Rubrik saknas
I dag är det fredag. I morgon smyger Allsvenskan igång igen och på Söndag börjar det på riktigt. Då tar Djurgår’n emot Elfsborg på Stadion och ni kan räkna med att jag har längtat.
Nu är VM-slutspelet slutspelat och blickarna vänds återigen hemåt, till Sverige, Allsvenskan och Djurgår’n. Vårsäsongen har nötts och blötts i olika medier med jämna mellanrum, spelet har inte stämt, poängen har inte tickat in i tillräckligt strid ström och sjätteplatsen som just laget just nu ligger på är tydligen allt annat än godkänd. Nog med gnäll och oro nu.
Vad jag istället hellre vill skriva om är den förväntningar jag har, de förhoppningar jag hyser och de förvärv som jag tror passar oss så väl.
Idag är det fredag. Helgen kommer bli en lång väntan på söndag eftermiddag. TV4 erbjuder möjligheten att stilla abstinensen med en riktig toppmatch, men Malmö-AIK känns föga lockande så jag väljer nog Djurgårdsmatcher på VHS istället.
Enda anledningen till att se matchen skulle i så fall vara att jag i ärlighetens namn är lite intresserad av att se Jonathan Johansson i Malmö. Det är en kille som jag för ett tag sen kom på att Djurgår’n borde värvat; perfekt, i mina ögon, som tia och Djurgårdare i hjärtat sen Sundin vann SM-guld på tidigt 90-tal. Men kvalitetsmässigt har det varit svårt att sälja in förslaget till mina vänner då ingen riktigt sett honom spela på senare tid (han har ju haft det rätt motigt också). Varför han aldrig blev aktuell vet jag inte, kanske ville styrelsen ha en annan spelartyp i rollen (läs Enrico) eller så spelade fiaskot med hans bror in... Jag vet inte, men nu spelar han på svensk mark och jag kommer kunna avgöra om jag tänkte rätt eller inte.
Men nog om det nu.
På söndag hoppas jag se ett Djurgår’n med hög press (vilket man tydligen tränat extra på under sommaren, det är bra), hög fart (som man också tränat på) och hög effektivitet (vilket kanske är det största frågetecknet). Men framför allt vill jag se en klack med hög volym.
Jag tror att mina förhoppningar slår in på söndag, jag tror det blir bra väder, jag tror att det blir god öl och jag tror att det blir en bra match och framförallt tror jag att Djurgår’n vinner och börjar sin klättring i tabellen. Mycket talar för Djurgår’n i det långa loppet, men det här är inte rätta tillfället att börja tippa resultat och räkna poäng. Nu ska vi istället frossa i glädjen över att det snart börjar igen.
Den extra försäsongen som blev resultatet av VM-uppehållet har egentligen inte inneburit några omvälvande förändringar för Djurgår’ns del. Två nya spelare har tillkommit, de har båda deltagit i en match och gjort det utan att göra bort sig (De glänste ju i och för sig inte heller riktigt, men det kan man ju kanske inte vänta sig i en debut mot nordens bästa lag), träningsdosen har ökats, laget har åkt på olika läger och koncentrationen har ökat. Allt kan alltså sägas vara precis som sig bör i Djurgår’n under sommaren.
Men inte allt är frid och fröjd; Quirino kämpar fortfarande med en måltorka, skadelistan är fortfarande ovanligt lång, försvarsspelet ser fortfarande ovanligt starkt ut, anfallsspelet ser däremot fortfarande ovanligt svagt ut och vi är för ovanlighetens skull redan utslagna ur cupen. Det finns alltså ännu orosmoln.
Jag väljer dock att se det ur en ljus synvinkel. Jag tror att söndagens match blir en riktig höjdare, jag tror att åtminstone Komac spelar och gör en bra match och jag tror att i alla fall Hysén visar att formen är i antågande. Jag tror mycket, jag vet lite mindre. Något som jag trots allt vet är att det är nu det börjar. Glöm allt som hänt hittills, glöm, glöm, glöm!
Det är nu det börjar på riktigt, det är nu de riktiga lagen börjar. Stenen är i rullning. I dag är det fredag och jag står här och önskar att det vore söndag.
