- -
IFE-MFF 4-2
Hawaiifotboll i Borås - och MFF har nu släppt in åtta mål på de två senaste bortamatcherna.
Ett Malmö FF i fullständig positionsspelstjenahej blev utrullat på balkonggräset. Och MFF kan nu se fram emot ytterligare en säsong som fadd sallad mellan hamburgarens övre och undre del.
Fyra mål i baken. Igen.
Uttrixade av fullärda konstgrästekniker. Igen.
Noll struktur i försvaret. Igen.
Hur länge skall vi behöva stå ut med rouletteförsvar? Och skall det verkligen få ta så kort tid att rasera det positionsspel som varit di Blåes signum?
Det började bra. En fantastisk soloprestation från Halfredsson i straffområdets utmarker, ställde såväl Elfsborgs försvar som Junior fri. Chippen och den distinkta nicken kom efter en pigg Malmö-öppning.
Boråsarnas svar kom alltför snabbt. En hörna från vänster var allt som behövdes för att Jon Jönsson, efter bedrövlig markeringsspel av Daniel Andersson, skulle få nicka fram till Anders Svensson och kvitteringsmålet.
Därefter tog Elfsborg över mer och mer. Speciellt på MFF:s högerkant såg det otroligt skakigt ut – Yksels hemjobb var obefintliga och Vinzents var Robert Kjellin-dålig. Även Järdlers vänsterkant var störigt lättforcerad. Och, tja, mittförsvaret var så dåligt att Olof Persson blev utbytt i halvtid.
Några spektakulära Sandqvist-räddningar senare kom så det ologiska 1-2-målet. Efter Wilands sjabbel i bästa Mattias Hugossonstil kunde Junior sätta sitta andra mål för dagen.
Så gick vi till halvtidsvila i ledning och frågan var egentligen hur mycket vi skulle förlora med.
Knappt hann nedflyttade Daniel och Gabriel ha sitt första språkliga missförstånd innan Elfsborg rann igenom på vänsterkanten i en farlighet som inte resulterade.
Strax därefter; hands (eller nåt – domaren körde slumpvisa avblåsningar idag) på en Malmö-försvarare och frisparken i gräddposition förvaltades felfritt av Anders Svensson.
3-2 inlobbat strax därefter, därpå en missad Elfsborgsstraff, jättetuffa imagehöjande forwardsinbyten av Tombola-Snuffe – och så 4-2 och god natt.
Det måste erkännas: Elfsborg vann hur rättvist som helst.
Och: vi är hur jävla medelmåttiga som helst.
Orsaken? Att Åkeby kan lika lite om försvarsspel som Mats Olsson egentligen kan om musik? Att vi har fyra spelare kvar från 2005 års stomme och ständigt måste köra improvisationsövningar för att spela fotboll?
Plastmattan? Att Elfsborg var bra?
Det lämnar jag åt klubben att analysera. Om nu den kompetensen, mot all förmodan, finns.
Tålamodet är nämligen ruggigt vindpinat nu.
- - - - -
Årets bästa insats från Malmö-klacken i alla fall. Skönt att spelare Nr. 12 åtminstone kunde bryta formsvackan från i fjol.
- - - - -
”Jag tror inte folk förstår hur hårt vi tränat…” Ja, inte på försvarsspel i alla fall.
- - - - -
Grattis till guldet, Göteborg!
