra månader för att sedan skriva på i januari då transferfönstret öppnades igen. Roy Hodgson hade även en annan lösning. Om Felix ville få speltid direkt kunde tränaren tala med sin forne adept och vän Mats Jingblad, som då tränade Landskrona. Det var olika övergångsregler i Sverige och Norge - allsvenska lag fick värva bosmanspelare fram till slutet av september – vilket gjorde en övergång möjlig.
- Det var så jag kom till Sverige. Jag sökte och tittade på bilder på Landskrona på Internet. I övrigt visste jag inte vad jag hade att vänta mig då jag enbart kände till Stockholm på förhand. Hade det inte varit för samtalet från Roy Hodgson så hade jag aldrig hamnat här. För innan dess hade jag inte ens tänkt tanken att söka mig till Skandinavien. Allsvenskan är inte direkt en av de största ligorna...
Roy Hodgson - mannen som fick Felix till Norden
Hur allt började
Feliciano Magro växte upp i den schweiziska staden Zürich, hans mammas hemstad. Feliciano stannade i landet och spelade fotboll hela vägen upp till juniorlagstiden. Under tiden fick han göra 40 framträdanden i olika schweiziska U-landslag (U15-U18). I den schweiziska landslagströjan gjorde han sammanlagt 35 poäng (20 mål och 15 assist).
Som 18-åring (1997) lyftes han upp i Grasshoppers A-lag och hann på tre år med att spela 63 A-lagsmatcher för klubben. Under dessa framträdanden gjorde han 20 mål och 21 assist. Nu fick han även göra debuten i Italiens U20-landslag (på meritlistan syns även U21-fotboll för landet). Möjligheten att spela för italienska landslag kom då hans pappa är italienare.
- Han kommer från Sicilien, maffiaön i söder, du vet.
Så du är mafioso...
- Halvt, nej, lite grann, skrattar Magro.
Det slumpade sig också som så att U20-debuten för Italien spelades i hans faders hemstad Messina på Sicilien.
- Det var ett stort ögonblick för mig, min debut i det italienska U20-landslaget. Särskilt då den spelades i Messina. Det var jättemånga personer från staden som var där och tittade. Det var en enda stor fest och det var ett väldigt vackert ögonblick. Jag kände hur viktig fotboll kan vara för människor och vilken glädje man kan skänka andra människor och fans med den. Det är kul att kunna göra något som gör människor glada. Jag anser att det är vad fotboll handlar om, att göra människor glada.
Större klubbar började intressera sig för Felix Magro och i december 1999 skrev 20-åringen på för Udinese. De var dock överens om att han - direkt - skulle lånas ut till en schweizisk toppklubb för att få speltid. Därmed blev det ett och ett halvt år i FC Basel, en klubb som verkligen ville ha honom. En lukrativ affär även för Udinese som inkasserade stora lånesummor för Felix. I ett och ett halvt års tid spelade Magro i Basel och deltog i de flesta matcherna. Det blev sedan ytterligare ett år av utlåning (i FC Zürich där han var given) innan Magro återvände till Udinese 2002.
- Väl i Italien drog jag på mig en allvarlig skada. Jag bröt skenbenet. Samma skada som Totti hade inför VM, även om min kanske var lite värre. Jag hade inte heller lika bra läkare som han verkar ha haft för jag vet inte hur han klarade av att spela efter bara två- tre månader. För mig är det obegripligt då det tog mig närmare ett halvår att komma tillbaka.
Skadan påverkade spelarens psyke. Det var svårt för Magro att komma i form trots att han var fysiskt frisk. Han var nämligen rädd och vågade inte gå in med 100 procent i situationer. Även om skadan var läkt fanns rädslan kvar i huvudet. Det tog flera månader att bli av med detta. Det hann allt som allt bli fem framträdanden för Magro i Udinese innan han sommaren 2003, 24 år gammal, återvände till Schweiz. Han skrev på ett ettårskontrakt med Grasshoppers. Därmed var han tillbaka i samma klubb som A-lagskarriären tagit fart i.
