Analys inför Uefacupen
ANALYS: Tjugofem år efter det historiska segertåget har det nu åter blivit dags för IFK Göteborg att spela Uefacupen. Alltid Blåvitt har tittat på hur förutsättningarna för svensk fotboll att lyckas i Europa ser ut, och vad som krävs för att förbättra möjligheterna.
Det ha efter några års bortavaro från den internationella scenen åter blivit dags för IFK Göteborg att försvara de svenska färgerna mot europeiska storlag. Eller storlag och storlag, sett till övriga svenska lags resultat i europacupspelet de senaste åren får vi snarare hoppas på en bra lottning så att vi inte möter ’oslagbara’ bonkegäng som Cork City eller FC Thun. Irländska Derry FC från Nordirland (!) borde vara en munsbit för ett svenskt topplag, men historien visar som sagt att så inte alltid varit fallet.
Enligt den ranking som Uefa baserar fördelningen av platser till Uefacupen och Champions League på är Allsvenskan placerad på en allt annat än hedrande 26:e plats. Att vi har långt kvar till de fem stora ländernas (Spanien, Italien, England, Frankrike och Tyskland) fotbollsmeriter må vara hänt, men hur kommer det sig att ligor som den belgiska, ungerska och serbisk-montenegriska rankas före oss?
För att försöka skapa en bild av de grundläggande förutsättningarna för att lyckas i fotbollseuropa har Alltid Blåvitt valt att analysera tre av de viktigaste faktorerna för att lyckas i dagens fotbollsvärld: fotbollskunnande, folkmängd och ekonomiska förutsättningar.
Fotbollskunnande
Ett bra landslag är uppenbarligen ingen garanti för att skapa bra inhemska lag. Det finns åtminstone två bra förklaringar till att så inte är fallet. För det första så mäter landslagets framgångar enbart hur fotbollskunskaperna ser ut hos toppen av spelarna – inte bredden - och för det andra finns det i dagens fotbollscirkus inga som helst garantier för att de bästa spelarna är aktiva inom landet.
Enligt Fifas världsranking är Sverige det nionde bästa europeiska landet och om man använder det nyligen avslutade VM-slutspelet som måttstock så avancerade endast sex europeiska länder längre än oss. Sverige är numer en aktör att räkna med i fotbollsvärlden. Vi har bra spelare, och vi fungerar oftast bra som lag. Inte minst fyra raka slutspel (EM/VM) visar detta.
Folkmängd
Ju fler individer det finns att välja på, ju större är naturligtvis chansen att få ihop ett slagkraftig gäng som kan spela fotboll på en hög nivå. Av Uefas 52 medlemsländer är Sverige det med 18:e flest människor bosatta i landet. Bakom oss i folkmängdsligan har vi exempelvis Bulgarien, Schweiz och Danmark som dock alla ligger före oss i Uefarankingen.
Ekonomi
Vi kanske uppfattas som ett litet land långt upp i norr, men i ekonomiska termer är vi faktiskt något av en stormakt i Europa. Vi är ett av de länder som har flest multinationella företag modell ’sketstor’ och vi har företagsgrupper som räknas till de mäktigaste i hela Europa. Såväl storföretagen, de riktigt rika privatpersonerna som ”medelsvensson” har det mycket gott ställt. Sett till begreppet BNP (Bruttonationalprodukt) som mäter ett lands totala omsättning är Sverige placerat på en hedrande åttondeplats i Europa.
ANALYS:
Sett till de tre ovan nämnda faktorerna borde allsvenskan utan problem kunna rankas som en av de tio, femton främsta ligorna i Europa. Länder som England, Spanien och Italien kommer alltid att locka till sig de bästa spelarna, men något är riktigt fel i systemet när ligor som exempelvis den schweiziska eller belgiska rankas väsentligt högre än Allsvenskan. Belgien är för övrigt ett slående exempel: de har lite fler invånare än oss, nästan exakt lika stor BNP och deras landslag rankas några snäpp bakom oss. Trots det är de ekonomiska förutsättningarna monumentalt skilda, och deras liga rankas väsentligt högre (9:e plats) än vår.
Vilka är då faktorerna som ligger bakom den dåliga standarden på Allsvenskan, och kan man göra något åt det?
Svaret på den senare av frågorna måste vara ”ja” – annars är det lika bra att vi lägger ner verksamheten med en gång. Har vi inte ens ambitionen att vara med och kriga i Europa är slaget redan förlorat! Som jag ser det finns det några uppenbara orsaker till att Sverige och Allsvenskan halkat långt efter stora delar av fotbollseuropa:
Arenor
Kvaliteten på elitlagens arenor hade fått valfritt öststatsland att ruska på huvudet och skratta i mjugg. Flertalet allsvenska arenor byggdes för mer än femtio år sedan och har endast i mindre utsträckning moderniserats för de behov som dagens publik kräver i form av bekvämligheter såsom väderskydd och inte minst det ökade intresset av att kunna socialisera på fler sätt än ”bara genom att kolla på fotboll”.
