Gästkrönika: "Nyförvärven här – men spelet då?"
"Vad som utspelades på Stadion i onsdags påminde tyvärr väldigt mycket om vårens matcher. DIF har fortfarande svårt att hålla i bollen och det är förståeligt när halva laget rusar upp och ställer sig vid Gais backlinje och väntar på boll. Mittfältarna måste gå ner och möta boll mycket mer, för att ge backarna fler uppspelsalternativ än långbollen upp."
I sann djurgårdstradition har nu två sommarförvärv presenterats på kort tid. Förstärkningar, för det får vi väl hoppas att det är, som går in i den mest kritiserade lagdelen, mittfältet. Så långt allt väl. Spelarnas meriter motsvarar ganska exakt den kravbild som tecknades under våren, en etablerad defensiv mittfältare på platsen bredvid Arneng, och en tekniskt skicklig tia som kan konkurrera på den offensiva mittfältsplatsen nu när Sjölund verkar ha tagit en långvarig djupdykning in i formsvackornas dal. Om inte skadebesvären fortsätter är det nog också slutvärvat för tillfället, åtminstone ser jag inga akuta behov någonstans.
Det sex veckor långa uppehållet avslutades med en pliktskyldig seger över allsvenska nykomlingen Gais, som inte satsar på cupen i år. Det var ungefär dubbelt så många åskådare på plats än vad jag hade trott på, men spelet inte hälften så övertygande som mina förhoppningar. Jag hade hoppats på bättre spel och förändringar i anfallsspelet från det dåliga spel vi har lidit av hela våren. Ett långt uppehåll borde ha varit perfekt för att gnugga anfallsspelet, men enligt Jonevret har det mest gnuggats försvarsspel. I det stora hela borde dock försvarsspelet vara det som är i minst behov att tränas på, med Tourays sex nollor och näst minst mål insläppta i allsvenskan.
Vad som utspelades på Stadion i onsdags påminde tyvärr väldigt mycket om vårens matcher. DIF har fortfarande svårt att hålla i bollen och det är förståeligt när halva laget rusar upp och ställer sig vid Gais backlinje och väntar på boll. Mittfältarna måste gå ner och möta boll mycket mer, för att ge backarna fler uppspelsalternativ än långbollen upp. Ett annat ovälkommet återseende mot Gais var en mittfältstriangel vänd bakåt, med Arneng som defensiv spets á la våren 2005 innan ”Elfsborgsvändningen”. Jag hoppas verkligen att det var ett olycksfall i arbetet.
Någonting annat som fortsätter saknas är kantspelet. Oavsett vilka som spelar tar de position alldeles för långt in i banan. Skickliga en-mot-en spelare ute på kanten som Hysén och Jonson startar istället mellan motståndarnas ytterback och mittback och hamnar i mycket mer komplicerade situationer. Dessutom springer de lite i vägen för centern och den offensiva mittfältaren, och resultatet blir många spelare på en liten yta och få passningsalternativ. Det här tror jag är en stor orsak till de många uteblivna löpningarna, ytorna blir så små att passningarna måste slås på fötterna för att överhuvudtaget komma fram. Det dåliga spelet har gjort att vår miljonbrasse Quirino hittills inte har fått många bollar att jobba med. Men lite kritik måste ändå falla på honom. Om nu passningarna han får är så dåliga borde han spela med större marginaler och fokusera på att hålla i och ta kontroll över bollen istället för att försöka vända bort sin motståndare. Det är inget nederlag att passa tillbaka bollen till en mittfältare.
Med våra två nya mittfältare kanske spelet blir lite bättre. Men risken finns att de fastnar i ett spelsystem som hittills har varit mer av en tvångströja än en stödkorsett. Så har det varit under våren och tyvärr även i den första matchen efter uppehållet. Det är nu bara en månad kvar till CL-kvalet och det finns knappt tid för varken spelare eller spelsystem att långsamt mogna. Klassen måste höjas, och det ser ut som att spelare med rätt förutsättningar finns på plats. Det är nu upp till ledartrion att få spelet att fungera.