- Jag ville egentligen inte tillbaka till Schweiz eftersom jag redan hade spelat flera år där. Men jag behövde komma tillbaka från skadan och det var enbart därför jag på nytt återvände dit. Jag förstod att det skulle bli svårt att få spela från start i Udinese. Särskilt då många av lagets stjärnor var offensiva mittfältare. Bland andra Jankulovski, Jörgensen och Fiore var några av lagets fixstjärnor. Att komma tillbaka från skada och slå sig in i startelvan med dem som konkurrenter hade varit lite för svårt. Så jag valde att gå till ett lag där jag skulle få mycket speltid. Det skulle jag garanterat få i Grasshoppers. Jag hade dock bestämt mig för att söka en ny erfarenhet efter året. Det var anledningen till att jag flyttade till Skandinavien. Jag ville pröva på något nytt för att hålla motivationen uppe.
Djurgården finner sin nya tia
Felix Magro spelade sju allsvenska matcher för Landskrona under 2004. Han gjorde det riktigt bra och hjälpte dem kvar i Allsvenskan. Supportrarna ville ha kvar honom och skrev under namnlistor. Men det var flera andra klubbar som var ute efter schweiz-italienaren. En av föreningarna var svenska cupmästarna Djurgården. DIF-ledningen såg Felix Magro som perfekt i det nya mittfältssystemet. Dessutom var fördelen att han hade erfarenhet från Europacuperna, såväl i Champions League som i UEFA-cupen, efter tiden i de schweiziska topplagen. Vänsterfotade Magro var tänkt som vänster spjutspets på Djurgården mittfält med högerfotade Johan Arneng bredvid sig och med Markus Johannesson som ensam defensiv kraft. Efter utdragna förhandlingar bestämde sig till slut Magro för att välja Djurgården framför andra klubbar.
- Det var ganska jobbigt att lämna Landskrona, för när man spelat några år som professionell så vet man vad om är viktigt för en. För mig är det väldigt viktigt att ha en coach och folk runt laget som tror på mig, vilket jag hade i Landskrona, låt gå för att det inte var samma konkurrenssituation där som i Djurgården. Av den anledningen var det lite jobbigt att besluta mig för att lämna. I Landskrona var jag en stjärna och visste hela tiden att jag skulle få spela. Det var skönt att inte vara osäker på sin status i laget inför varje match. När man har förtroendet från alla runt klubben får man även självförtroende och vet att man kan prestera varje match. Det var vad jag gjorde i Landskrona. Jag gjorde sju bra matcher. Det var inte så att jag spelade en match väldigt bra för att sedan spela sämre igen. Jag bestämde mig trots allt för att anta en ny utmaning och då måste man bevisa vad man kan igen.
Magro efter att ha skrivit på
Han flyttade från lilla "öde" Landskrona - om än med vänligt folk - till storstaden och den svenska huvudstaden Stockholm. Eftersom lägenhetsfrågan ännu inte var löst tvingades spelaren flytta in på hotell den första tiden. Det tog tre månader innan han hittade en bra lägenhet och förvärvet fann det jobbigt att bo så lång tid på ett hotell. Desto bättre blev det när han flyttade in i lägenheten på Gärdet, där trivs han utmärkt.
- Jag bor väldigt nära Kaknäs, vilket är en fördel. Dessutom har jag nära till Djurgården som är mitt favoritställe i Stockholm. Jag gillar hela ön - att bara vistas där - de har flera fina restauranger som är trevliga att sitta på. Jag kan dels gå till Djurgården men även ta cykeln dit och på bara fem- tio minuter vara där. Dessutom är det nära in till stan hemifrån mig, vilket jag gillar.
Hade du varit i Stockholm tidigare?
- Nej det hade jag inte, men Stockholm är en underbar stad som jag verkligen gillar. På sommaren är den verkligen vacker. Det går att jämföra min barndomsstad Zürich, som jag också gillar, med Stockholm eftersom även den är mycket vacker. Levnadsstandarden är väldigt hög i de båda städerna. Men i Zürich har de inga parker och träd, vilket finns i Stockholm, och jag gillar ju naturen mycket.
Bostadsbiten löste sig till slut på bästa sätt men fotbollsmässigt fungerade det inte lika bra för Felix Magro. Hela säsongen spolierades av skador. Eftersom han ville visa upp sig så tränade och spelade han trots att han var skadad. Detta gjorde att han presterade dåligt och ledde till att han tappade självförtroende.
