Barcelona - Bayer Leverkusen
2 - 1

Rubrik saknas

Topplaget AIK visade sig vara mer än vad dagens HBK kunde hantera. Segern i kväll på Råsunda var möjligen något mål för stor, men i övrigt helt odiskutabel.

HBKs motgångar fortsätter i Allsvenskan. Inför matchen kunde visserligen jag och kollegan Jens konstatera att när HBK ska vända sin negativa trend är det inte nödvändigtvis genom att ta tre poäng mot AIK på Råsunda - men det hade förstås inte skadat.

Matchen började skapligt. Det hårda tryck man kunde förvänta sig från hemmalaget infann sig väl inte riktigt, även om AIK hade några lägen. Det hade dock även HBK, som hade djupa utgångspositioner och såg till att ligga rätt i banan. Peter Larsson startade tillsammans med Tommy Jönsson i mittförsvaret och bröt flera AIK-anfall tidigt - det arbetet hade vi gärna sett någon ta mot IFK senast...

En knapp halvtimme in i matchen har AIK fortfarande inte fått igång något riktigt spel, trots några hyfsade chanser - Wilton Figuiredos skott som räddades på mållinjen av en HBKare var eventueelt förtjänt av ett bättre öde. Tyvärr har inte HBK heller något eget spel att tala om. Patrik Ingelsten och Andreas Johansson jobbar bra på mitten och framför allt den förre överraskade med sitt närkampsspel. Förlorade Patrik över huvud taget en luftduell i första halvlek? Ante tog en djupare position och styrde bra på mitten. Men när bollen skulle framåt var det vilset. Emra Tahirovic tycktes ofta inte riktigt veta vad han skulle göra med bollen när han vann den (vilket han dock gjorde föredömligt ofta), och anfallen stannade upp. Även Fribrock tenderade att söla en aning med bollen, och HBKs chanser var sporadiska. Magnus Arvidsson var på väg igenom i djupled ett par gånger, utan framgång, och Ingelsten hade en nick på snygg frispark från Fribrock, som gick en bit utanför. En förutsättning för att få fason på offensiven är att man klarar av att hålla bollen längre i offensiva lägen - i den disciplinen krävs det bättring mot Gefle.

Så småningom började AIK hitta sitt spel. Fult spelande norrmannen Hulsker tog ett halvt steg nedåt i banan och kunde komma rättvänd med boll mot HBKs backar, och hade några hyfsade kombinationer med Moström och Figuiredo. En chans som borde ha resulterat hade just Figuiredo när han fick öppet mål efter ett fint högerinlägg, men bollen hamnade utanför buren.

Så här långt in i matchen har HBK svårt att freda sig. AIK har fått upp tempot och HBK kippar efter andan. AIKs offensiv mattas mot slutet av första halvlek, men känslan sa att det var tillfälligheter som gjorde att de svartgula inte hade något måls ledning med sig till pausvilan. Sista ordet blev dock HBKs - Martin Fribrock vände ock sköt från knappt 25 meter. Ett lurigt skott, som Daniel Örlund tappade men lyckades greppa igen.

Efter en sådan halvlek, där hemmalaget har varit bäst med viss marginal utan att ha fått utdelning, vet man vad som väntar. Ännu mer press, ännu svårare situationer. Rikard Norling visade fingertoppskänsla när han plockade ut Markus Karlsson till förmån för Mats Rubarth, denne store icke-favorit bland HBKare. Och det stod inte på länge: efter bara en dryg minut fixade Rubarth en vänsterhörna för AIK. HBK misslyckades med att rensa och Kenny Pavey kunde sno åt sig bollen och skjuta in 1-0 bakom Conny.

AIK fortsatte att pressa, men HBK kunde sticka emellan med några chanser. Magnus Arvidsson var pigg och högg på det mesta, men fick ingen utdelning. Martin Fribrock vaknade till rejält efter en relativt anonym insats i första och var inblandad i det mesta av värde i HBK. På två minuter sköt han över med fel fot i skapligt läge på fin passning av Ingelsten, sedan fixade han en hörna som slutade med att Ante krutade returen långt utanför från dryga 30 m.

Janne försökte få in nytt blod - ut med trötta Emra och Turbo, in med Joel Johansson och Jeppe Westerberg. Och det såg inte helt dumt ut. HBK kunde nya sig fast allt bättre i offensiven, men hade fortsatta problem att få till någon riktigt vass chans - någon sådan hade man faktiskt inte på hela matchen. Samtidigt kom AIK i flera farliga kontringar. Ett tag bestod spelet faktiskt mest av ömsesidiga kontringar - jag antar att det är vad steg III-utbildade brukar kalla "Hawaii-fotboll".

Trots den trubbiga offensiven var det HBK som var mest aktiva undre mitten av den andra halvleken. Martin Fribrock tog på sig huvudrollen - en fin passning till Magnus Arvidsson resulterade i ett skott strax över, och ett väggspel med Ingelsten fem minuter senare slutade med ett hårt, fint skott bara någon halvmeter utanför Daniel Örlunds vänstra kryss. I ivern att få till en kvittering valde HBK att flytta upp Peter Larsson på mitten. Det skulle man, med facit i hand, kanske ha låtit bli. Peter hann knappt lämna backlinjen förrän Gnagets succéförvärv från BP, Gabriel Özkan, i sin andra match, sitt andra inhopp, slog in sitt andra mål för AIK, på pass från - givetvis - Mats Rubarth. HBK-försvaret tappade markeringen alldeles när Rubarth drog upp på vänsterkanten, och Özkan fick öppet mål.

Två minuter senare gjorde Rubarth själv 3-0 i en liknande situation, och vi blåsvarta kunde bara konstatera änen gång att vi fan i mig inte får ett skit gratis denna säsong. Inte mål framåt, inte frid bakåt. De återstående minuterna handlade det bara om att inte släppa in ännu fler mål. 0-3 är illa nog.

Ska man försöka finna tröst någonstans - och det ska man - kan man exempelvis göra det i just vad vi konstaterade före matchen - åker vi ur är det inte för att vi inte tog poäng mot Gnaget på Råsunda. Man kanske dessutom kan finna visst hopp i att kvällens match faktiskt var ett fall framåt. Positionsspelet var bättre, samspelet i sina bästa stunder bra och det finns ett emryo till krigarhjärtan där, de behöver bara mogna lite. Mot Gefle på måndag är nyckelorden vilja, mod och fokus. Vi kanske ska lägga till "måttfullhet" i listan, för att vi ska slippa bli utkontrade av de envisa norrlänningarna än en gång.

För att sätta dagens resultat i perspektiv vill jag också tillägga att AIK är det bästa lag jag har sett HBK möta hittills i Allsvenskan i år. IFK fick för mycket gratis, och Dif och Bajen blev helt enkelt - hur otroligt det än låter i ljuset av dagens tabelläge - utspelade av HBK. Malmö? Den matchen slapp jag - tack alla inblandade - att se.

Det är inte för sent för HBK i år. Inte än. Men det krävs enormt mycket arbete för att klara av det här. Jag hoppas att nästa måndag få rejäla bevis för att det finns en vilja att lägga ned det arbetet. Kom igen HBK!

Spelarpoäng:

3 p - Tommy Jönsson
2 p - Andreas Johansson
1 p - Magnus Arvidsson