I dagens fotbollsvärld är det (nästan) lika viktigt att kunna ta en matbit och några öl i samband med matchen som att det är en god underhållning på planen. Detta är en självklarhet i de flesta europeiska länder och varje stad med självaktning stoltserar med en modern arena fullknôkad med inkomstbringande bekvämligheter.
Vår framtid:
Mycket har hänt på den här fronten de senaste åren, och inom bara några år kommer minst hälften av de allsvenska lagen spela sina hemmamatcher på sprillans nya arenor. I en del fall blir det budgetbyggen som kommer att vara omoderna redan när de invigs och i andra fall kommer det att bli halvtomma skrytbyggen. Oavsett vilket kommer förutsättningarna för svenska lags möjligheter att tjäna pengar på produkten fotboll vara monumentalt förbättrade.
När vår nya arena står klar om några år kommer vi - förhoppningsvis - kunna attrahera fler sponsorer och dessutom kunna ta mer betalt av dem. Sponsring handlar inte längre om att sälja reklamskyltar med en företagslogga utan numer handlar det om att sälja en helhetsupplevelse och en delaktighet i byggandet av en dröm. Kan man få en företagsledare, eller en viktig kund, att känna sig exklusiv och viktig för lagets framgång så har man nått halvvägs till deras plånböcker. För att nå hela vägen krävs även gratismat och fri alkohol. Kan man dessutom slänga in en handskakning med någon gammal storspelare är det bara fantasin som sätter gränsen för hur mycket man kan ta betalt. Allt kräver dock de goda faciliteter som blir möjligt på en ny arena.
För de vanliga supportrarna kommer skillnaden att bli mindre, men ändock gigantisk. Bra publikplatser, möjligheter att både dricka och pinka utan att riskera hälsan samt inte minst en känsla av ökad säkerhet är vad som väntar IFK supportern redan år 2008.
En ny arena kommer inte enbart innebära ökade intäkter, utan även ökade kostnader och det som i nuläget borde vara den viktigaste punkten i arenadebatten är att det är IFK/Alliansen som får dra den ekonomiska fördelen av arenan så att inte Göteborgs Kommun/Higab får för sig att påverka verksamheten så att klubbarnas situation blir ekonomiskt oförändrad. Att klubbarna exempelvis får ta en stor del av öl- och matpengarna borde vara en självklarhet.
Modell på den nya arenan som ska byggas i Göteborg.
Antal matcher (=intäktstillfällen)
Sett till snittpublik ligger allsvenskan med sina drygt 10.000 ganska hyfsat till i en europeisk jämförelse men med endast fjorton lag i högsta serien och en fullständigt ointressant cup begränsas antalet publikt intressanta hemmamatcher (och därmed intäktstillfällen) väsentligt. Flertalet av de större och mer framgångsrika ligorna ute i Europa har minst sexton och i vissa fall enda upp till tjugo lag i seriespelet.
Redan med förra säsongens myckna matchande i Royal League och Intertotocupen kan vi se att IFK:s totala publiksiffror ökat med några procent trots att snittpubliken i våra allsvenska hemmamatcher minskade med nästan 2.000. Fler matcher är minst lika viktigt som större publik.
Vår framtid:
Diskussionen om att utöka Allsvenskan till sexton lag pågår febrilt och det senaste gör gällande att förändringen skall vara klar tills 2008, och samtidigt tycks Royal League på ett par års sikt kunna bli en turnering som attraherar bra med folk. Med ett antagande om att RL inom fem år kan locka ’allsvenska publiksiffror’ och en Allsvenska med 16 lag kan vi utöka antalet intressanta hemmamatcher med 38%. Tillsammans med en väderskyddad arena bör detta innebära väsentligt större möjligheter att skapa högre intäkter. Internationellt spel och intäkterna därifrån skall naturligtvis ses som en bonus.
Bosmandomen
I mitten på 90-talet kom Bosmandomen och med den möjligheten för spelare utan kontrakt att fritt flytta mellan lag i Europa. Svenska lag i allmänhet, och IFK i synnerhet, var sena i att anpassa sig till den nya verkligheten.
Det största problemet med Bosmandomen är dock inte att det blev en spelarnas marknad där de kunde ställa stora krav på löner, proffsklausuler o.s.v. utan det största problemet för svenska lag var att regeln om endast tre utländska spelare i varje lag avskaffades. Detta fick till följd att varje halvdan talang med någon enstaka pojklandskamp snart kunde tjäna sitt levebröd i någon obskyr italiensk Serie B-klubbs juniorlag. De internationella toppklubbarna består numer till stora delar av en främlingslegion bestående av fotbollsspelande knallar som spelar där det betalas bäst.
Vår framtid:
Från och med årets Uefacup och Champions League finns det åter ett reglemente för att skapa en lokal prägel på de deltagande lagen som går ut på att fyra av de tjugofem spelarna i den till Uefa anmälda truppen inför turneringen måste vara fostrade i landet. Av de fyra skall två vara fostrade i den egna klubben. Inför den internationella säsongen 2008/09 kommer kraven att vara att åtta av de tjugofem platserna är reserverade för lokalt fostrade spelare (fyra från klubben).