- När du är ny i en klubb så vill du visa upp dig. Jag spelade därför några matcher med en allvarlig axelskada. Det påverkade min prestationsförmåga negativt. Alla sade då: "Ja, han är dålig". Men jag var skadad och kunde inte ens röra på min arm. Det är klart att man spelar dåligt och tappar självförtroendet då. Folk kanske inte förstår men det är väldigt viktigt att känna sig på topp för att kunna bygga upp ett bra självförtroende.
Den enda matchen han var skadefri i var den mot Sundsvall hemma. Då gjorde Felix mål och var en av de bästa spelarna på plan. Han sade efteråt att han var på gång. Men snart kom nästa skada.
- Egentligen råkade jag inte ut för någon allvarligare åkomma som höll mig borta en längre tid. Men säsongen är så kort i Sverige så ett par- tre skavanker förstör lätt hela säsongen.
Jubel efter Magros mål mot Sundsvall
Ytterligare en sak som påverkade Magro negativt var att laget bytte spelsystem. Han var värvad som en av två offensiva mittfältare men efter bara några omgångar valde tränarna att vända på triangeln då det inte fungerade för laget att spela så.
- Jag tyckte inte att det var något dåligt system. Men vi kanske inte hade rätt spelare för det även om det var okej för mig personligen. Jag gillar det systemet eftersom jag lyckades som en sådan offensiv mittfältare i Landskrona. Det gick även bra när jag spelade i en liknande position i Schweiz och Italien.
Är det inte samma sak att spela som ensam offensiv mittfältare?
- Det är lite annorlunda. När vi spelar med en tia och med en striker där fram, då är tian nästan som en andra anfallare som ska gå uppåt, in i boxen. Jag har aldrig spelat som en sådan tia förut. Som ”tia” här blir det också mycket spel med ryggen mot boxen. Jag gillar inte att vara felvänd utan vill ha bollen rättvänd och vara en playmaker. Positionen som tia är inte är en spelande mittfältsroll.
- Jag är van vid att spela som en tia i ett diamantsystem. Med en försvarande mittfältare, en som håller sig halvt till vänster samt en halvt till höger och en tia längst fram. Då förändras den offensiva mittfältspositionen totalt för du ligger djupare som tia och har ett – kompakt – spelande mittfält som sköter uppspelen in i mitten av plan. Här spelar vi mer på kanterna och tian går in i boxen med nummer nio. Således blir tians roll att ha ryggen mot mål, få bollen och spela ut den mot någon av yttrarna för att sedan gå in mot mål. I ett diamantsystem är man mer involverad i alla delar av spelet. Man kan som tia göra löpningar ut mot kanterna då det inte finns några yttrar där ute. Här har vi Mattias Jonson och Tobbe Hysén som yttrar och då kan jag inte leta mig ut dit som tia utan får gå framåt i banan istället. Då blir jag mer av en striker och det är inte min position, jag är mittfältare.
Vilken position passar dig då bäst?
- Idag är den bästa positionen för mig antingen nummer sex eller åtta, någon av de två defensiva mittfältsrollerna. Men ska jag vara ärlig så är detta ett system som jag aldrig tidigare har spelat i min karriär. Jag har spelat mycket 4-4-2, såväl diamantformat som rakt 4-4-2-system. Men denna sorts 4-3-3-system har jag inte spelat allt för mycket. Fast för spelarna vi har här är det nog det bästa systemet. Med Mattias Jonson och Tobbe Hysén på kanterna och så har vi Jones i mitten som alltid är farlig. Så vi måste spela detta system även om vi också kan spela 4-4-2 då vi har spelarmaterial för det. Personligen gillar jag det bättre än 4-3-3.
Vad betyder det för dig?
- Jag måste lära mig allt igen. Det har inte varit alltför lätt – en helt ny position i ett nytt system. Min stil är inte heller riktigt att spela via kanterna, jag är mer för att spela bollen via mitten. Jag vill ha mer boll och gillar att fördela, vara en playmaker. Men med de spelare som vi har är det bäst att spela som vi gör.
Till skillnad från laget lyckades Felix Magro aldrig riktigt under 2005 men han fick ändå vara med om att vinna en dubbel, en seger som han värderar högt.
