Rubrik saknas
Äntligen har MFF börjat spela offensivt och med fart. Men ska man vinna mästerskap verkar försvar vara bästa anfall.
Givetvis ser man hellre en voetbal total med flygande yttrar som kontinuerlig attackerar och skär djupa sår i motståndarnas backlinje med sina dolkfötter. Eller ett bollskickligt Portugal som sågar sig igenom motståndet med snabba vrickningar och fart. Även om de faller som höstlöv vid minsta pustande motspelare i närheten.
Men det går inte att bortse från det faktum att defensiv-Grekland och kompakt-Italiens segrar i de två senaste stora mästerskapen grundlades med försvarsmurar högre och längre än den kinesiska. Ingen kunde se igenom eller klättra över Greklands fästning anno EM 2004.
Därför känns det betryggande att MFF äntligen insett att det behövs bredd i försvaret och införskaffat en skicklig ärkeängel (gudarna har sänt oss en mittback) som förhoppingsvis kan styra defensiven. Jon Inge Höilands återvändo förstärker ytterligare, även om det är oklart hur han kommer att användas med en superdansk till konkurrent på högerbacksplatsen.
Den danske skallen, Koakou, får nog finna sig i att smaka trä. Jari och Jonathan kanske kan tipsa om någon schysst bastu. Nu verkar han vara intresserad av en permanent flytt (Viborg) också. Letar MFF fler mittbackar?
Afonsos flykt var som flyttfåglarnas, fast omvänt. Varje gång det blev sommar och transferfönstret aktualiserades började han flaxa med vingarna och ville lyfta mot sydligare breddgrader. Till sist fick han klartecken att lyfta av sin agent Roberto Tiburcio (kolla!)det och Herenveen gav honom det åtråvärda landningstillståndet.
Men jag kan inte släppa fjolåret och det ger mig huvudbry. Jonathan Johansson är en klassvärvning. Junior är mer klinisk än Afonso, producerar lika många mål, är teknisk och kommer vara en fröjd att skåda med sin Elanga-inspirerade frisyr.
Men varför kommer satsningen nu och inte när Champions League fanns inom räckhåll? Hur kommer det sig att de enda anfallsalternativen som diskuterades var Fredrik Berglund och Ailton? Borde inte lagets lyskraft ha varit starkare ifjol? Med färska Rosenberg-slantar och drömmen om Europa borde väl något varit möjligt att göra?
Nu, när vi är ljusår ifrån vad allt vad spel i Europa heter, kommer värvningarna. Betyder Jari verkligen så mycket? På mittfältet gör han visserligen det och har fått MFF att spraka som fyrverkerier.
Hasse Borg är ett geni när det kommer till spelarförsäljningar. När det gäller positiv handlingskraftighet på värvningsfronten är det sämre ställt. Dessutom skjuter han en kork i ögat på stjärnan som varit skadad på alla andra ställen än just där (vadslagning kanske?). En ersättare hade väl presenterats tidigast nästa år om Jari nu skulle blivit blind eller något mindre roligt. Men med nyförvärv är det väl som med sommaren. Bättre sent än aldrig. Och ruskigt hett när det sker.
Vola Malmö vola. Flyg Malmö flyg. Nå de himmelsblå skyarna.
***
Gränsen mellan genialitet och dårskap är tunn. Alla snackar om Materazzi men det var Zidande som tappade huvudet, in i Interspelaren.
Precis som min beundran för Englands Joe Cole försvann när han försökte komma med i nästa blockbuster, som när Dennis Bergkamp trampade en liggande motståndare i bröstet, när Romatrogne och unike Francesco Totti blev Spotti, försvann den för "Zizou" när magikern trollade bort sina och Frankrikes gulddrömmar.
Inte ens om han trollade fram Javier Saviola ur sin hatt skulle respekten komma tillbaka. Huvudlöst. Och väldigt trist.