Denna nymodighet kommer – om den inte möter på patrull i någon EU-domstol – mycket väl kunna återställa en del av balansen i fotbollseuropa och åter ge möjlighet för mindre länder och föreningar med en god ungdomsverksamhet att dra nytta av sina ansträngningar. För Sveriges och IFK:s del ger detta – i alla fall på kort sikt – en bra möjlighet att avancera på den internationella karriärstegen. På lång sikt kan effekten bli den omvända om storklubbarna väljer en strategi som går ut på att dammsuga Europa på alla lovande femtonåringar. Framtiden får utvisa exakt vilka effekterna blir.
Leder Arne Erlandsen IFK mot nya europeiska framgångar?
Förening v.s. bolag
Den kanske mest komplexa och även mest intressanta frågan för den svenska klubbfotbollens tillkortakommande i det europeiska cupspelet kan vara ’den svenska modellen’. Vi har en oerhört stark föreningsverksamhet i Sverige som är grunden för idrottande på alla nivåer. Historiskt sett har detta varit en styrka, men i dagens allt mer kommersiella värld har det blivit något av en belastning.
De senaste åren har de flesta elitföreningarna i Sverige mer eller mindre anpassat sig till ett marknadsekonomiskt tänkande som bl.a. avspeglar sig i att man har bolag som är knutna till föreningarna. Bolagiseringen har gått snabbt och numer finns det marknadsbolag (bl.a. Blåvitt och Djurgården), arenabolag (Elfsborg), riskkapitalbolag (bl.a. Malmö och Djurgården) och rena Idrottsaktiebolag (Hammarby).
Den moderna fotbollen är big business på både gott och ont. Det goda är att med ett sunt upplägg kan alla parter bli ekonomiska vinnare, men myntets baksida är alla lycksökare som vill in i branschen för att tjäna snabba pengar. Både ute i Europa och i Sverige finns det exempel på såväl välskötta som misskötta föreningar, även om våra konkurrenter på kontinenten nästan uteslutande har väsentligt större ekonomiska möjligheter.
Vår framtid:
Den senaste femårsperioden har det skett en stor förändring i visionerna och funderingarna kring det marknadsmässiga agerandet bland fotbollsklubbarna i Sverige. De föreningar – Djurgårdens IF och Malmö FF – som har kommit längst med marknadsanpassning är även de som har vunnit SM-guld och dominerat på planen de senaste åren. Den riktigt stora utmaningen finns i att kombinera den svenska modellens starka föreningsverksamhet med en mer kommersiellt inriktad verksamhet.
Om IFK har för avsikt att till fullo hoppa på, eller till och med leda, utvecklingen mot ett rent affärstänkande återstår att se. För en historiskt präglad arbetarklubb med starka traditionella band till socialdemokratin är det långt ifrån någon självklarhet att - ibland cyniskt – affärstänkande skulle vara den enda vägen till sportslig framgång. I nuläget består styrelsen till många delar av framgångsrika personer i näringslivet, men de flesta av dem har även en stark föreningsbakgrund.
I dagarna har det framkommit uppgifter om att ett blåvitt investmentbolag är nära förestående. Då den exakta utformningen ännu inte är offentlig är det svårt att avgöra om detta är en ekonomisk satsning som kommer göra någon skillnad, men de första intrycken är att IFK i alla fall inte vill simma mot strömmen.
Sammanfattning:
Sverige är på klubbnivå akterseglade på ett rent ut sagt pinsamt sätt om man ser till de senaste årens prestationer i Europa. Problemet har dock identifierats av några av de ledande klubbarna och åtgärder har tagits vilket inneburit att vi trots allt har närmat oss de europeiska klubbarna en aning. För att lyckas än bättre och på allvar kunna göra intryck på klubblagsnivå krävs det hårt arbete på alla plan samtidigt som politiker och näringsliv ger den stöttning som krävs.
Ett svenskt lag kommer inte att kunna vinna Champions League de närmaste åren, men jag tror att vi inom kort (kanske redan i år) kommer att kunna se ett svenskt lag som överlever vintern i det europeiska cupspelet. Det nya formatet på Uefacupen ger definitivt sådana möjligheter med en gnutta tur och en maximal insats på plan.
På femton till tjugo års sikt är jag även övertygad om att förutsättningarna kan finns för att vi skall se ett svenskt lag segra i Champions League. Vi kommer inte att kunna abonnera på avancemang som de största internationella lagen, men någon gång då och då kommer möjligheterna finnas för att vi likt holländska och portugisiska lag kan vara med i den absoluta toppen!
För övrigt anser jag att ALLA matcher skall spelas på den nya arenan.
Artikeln är en utveckling av en artikel som publicerades på Alltid Blåvitt i november 2005.