- Man kan inte vinna dubbeln varje år för det är väldigt svårt att göra. Så det bästa minnet från tiden i Djurgården måste bli när vi firade segern på Stadion. Jag har även varit med att vinna ligan i Schweiz en gång och den triumfen är jämförbar med dubbeln här. Samtidigt var den segern annorlunda då vi vann med 16 poäng och redan visste att vi skulle vinna ligan med fem omgångar kvar. Vi var helt enkelt för bra den säsongen så det var nästan tråkigt. Den segern kom när jag spelade i Grasshoppers, jag var ung men deltog i alla matcherna.
Eftersom säsongen 2005 hade spolierats av skador valde Felix Magro att åka till Schweiz under vinterledigheten. Där tränade han med en ex-coach för att få upp konditionen. Dessutom ägnade han sig åt en del rehab under tiden i sitt barndomsland. Magro ville revanschera sig under 2006.
- Jag missade så många matcher under säsongen så jag ville inte slöa under december. Jag ville träna för att kunna komma tillbaka från semestern och visa klubben att jag är i god fysisk kondition. Det var viktigt att redan från första början komma in i laget och vara fit.
Drömmer om att bli sportchef
Efter sin aktiva karriär tänker sig Magro en karriär som sportchef eller liknande. Han tror att det är något som skulle passa honom. Han har även möjligheten att gå tillbaka som bankman.
- Jag har studerat i tre år samt jobbat på bank. Så jag har examen och har möjligheten att jobba som bankman.
Hur har du hunnit med att få en examen samtidigt som du spelat fotboll?
- I Schweiz har man ett annat skolsystem än här. När man är 16 år och har slutat den vanliga skolan så beror det mycket på ens betyg. För man skriver brev till olika företag och sedan får man göra prov. På varje företag har de sedan två till tre trainees (apprentices). Sådana som i tv-programmet där Donald Trump medverkar. Man arbetar tre dagar och studerar två dagar för att efter tre år tentera. Klarar man det så har man en examen inom det område man valde. Exempelvis bank i mitt fall, kunskaper inom ekonomi som jag gärna skulle kombinera med fotboll.
Felix Magro medger att han var en bra student men mestadels tack vare hans föräldrar. För att få lov att spela fotboll tvingades han studera. Det schweiziska systemet med trainees är något som tilltalar Feliciano eftersom det ger möjligheten att kombinera intressen och studier.
- Jag kunde träna och spela fotboll samtidigt som jag slutförde skolan på ett bra sätt. Redan när jag var 19 år hade jag något att luta mig tillbaka mot. Det är då den riktiga fotbollskarriären startar och du kan ha otur eller skadas och tvingas till annat redan 22 - 23 år gammal. Har man ingenting då man måste starta om på nytt med allting. Då har man redan förlorat flera år. Därför är det schweiziska systemet bra.
Familjen är viktig för Magro och han säger sig alltid ha haft bra kontakt med sina föräldrar. De håller regelbunden kontakt via telefon, SMS och mejl. Mamman och brodern har till och med varit och hälsat på i Stockholm. De gillade den svenska huvudstaden och Magro förklarar att de, även i sommar, kommer på besök.
Fastän Magro trivs i Stockholm kan han inte tänka sig att bo i Sverige permanent. Inte beroende på att han längtar till Italien eller Schweiz utan för att han tycker det är för kallt i landet på vintrarna. Han kan i alla fall tänka sig att bo i staden över somrarna även efter karriären. Han börjar nu lära sig svenska. Exempelvis kan han titta på svenska filmer och läsa tidningar. Men intervjun sker på engelska och Felix förklarar att han inte kan tala så mycket svenska. Men det tror han kommer med tiden. Det viktigaste anser han är att han förstår vad folk säger.
I lägenheten på Gärdet har han boxerabonnemang och kan därför se all fotboll som Canal+ visar. Han medger att det blir en del fotboll, bland annat försöker han följa den italienska ligan och särskilt ett lag.
- Mitt favoritlag är Juventus därför är jag också ett fan av Zlatan. Men nästa år så kanske de spelar i Serie B. Det är lite pinsamt, inte bara för mig, utan för alla italienare. Vi är ett fotbollsälskande folk. Jag vet inte så mycket om vad som skett men av vad jag läst i tidningar så verkar det ha varit en riktig skandal. Det är inte bra för landets rykte.
Du märkte inte av något under din tid i landet?
