Welcom home Jonnie!
Malmö FF:s Silly Season gör verkligen skäl för sitt namn i år och det var nog mången god (och gammal) Blådåre som fick lirka loss hakan från någonstans runt knäna när Jonnie Fedel dök upp på träningen häromdagen. En ärrad men långt ifrån bortglömd hjälte hade åter dragit på sig den vackraste av alla färger - den Himmelsblå. Himmelriket kunde inte tygla sin nyfikenhet och ringde därför upp den gamle stormålvakten för att hälsa honom välkommen hem.
Hejsan Jonnie. Välkommen hem!
- Tack skall du ha.
Hur känns det att ha kommit tillbaka in i hetluften igen?
- Ha, ha, ha, ha, ha. Ja, det kan man ju också säga!
För en gammal uv som mig är det en fantastisk känsla att se ditt namn på trupplistan igen.
- Ja, men det är bara lite tillfälligt under resten av säsongen.
Var det Hasse Borg som tog upp kontakten?
- Ja, fast lite tvekade jag ju. Man var ju tvungen att tänka igenom det ordentligt först, men när väl Hasse hade förklarat hur det låg till, så tänkte jag att det är klart man ställer upp.
Så det är tänkt att det blir du som matchar fram Jonas?
- Nja. Det blir väl inte riktigt jag som skall vara den som matchar fram Jonas. Utan det blir främst Håkan. Så får jag ligga lite bakom och supporta de bägge. Men skulle det mot all förmodan bli så illa, så blir det ju jag som kommer in så att säga.
Och hur blir det på måndag då?
- Det vet jag ju inte, utan det blir tränaren som bestämmer det. Och så vet vi ju inte hur snabbt förbundet hinner reagera. Som det ser ut nu, kommer Håkans papper hinner behandlas och då blir det ju han som kommer att sitta på bänken. Men skulle det skita sig, så blir det ju jag på bänken istället.
Då hoppas jag att papperna inte hinner in...
- Jaså? Ha, ha. Tack skall du ha.
Om vi tittar tillbaka på din aktiva karriär så hann du med 582 matcher för MFF. Ett aktningsvärt antal, måste jag säga.
- Det kan nog stämma.
Det är inte så att du nu tänker bräda Sankan och sikta på 600 jämt?
- Jag?! Nä! Nä! För allt i världen. Det gör jag inte. Ha, ha! Nej, målet för mig personligen är att göra mitt jobb för MFF. Att hjälpa till med det som de vill att jag skall göra. Sedan får vi se vad som sker.
Du står noterad för två mål. Jag minns dem inte, men gör du det?
- Ja, det var straffar. Inte den blekaste aning om när, men en av dem var i alla fall mot Högaborg i Svenska Cupen. Tyvärr åkte vi ut den gången.
Du står också noterad för ett unikt rekord som du delar med Janne Möller: 11 insläppta mål 1989 (*). Tror du det någonsin kommer att bli slaget?
- Det tror jag säkerligen. Rekord är till för att slåss. Vi kan bara hoppas att det blir en MFF-målvakt som gör det så småningom.
Var det din eller backarnas förtjänst det året?
- Ha, ha, ha, ha! Jag vet inte, men jag minns i alla fall att jag tog ett antal straffar det året. Så lite delaktig måste jag ha varit. Men utan hela laget hade det inte gått.
Nu har du chansen att oemotsagd lägga historien tillrätta, så du behöver inte vara ödmjuk här inte.
- He, he. Det är nog bäst att vi håller oss till sanningen i alla fall.
Trots alla år som förste-keeper i Di Himmelsblå, så kom aldrig pricken över i:et, dvs guldmedaljen. Är det något du saknar?
- Det är klart man skulle velat ha ett allsvenskt guld också, men det är absolut inget man går och grämer sig över numera. Det blev en allsvensk serieseger och ett cupguld. Och det är jag mer än nöjd med. Så här i efterhand kan man inte gå och gräma sig över vad som kunde ha varit.
Å andra sidan vet vi Himmelsblå att det är seriesegrarna som räknas, sedan kan de där andra skrika sig blåa över sina falska guld.
- He, he. Helt rätt.
Vad räknar du som din största framgång med MFF under alla åren?
