Roma - Barcelona
1 - 1

GIF-MFF 4-3

Tremålsledning i halvlek för MFF slutade med uddamålsförlust. Dags för Åkeby att plocka fram piskan.

Klåpare. Det är ett ord som ligger ganska bra i mun efter att ha skådat Malmö FF:s insats i dagens match mot Gefle IF. Ett annat ord som funkar ungefär lika bra är klantarslen. Eller varför inte dilettanter, eller det mer omedelbara sopor.
Ja, det finns en uppsjö lämpliga skällsord (många mycket värre) för att beskriva det som utspelades på Strömvallen i Gävle denna söndagseftermiddag.

I första halvlek fick vi förvisso skåda ett MFF som bjöd på en hyfsad underhållning med mål av Johansson, Halfredsson och icke minst Andersson (vars frisparkslyra för övrigt var ett av de besynnerligaste mål jag skådat på lång tid).
3-0, och allt såg så bra ut. Eller nästan i alla fall: Höiland spelade som om han fortfarande hade halsfluss, och Järdler verkar ännu inte helt återställd efter Gökens överfall… Men därutöver fanns det så mycket att glädjas åt.

Vad som sen hände i halvlek är en gåta. För det MFF som kom ut för att spela resterande 45 minuter var ett MFF som redan duschat, packat ihop trunken och slagit sig tillrätta i flygplansfåtöljen. Det var ett MFF som redan satt och glassade på något brackigt hak runt Lilla Torg och skröt om sina tre poäng. Det var – helt enkelt – ett MFF som spelade fotboll med huvudet under armen. Det var ett MFF som visade att de har lååång, lååång väg att gå för att bli de mästarkandidater de gärna vill inbilla oss att de är.

För ett mästarlag tappar inte en 3-0-ledning på bortaplan. Ett mästarlag knyter ihop säcken och spelar smart, tillknäppt och behärskat. Ett mål kan de kanske släppa till, i värsta fall två. En kvittering är utesluten, och ett förlustmål finns inte. Ett ”mästarlag” låter sig inte förnedras så till den milda grad som skedde i dag.

Kan det då komma något gott ur det som skedde i Gävle. Ja, kanske. Kanske Åkeby inser att det inte räcker med att snacka offensiv fotboll och snabbt passningsspel. Kanske Åkeby inser att man ibland också måste försvara sig – över hela plan. Kanske Åkeby inser att det är dags att plocka fram läderkostymen och piskan ur garderoben och ge våra småpågar en ordentlig omgång så de vaknar till liv. Och kanske pågarna själva inser att om de vill vara en del av ”det nya MFF” alla snackar om, så gäller det fan ta mig att stå upp, och visa muskler, vilja och hjärna. Samtidigt.

Den ende som kommer undan med hedern i behåll efter dagens match är Dubbel-Anders. Hans spel präglades överlag av intelligens, finess och rejäla kämpatag.

Men i övrigt liknade det mest kattskit.