- Många av mina medspelare i Udinese var involverade i spelskandaler. Jag visste att de bettade men visste inte att de var så korkade att de spelade på matcher i den egna ligan och även egna matcher. Spelar man i Italien kan man inte spela på Serie A utan man kan spela på ligor i andra nationer. Vi får se vad som kommer att hända med dessa spelare, vad för straff de får. Men jag tror att det kommer att bli hårda straff för alla inblandade för de kan inte bara låta det passera utan vidare. Nu måste de ta tag i saken en gång för alla.
Men det är inte enbart fotboll som fyller hans tv-ruta. Han säger sig vara en allätare som gillar allt från ekonomi och kanalen Bloomberg till dokumentärer och kanalen TV4 Fakta. Utöver det är han intresserad av politik och gillar att ha koll på vad som händer i världen. Därför ser han en del på CNN. Svensk politik är dock inget han följer.
- Men ibland är det roligt att se kungen och hans familj.
Han har en söt dotter...
- Ja hon är fin... Hur gammal är hon? 18?, skrattar Magro.
18 år?
Ny säsong – annan inställning
- Förra året tränade jag och spelade med smärta, det gick inte så bra. Inför det här året bestämde jag mig för att vila om jag får problem. Känner jag att det är bättre att vila två- tre dagar så gör jag det.
Men 2006 började inte på ett bra sätt. Redan under det första lägret på Gran Canaria skadade Felix Magro sig. Han stukade foten och var märkbart bedrövad. Den alltid så vänlige spelaren orkade inte ens intervjuas. Han sade att då att han inte hade något att säga utöver att önska samtliga djurgårdare ett gott nytt år. Till Royal League var han tillbaka och han fick spela en del i den nordiska turneringen. Ett initiativ han gillar om det inte vore för konstgräset.
- Det kanske är bättre för ekonomin men inte för oss spelare eftersom det förstör kroppen. Det är så hårt. När man är 45 år så kanske man har men och ständig smärta efter att ha spelat så lång tid på konstgräs. Trots allt är väl konstgräset något som man måste vänja sig vid fastän det gör mig galen. Allting med det hatar jag. Jag hopas att de aldrig börjar med det i de riktiga ligorna, men man vet aldrig. Det förstör i alla fall matcherna, tycker jag.
När Allsvenskan inleddes var Felix Magro enbart inhoppare. Men tack vare skador och dylikt fick han chansen i en del inhopp och gjorde det så bra att han även fick chansen några matcher från start.
- Det går bättre i år jämfört med 2005. Fast jag har haft lite otur nu då jag haft några riktigt bra stunder och några riktigt bra matcher under det här året när vi som lag - än så länge - inte varit lika starka i år som vi var förra året. Ärligt talat så spelade vi lite bättre under förra året och det är många spelare som kan bättre. Hela laget gick mycket bättre men det vet vi om och det gäller att vi arbetar hårt för det var vad vi gjorde förra året, särskilt under mitten av säsongen då vi spelade riktigt bra.
- Jag tycker att jag spelade på en mycket hög nivå under visa matcher men lagets prestation som helhet är nog orsaken till varför jag inte har kunnat spela bra i alla matcher. Jag anser att jag var rätt bra mot Gefle och Göteborg. De första 50 - 60 minuterna mot GAIS gick bra sedan är jag nöjd med insatserna mot Malmö och Kalmar. Men det var lite svårt i den andra halvleken mot Malmö. Inhoppet mot Halmstad var bra. Mot AIK då fungerade ingenting för någon. Jag vet inte vad som hände. Men det är en ny situation att spela tre matcher varje vecka. Jag säger inte att inte andra lag gör detsamma, men när du tittar på de andra lagen som också spelade i Royal League så har även de haft lite problem under inledningen av säsongen. Förutom Hammarby som åkte ut mycket tidigare. Vi och Göteborg har inte börjat helt övertygande. Det här blir en förbannat lång säsong. Så jag vet inte om det var så bra att vi gick till semifinal Royal League tagit upp mycket energi.
Hur är det att spela fotboll i Sverige?
- Det är inte så lätt. Ett tydligt tecken är att titta till skytteligan, hur många mål de bästa målskyttarna gör. Det är inte så många. Ett vanligt år i Schweiz gjorde jag runt fem- sex mål som mittfältare och då är ändå är lagen bättre där än i Sverige. De har haft lag som gått till kvartsfinal i UEFA-cupen och Thun kvalificerade sig för Champions League senast. Basel och Grasshoppers spelar för det mesta i Europa.