- Oh, herregud... det var ingen lätt fråga. Jag har så många fina minnen. Men 13 säsonger som förstemålvakt är en framgång jag inte skäms för. Och när vi slog ut Inter 1989 är också en riktig höjdare. Det var ett fantastiskt år med Roy som tränare. Sedan skall vi inte glömma året i Superettan, att vi lyckades ta oss upp direkt i Allsvenskan. Det är faktiskt ingen dålig bedrift. Det är många lag som trillar ner och tror sig kunna gå upp direkt. Det är fanimig inte lätt skall jag säga. Vi var ju verkligen ett jagat villebråd det året.
Vad ser du som dina styrkor och svagheter under de aktiva åren?
- Ja, utsparkarna var ju naturligtvis min stora styrka. He, he. Men mot slutet blev de i alla fall lite bättre. Men om jag skall vara allvarlig så var snabbheten och reaktionen mina stora styrkor. Och att styra upp backlinjen.
Ja, jag har sett få målvakter med den pondusen över sina backar som du hade. Så att styra backlinjen och ryta till när de går bort sig måste vara något du kan hjälpa Sankan att utveckla till en konstform?
- Det är ju en egenskap som kommer med åldern. Det lilla jag sett av honom hittintills gör mig säker på att han kommer att klara det ganska lätt. Nu har jag ju inte sett så mycket av Jonas ännu. Dels har jag inte tittat på så mycket jag velat och innan så spelade han ju i Landskrona Bois. Men det skall bli intressant att få vara med och följa hans utveckling och de styrkor han har.
Ja, han är ju ung fortfarande. 25 år är ju ingen ålder för en målvakt, eller hur?
- Ja, han har helt klart sina bästa år framför sig ännu.
Själv är du ju still-going-strong vid 40 års ålder?
- Japp! Oh ja. Ha, ha, ha!
Jag läste nyligen att Fredrik Persson bekänner att han har ett väl utvecklat förhållande till sina stolpar och pratar med dem inför varje match. Hur är ditt eget förhållande med målvaktens bästa vänner?
- Jag pratar ju inte med dem. Det måste jag betona. Det gör jag inte. Det får Fredrik stå för själv. Ha, ha. Jag vill inte kalla det skrock, men visst hade jag vissa rutiner som jag utförde inför varje match. Men när väl domaren blåste igång så var det match som gällde och då kunde man inte tänka på sådant. Man var inställd på att spela och att man hade ett jobb att utföra. Det där med att snacka med stolparna och nätet...nä, jag tror inte riktigt på det.
Många hävdar att målvakterna, i sin utsatta roll, måste vara lite smågalna. Är det något du håller med om?
- He, he. Det får nog andra bedöma om hur jag uppträder som målvakt. Galen och galen vet jag inte, men att det krävs ett ruskigt starkt psyke att vara målvakt skriver jag under på. Man är ju väldigt utsatt. Det finns ju bara en målvakt och det är väldigt lätt att kasta skit på honom om något går fel. Missar en anfallare 10 avslut, så sägs det inte så mycket om han får in en strut till slut.
Är det sant att Hasse Borg erbjöd dig tröja nummer 40 och att du tackade nej?
- Ha, ha, ha! Nä, du, det kommer faktiskt bli så att tröja nummer 40 blir min! Det var Kenneth som kom in i omklädningsrummet och frågade mig vad jag ville ha som nummer. Eftersom 1:an och 35:an var upptagna så frågade han om jag ville ha 40 och jag tackade såklart ja, då det var en rolig grej. Ha, ha!
Tack skall du ha för samtalet, Jonnie. Och naturligtvis önskar jag dig stor lycka i ditt nya jobb!
- Tack skall du själv ha. Ha det gutt!
-----
(*) Janne Möller spikade bokstavligen igen kassen säsongen 1986 och var därmed den förste att notera endast 11 insläppta mål under en hel säsong. Jonnie ville inte var sämre än sin läromästare och första året efter det att han tagit över rollen som förstemålvakt upprepade han bedriften. Inför sista omgången stod Jonnie på endast 9 insläppta mål, men var i sista matchen mot Västra Frölunda tvungen att vittja nätet två gånger. Det var John Allen (utlånad av MFF till VF) som i matchens sista minut förvägrade Jonnie äran att stå ensam med ett unikt rekord i svensk fotbollhistoria. Jonnie tyckte efteråt att det var OK att dela rekordet med Janne.
