En olycklig historia
5 förluster, 1 oavgjord och endast 1 liten ynklig vinst. 13 insläppta mål och endast 7 tillverkade. Nej. Det är inte HIF:s allsvenska facit jag talar om. Tyvärr. Det är MFF. Och plastmatta. En bitter tragedi som av definition aldrig verkar kunna få ett lyckligt slut. Och på söndag är det dags igen...
Någonting otäckt har inträffat i fotbollssverige under det nya milleniet. I alla fall ur ett Himmelsblått perspektiv. Och det är inget som verkar vara övergående. Tvärtom. Farsoten riskerar till och med att utvecklas till en pandemi. Självaste huvudhönan själv, vår allas lilla clown Sepp Pladder - mannen som aldrig kan låta bli att lägga sin schweiziska näsa i blöt vart han än vänder sig - har förvisso fått mig att skatta mer än ofta. Men nu i sommar fastnade skrattet i halsen och han fick istället mitt hjärta att isa. Då självaste huvudhönan antydde att plastmatta faktiskt skulle kunna vara ett tänkbart alternativ att avgöra VM-matcher på i framtiden. Det är så jag vill gråta. Räcker det inte med våra Himmelsblå tragedier på Eyravallen? På Idrottsparken? På Borås Arena? På Strömvallen? Skall hela universum också behöva uppleva det vi tvingats utstå?
Statistiskt sett så är det 85,714% risk att Himmelsblått återvänder hem från nedre Norrland med 0 poäng och svansen än djupare mellan benen. Odds som får åtminstone mig att genast lägga mig på rygg med benen i vädret i uppgiven symbolik. Varför ens försöka? Men lyckligtvis har inte Sören nominerat mig i truppen. Lyckligtvis finns Daniel Andersson att tillgå. Och Daniel, inte skall vi behöva gråta i morgonkväll också?
- Nä. Det tycker jag verkligen inte att ni skall behöva göra. Vår inställning är att vi skall ta tag i matchen från början och försöka vinna den.
Ur en spelares perspektiv, finns det över huvudtaget någonting positivt med plastmatta?
- Nä, det finns det inte.
Min personliga åsikt är att SvFF borde totalförbjuda plastmattor och tvinga klubbarna att spela sin egen plastallsvenska. Lång från oss andra. Är det verkligen så horribelt att vi skall tvingas utstå detta underlag för all framtid?
- Jag hoppas verkligen inte det. Det krävs framförallt från förbundet att ställa krav på klubbarna så de verkligen satsar på naturgräsplaner. Det känns lite snålt att satsa på konstgräs. Sedan förstår jag mycket väl klubbar som Gefle och Sundsvall som inte har riktiga förutsättningar att satsa på naturgräs. Men att de anlade en konstgräsplan i Borås är nog det mest vansinnigaste jag någonsin hört. Jag menar, klarar man det i Norge, som har mycket sämre förutsättningar än oss, så skall väl det inte vara några problem i Sverige. Det borde vara naturligt för förbundet att ställa kravet på klubbarna att de måste ha en bra gräsplan. Egentligen handlar det bara om de resurser man är villig att satsa. Det handlar om mycket pengar, så den ekonomiska biten är en viktig faktor.
- Grassmaster, som vi bland annat tränade på i Holland i vintras är ett bra mycket bättre alternativ, för där har man ju i alla fall jord i grunden. Så det känns mer naturligt att spela på och man märker inte av konstgräset så mycket. Men självklart är naturgräs det bästa.
Örebro var först ut i Allsvenskan. Och fotbollsgudarna straffade de otrogna genast. Hårt och skoningslöst. Men inte förrän de hunnit förnedra De Himmelsblå å det grymmaste. Godtemplarna från Sundsvall kom härnäst och dessa syndares öde verkar bli än värre. Fast inte förrän de hunnit förnedra De Himmelsblå å det grymmaste. De också. Förstås. Men sedan orkade inte ens gudarna kämpa emot. Knallarna tog sitt viktigaste kliv mot framtiden genom att snåla in på underhållskostnaden på sin nya fina arena. Plastmatta blev av någon outgrundlig anledning valet. Och Himmelblått blev ånyo förnedrat. Fanns det någon som trodde något annat? Samtidigt dök Gefle upp med en ovälkommen plastmatta i bagaget. Och den Himmelsblå tragedin blev bara än djupare. Men varför, varför, varför har MFF så förbenat svårt att spela på plastmatta?
- Jag vet inte riktigt. Det kanske bara har blivit en grej för oss. Men visst är det en väldig skillnad att spela på konstgräs. Spelet blir ofta ganska snabbt och konstigt. Visserligen eftersöker vi i laget ett snabbt passningsspel. Men förutsättningarna på konstgräset blir så annorlunda. Passningarna måste läggas på ett helt annat sätt. Mycket mer precist, eftersom bollen glider undan så snabbt. Det blir väldigt små marginaler.
Är Gabriel egentligen medveten om vad som väntar honom? Finns det ens ett ord på portugisiska som beskriver detta eländiga underlag?
- He, he, antagligen inte. Jag vet inte riktigt vad Anders har sagt. Men Gabriel är minst lika förberedd som oss andra även om han bara spelat två matcher i MFF-tröjan än så länge.
Har ni gjort några speciella förberedelser inför morgondagens match?
- Det är klart vi har kört lite grann, så att vi får känsla för bollstudsen och så. Vi har till exempel haft en träning nere på Heleneholms konstgräs idag.
Om vi för en stund liksom låtsas att detta eländiga underlag inte existerar, vad har vi Blådårar att se fram emot på söndag eftermiddag?
- Förhoppningen är naturligtvis att det skall gå lika bra som det gjorde sist. Då tyckte jag vi gjorde en riktigt bra match, även om det stundtals var lite sämre. Det gäller att vi får igång vårt spel och våra kombinationer. Men vi är alla toppade och konkurrensen om platserna i startelvan är hård.
Jag håller med om att segern förra veckan satt skönt. Men trots den magnifika succén mot AIK, så släppte ni till en hel del målchanser. Är detta något ni betonat under veckans träningar?
- Ja, AIK var bra på att vända upp spelet och tidigt sätta press på oss. Stundtals blev laget alltför långt. Så det är något vi måste tänka på, att hålla ihop laget bättre. Men annars har vi kört på som vanligt. Vi har ju en hel del nya i laget som vi måste spela in.
Då så, Daniel, då återstår det bara för mig att önska er lycka till imorgon.
- Tack skall du ha.