Hur kan det vara svårare?
- Det är lite bättre nivå på ligan i Schweiz men konstigt nog är det svårare att spela här då det är väldigt aggressivt spel. Samtliga lag har spelare som löper och krigar mycket. I andra ligor har man kanske mer tid än här. För vissa löpningar som man ser i Allsvenskan skulle i Italien rendera i en fråga av tränaren "varför tog du den löpningen", då de verkar onödiga. Det gör faktiskt att jag anser det vara lite svårt att spela här.
Vad har du lärt dig av tiden i Sverige?
- Jag håller på att lära mig en lite annorlunda fotboll. Jag måste dock säga att jag anser att vinnarmentaliteten är väldigt bra i Sverige. Den är lite lik den klassiska engelska - ge allt såväl på träning som under match. I Italien och Schweiz spelar de också hårt men det är ändå lugnare. Visst vill alla vinna men man tar det lite mer med en klackspark och man kan skratta åt saker. Här ser jag folk som är galna när de förlorar matcher på träning. Det är jag inte direkt van vid, men jag tycker det är en bra egenskap. Som man tränar så spelar man.
Är det inte svårt att spela i Italien?
- Jag tycker inte att det är svårt att spela i Italien eftersom man har bra spelare runtomkring sig. Det är bara en tidsfråga innan man vänjer sig vid det. Men det är som överallt, det gäller att få chansen att spela. Sedan är det upp till dig att bevisa att du ska vara med.
Hur skiljer sig försäsongerna åt?
- Det är en stor skillnad mot Europa då den varar från Januari till April. I Schweiz har man tre veckor på vintern och två på sommarn. I Italien har man bara fem- sex veckor på sommaren. Dessutom är det ett annorlunda klimat här, kallt hela tiden. Idag är det i och för sig soligt och varmt, men det måste vara den första gången någonsin.
För att återgå till AIK-matchen. Vad var det som gick fel?
- Efter att ha spelat Royal League på konstgräs och gått igenom hela försäsongen och sedan komma till ligan och spela var tredje dag med vetskapen om att man måste prestera varje gång är inte så lätt. Mot AIK förlorade vi inte på grund av att det var ett bättre lag vi mötte utan för att de var fräschare, orkade jobba mer och spela mer aggressivt. Det var orsaken till förlusten.
Hur kändes det att förlora?
- Det var väldigt jobbigt att förlora mot AIK. Det var den matchen som både jag och hela laget verkligen ville vinna så det var lite av en besvikelse. Det kändes inte som vi inte ville utan problemet var att det inte fungerade för någon. Alla var trötta och kom in sent i situationerna. En hemsk olyckshändelse. Det var den enda matchen som verkligen var dålig. Mot Malmö, visst vi förlorade. Men efter den första halvleken kunde vi lika gärna ha haft ledningen och matchen hade nog blivit helt annorlunda då. Hade vi inte släppt in målet just innan halvtid mot Malmö så tror jag inte de hade vunnit, för jag tycker att vi var det bättre laget i den första halvleken. Men mot AIK missade vi allting. Malmö gjorde mål på två fasta situationer, en frispark och en hörna. Det var lite oturligt, men man kan inte säga att vi hade otur mot AIK.
Sedan gick ni ut kvällen efter vilket gjorde supportrar besvikna. Kommentarer?
- Jag vet inte vad de andra spelarna ville göra men jag var där för att äta på restaurang, på Olearys. Sedan öppnade de något nytt, en klubb, på nedervåningen. Då sa de andra kom igen, vi går ner och se hur det är. Jag följde då med. Det var inte som så att vi gick dit för att festa. Vi skulle bara sitta och ta det lätt, softa. Vi firade inte något och dansade inte runt, utan satt bara. Men kanske skulle vi ha suttit hemma istället, eller på restaurang. För hade vi gjort det hade ingen sagt något. Men om du är på en bar eller klubb och dricker och äter något, då är det inte bra. Så på ett sätt har supportrarna rätt, det hade varit lite bättre att inte alls ha gått ut efter en sådan match. Vi måste vara smartare nästa gång. Det var ett derby vi hade förlorat. Men jag hörde någon historia om Champagne, det stämmer inte alls.
