- -
IFE - MFF 3-0
Plastgräs hit och plastgräs dit… Tjat, tjat, tjat…
När man nu släpar sig till arenan för att se Elfsborg möta Malmö FF är det faktiskt inte dagens match i första hand som ligger varmast runt hjärtat. Nej, det var faktiskt jubileum idag. För 20 år sedan (inte på dagen, men ändå) såg jag min första match live med eleganterna och det var just mot MFF. Det var 6666 personer på den matchen på Ryavallen och MFF hade ungefär 4 supportrar med sig och matchen slutade 0-0, även om det var en riktigt bra match om jag kommer ihåg det hela rätt. Detta var när vi spelade på Ryavallen och det enda man hörde från Malmö stadion var ”La Cucaracha”-tutan, om någon skulle mot förmodan ha glömt det fenomenet… Jaja, en liten passus i sammanhanget bara, ungefär som vanligt när jag skriver nåt.
Sen ska man veta att vi haft det svårt mot Malmö genom åren. Flera gånger har vi trott på seger innan match och det har slutat med svidande förluster. Enda gångerna jag kan påminna mig så där på rak arm att vi vunnit klart var -98 på stadion då vi krossade dem med 4-0 efter propagandaspel och naturligtvis matchen vi vann med 5-2 efter drömmål av Anders direkt på hörna. Och så förra året då förstås.
Malmö fick väl gälla som favoriter idag, men det är dem ju alltid. Det som utlöser karneval i Borås blir ett simpelt ”ja, ja” i Malmö, som banderollen så passande löd från bortasektionen. Vi var redo för karneval, fattas bara annat! Elfsborg spelar ju för tusan fotboll, vem behöver mer skäl än så för att starta en karneval? Karnevalsledare i första halvlek tänkte dock Junior vara och han var giftig vid varje anfall och lyckades även toffla in nåt mål, jag vet inte riktigt eftersom jag sällan lägger märke till när andra spelare gör mål. Någon lyckas snubbla in något och det får man väl leva med. Anfall och anfall är ju kanske att ta i, när jag tänker på det. Enstaka ströbollar från mittfältare upp mot vår backlinje som ibland hittade rätt adress. Fast nu är jag kanske lite väl elak.
Faktum är att detta är en av de bästa matcher jag sett i allsvenskan på många år och det krävs två lag för att spela fotboll. Malmö bjöd upp och Elfsborg svarade. Och som de svarade. Haglund har länge sagt att han vill att hans lag ska ha det bästa passningsspelet i allsvenskan och jag tror ta mig tusan att han har fått det nu. FF hängde med så länge de orkade, men det måste vara fruktansvärt jobbigt att aldrig hinna ikapp bollen och tvingas jaga i varje situation. Motorerna (märk väl, motorerna) i Elfsborg är i dagsläget tre (3) till antalet med Anders som ledare. Men det är klart att om inte han klarar att leverera en passning borde väl resten vara avhängda då, tänker du nu, käre läsare. Visst säger jag, markera bort honom och stryp vägarna för passningar. Problemet för motståndaren är då att Samuel Holmén håller i princip lika hög klass. Och skulle han vara överspelad finns Jari Ilola att tillgå. Finlands bäste passningsspelare? Så länge han inte får några kapsyler i ögat är han nog det… Så nog har vi dugliga mittfältare så det räcker. Nåväl, dessa spelare lyckas i dag med det mesta de företar sig och jag kunde inte för min själ begripa hur i helvete MFF kunde leda efter första halvlek. Men ibland är livet orättvist.
Andra halvlek funkade bättre då för Elfsborg som gick in och bara tog över precis allt. Nu har jag inte tillgång till bollinnehav och sån skit, men det kändes som att Elfsborg hela tiden hade en tanke med bollen när de fick tag i den och att alla spelare visste vad de ville skulle hända när de gick till anfall. Elfsborg rullade ut MFF efter behag och Anders ”Taco” Svensson gjorde precis som han ville med bollen och levererade i parti och minut. Tänk vad lite Borås-luft kan göra för en spelare! Och på kanterna regerade Ishizaki och Alexandersson med snabba löpningar och bra inlägg. En som inte kom upp i normal standard var Johan Karlsson som hade det ganska tungt på sin vänsterbacksplats. Men å andra sidan var FF ganska uddlösa under hela andra halvlek, kändes det som. Så att vi skulle segra var det liksom ingen diskussion om. Det blev i alla fall 2-2 efter en hygglig frispark av Anders och sen tryckte Alexandersson in 3-2 och då kändes saken klar. Ishi kom fri med målvakten och drogs ner varvid Holmén satte straffen i stolpen. ”Faen också, detta var biljetten in i matchen för Malmö igen!”. Men så blev det icke. Ett par halvfarliga chanser var allt de mäktade med samtidigt som Holmén revanscherade sig genom att lägga bollen via stolpen till 4-2. Jaja, bara en dag på jobbet. Men en JÄKLIGT trevlig sådan, för alla som var där lär komma tillbaka för det härliga spelet och lusten att vilja spela fin fotboll. Jag har aldrig sett Elfsborg spela bättre än vad de gör nu och hoppas, hoppas, hoppas… Det kan man alltid göra, eller hur? Men vi får väl se vad som händer. Jag tror dock jag vågar utlova att vi slipper hamna på plats 10 i år!
Kort kort:
Första halvlek var grym med bra spel och mycket målchanser åt båda hållen. Tyvärr ledde dock himmelsblått med 1-2, vilket var en missräkning.
Andra halvlek var ÄNNU grymmare och slutade som vi alla hoppades, nämligen med 3-0 seger, vilket torde ge en stabil slutseger med 4-2.
Klacken skötte sig bra idag. Det blir bättre och bättre för varje match och sista 10 idag var ren och skär poesi med hela arenan som ett gungande hav med folk som stod upp och förde oväsen. Underbart!
Malmö support var många på plats, men det mattades lite i slutet av matchen, av någon anledning. Kul att så många kom i alla fall.
Domare Jonas Eriksson skötte sig bra och hade inte många fel, visst fanns det saker att anmärka på med det har funnits värre domare på plats…
