Rubrik saknas
Jag trodde det skulle bli sommarens stora fest. Efter ett mediokert VM, en medioker vårsäsong och ett mediokert presspel kändes det som om allt bara kunde bli bättre nu när Allsvenskan äntligen drog igång. Vädret var utmärkt och Elfsborg hade inte slagit Djurgår’n i Allsvenskan på nästan tio år. det har dem fortfarande inte och det är ju, antar jag, alltid något.
Det ska nu en gång för alla och redan med en gång göras klart; det blev ingen särskilt festlig match tillslut. Men förutsättningarna fanns där. Vädret var som sagt bra och även... nej, vädret var nog det enda ändå.
Det var på förhand sagt att Djurgår’n under uppehållet tränat in sitt fornstora höga presspel igen. Det var nog det, bortsett från slovenske nyförvärvet Komac, som intresserade mig mest på förhand. Och presspelet fungerade bra, i någon minut då och då. Men faktum är att Djurgår’n, särskilt efter ledningsmålet, sjönk djupare och djupare ner i pressen och tillslut stod även Hysén och då inkomne Quirino långt ner på egen planhalva och backlinjen blev utan möjligheter att sätta upp bollen, de gånger de faktiskt fick tag på den. Det var, i ärlighetens namn inte direkt ofta det hände heller.
Nu var allt inte fullständigt åt skogen. det fanns små sekvenser som värmde även en kväll som denna. Barsom var bra som vänsterback, Komac var bättre som mittfältare men allra bäst var ändå, för sista gången nu, vädret.
Det som var tråkigt med matchens utveckling var framförallt inte de tappade poängen, det var inte ens kvitteringens sena tillkomst utan det var, tycker jag, att matchbilden tydligt bevisade att egentligen ingenting hänt med spelet under uppehållet. Det var fortfarande samma ängslighet och låga tempo kommet av den totala avsaknaden av löpningar och spelalternativ.
Jag ska inte falla in i folkmobskören och skylla bristen på löpningar på bristande vilja. Det tror jag är en väl förenklande förklaring. Men någonting måste det ju betyda när ett lag vars offensiv utgörs av spelare som Hysén, Kusi-Asare, Jonson och Hysén står still och sammanlagt mäktar med max en löpning åt gången. Då blir det tempofattigt och fantasilöst, det är en fråga om ren automatik.
Annars är en poäng mot Elfsborg absolut inte ett resultat att skämmas över, det är ett lag som ligger över oss i tabellen och som mycket väl tillhör den grupp av lag som kan tänkas göra upp om guldet när säsongen summeras. Det är, vill jag fortfarande mena, Djurgår’n också. Men då måste nånting hända med spelet. Då måste spiralen vändas en gång för alla. Det börjar bli bråttom nu.
Men det är ändå, trots allt, en tröst i att Djurgår’n fortfarande inte är avsågat utan i allra högsta grad har möjligheter att komma ikapp och tampas om topplaceringar. Jag låter mig fascineras av att ett lag som visat upp så lite som Djurgår’n gjort, både spelmässigt och poängmässigt, fortfarande kan vinna SM-guld.
Men om det säger mest om Djurgår’n eller Allsvenskan låter jag däremot vara osagt.