Magro i förlustderbyt mot AIK
Ser gärna VM ute
Att Felix Magro gick ut efter derbymatchen mot AIK var ingen slump. Han medger nämligen att han gillar stadspuls. Dock går han inte ut för att supa skallen av sig utan han gillar bara att ha folk runtomkring sig, särskilt under VM. Vanligtvis kan det vara trevligt att se matcher hemma, men inte under detta stora mästerskap vill han suga med sig av stämningen. Därför ser han de flesta VM-matcherna ute. Forum 1891 träffade Felix Magro tisdagen den 13 juni, samma dag som Schweiz spelade sin första match (mot Frankrike) och dagen efter Italiens första match, segermatchen mot Ghana.
- VM startade för mig igår. Jag var inne i city och såg på matchen. Det var trevligt eftersom vi var flera italienare på samma ställe. Så jag kände mig lite som hemma. Jag var glad för segern, men jag var inte så nöjd med spelet och jag tror inte att de kan vinna VM. De åker ut i kvartsfinal. Vad gäller Schweiz så tror jag de når den andra rundan om de spelar lika bra som de gjorde i kvalet.
Vad känner du dig mest som?
- Jag känner mig både som en italienare och schweizare men kanske lite mer italienare då jag spelat U20-fotboll för landet. När jag ser matcher får jag alltid tillbaka minnena av att bära landslagströjan och minns känslorna det frambringade. Men jag skulle också kunna spela för Schweiz så jag känner mig hälften/hälften. Jag spelade pojklandslagsfotboll för Schweiz.
Vad betyder VM-mästerskapet för Schweiz?
- Det är viktigt att de gör bra resultat så att det blir stort intresse inför hemma-EM om två år. Befolkningen är inte så intresserad av fotboll som de borde vara för vi har många bra spelare. Alla spelare i landslaget spelar i stora ligor. Så det borde vara lite mer intresse bland folket. Här i Sverige lever sig folk in på ett helt annat sätt.
Vad tycker du om Sverige?
- Jag gillar sättet att spela och jag gillar spelarna. Ska sanningen fram är Zlatan den främsta anledningen till att jag gillar Sverige. Hän är ju Juventusspelare. Dessutom bor jag i Sverige och vill vara en del av det. Jag tycker även att det är trevligt att se matchen med svenskar. Jag var nere på stan och såg matchen mot Trinidad & Tobago med en massa svenska supportrar. Jag kommer att gå ut på någon bar även nästa match och njuta av atmosfären. Det måste vara galet i Tyskland. Det är det enda, jag har aldrig varit på ett VM. Jag menar inte som en spelare utan jag har inte heller upplevt det live som supporter. Det skulle vara trevligt att göra det någon gång...
Hur är det att gå ut som fotbollsspelare i Sverige jämfört med i Italien och Schweiz?
- Det är mycket lättare i Sverige än i Italien för där är supportrarna väldigt aggressiva. I Sverige kommer folk och talar ibland men oftast är det vänliga personer. I Schweiz är det väldigt lätt. För även om folk vet vem du är så låter de en vara ifred. Men jag vet inte hur det kommer att bli efter EM 2008. Då kanske euforin och fanatismen följer med.
Vad är din allmänna åsikt om svenskar?
- Svenskarna är vänliga och öppna, lite lika schweizare. Men det är lite mer party i Stockholm och folk är lite mer aktiva på kvällarna också. Är det sol tar man båten och åker ut. I Schweiz tänker man bara på karriären och man glömmer bort att njuta av livet. I Italien njuter de av livet hela tiden. Totala motsatsen, alltid relaxa och njuta, där ska man inte göra för mycket. På så sätt har Sverige en skön mix, anser jag.
Hur ser framtiden ut?
- Jag har ett och ett halvt år kvar av kontraktet med Djurgården och ser fram emot Champions League-kvalet i höst. I serien hoppas jag att vi som lag kan spela bättre än vi gjorde under våren. Alla spelare måste spela på sin nivå och visa sitt bästa. Detsamma gäller för mig och det är många matcher kvar, vi får se vad som händer. Nu har vi dock ytterligare en försäsong under sommaren och sedan är det många fler VM-matcher kvar innan serien börjar...
