Gästkrönika: "En tanke om Quirino"
"Otur att Kusi-Asare var skadad när Quirino kom till klubben. Det hade varit underbart att låta Quirino få göra energifyllda inhopp där han hade fått visa att han minsann kommer att bli en stor tillgång framöver. Genom att få agera inhoppare hade han dessutom sluppit den hetsiga journalistkåren som bara väntat på att få såga honom vid fotknölarna (Har ni hört att han kostade 14 miljoner?)."
Stackars brasse! Det är synd om Tiago Quirino da Silva. Hittills har egentligen allt gått fel. Ett ynka returmål som striker i Djurgården. Och det kanske med de bästa yttrarna vi någonsin haft! Hur kunde det bli så här?
En grundsten som alla fotbollsspelare är beroende av är självförtroende. Det finns ingen fotbollsspelare som går igenom karriären med konstant skyhögt självförtroende. Självförtroende skapas! Det kan skapas på olika sätt. Du kan exempelvis skruva in en frispark ribba in i ett avgörande derby, du kan vara klackens favoritspelare (varför tror ni Rascken minst gör en tvåfotsdribbling per match?) eller så kan du lyftas fram av pressen genom bra recensioner och hyllande krönikor. Tyvärr har inget av detta slagit in. Quirino har inget självförtroende.
Djurgården har inte varit speciellt hjälpande i skapandet av detta. Det viktigaste för en lagledning att tänka på är att matcha den nya spelaren i rätt tillfälle. Det finns oerhört många exempel på när det här har gjorts rätt och när det här har gjorts fel. Jag väljer Lagerbäcks matchande av Kim Källström som exempel. Lagerbäck väntade så länge med att sätta in Kim att Lagerbäck fick hela folket att stå bakom Sveriges nya dynamo. Han väntade och väntade. Vad väntade han på? Jo, han väntade på att Anders Svensson skulle göra en dålig match. Han väntade på att det var riskfritt att sätta in Kim. Han väntade tills han var säker på att Kim inte skulle gå in och misslyckas. Han väntade på att alla skulle stå bakom vår framtids viktigaste spelare. Han gjorde helt rätt. Han skapade självförtroende på ett sätt som jag inte visste man kunde göra! Har du sett en spelare med mer självförtroende? Kim Källström lyste.
Visst var det otur att Kusi-Asare var skadad när Quirino kom till klubben. Det hade varit underbart att låta Quirino få göra energifyllda inhopp där han hade fått visa att han minsann kommer att bli en stor tillgång framöver. Genom att få agera inhoppare hade han dessutom sluppit den hetsiga journalistkåren som bara väntat på att få såga honom vid fotknölarna (Har ni hört att han kostade 14 miljoner?). Sen, när tillfälle funnits, hade han fått spela från start och förmodligen gjort det med det självförtroende jag vet finns där någonstans.
Och snälla, va inte enkelspårig och säg att vi inte hade något annat alternativ! Det fanns alternativ. Mattias Jonson är ett underbart alternativ. Mattias tycker själv att den centrala rollen passar honom bäst. Det var bara det att Jonevret inte ville se Quirino som inhoppare. Han ville att han skulle spela från start. Jag undrar fortfarande varför.
Jag hoppas att Jonevret tänker efter hur han ska göra med Komac och Enrico. Jag hoppas att ingen av dessa behöver uppleva det Quirino upplever nu. Det kan inte vara kul när ens nya lag och nya publik skriker efter den gamla targetplayern. Inte för att Kusi-Asare är dålig på något sätt utan för att det inte var så här det var tänkt att bli. Det var ju Quirino vi skulle hylla.
Det var ju Quirino vi skulle skrika efter.
När det gäller Quirino hoppas jag verkligen att Jonevret fortsätter att ge honom förtroende. Jag hoppas att Jonevret slutar med kommentar som ”vi har ett sparkapital i Quirino” som bara visar hur missnöjda de är med brassens insats. Och så hoppas jag att Quirino gör mål. Jag hoppas han får springa mot klacken den 6 juli efter att ha krutat in en volley ribba in. Jag hoppas pressen lyfter honom till skyarna dagen efter. Då kanske vi får se en ny Quirino. En Quirino med självförtroende.
